Polska (dans)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Icke att förväxla med polka (en dans i tvåtakt).

Polska är en pardans i tretakt som har dansats och utvecklats sedan slutet av 1400-talet och som dansas än i dag.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Polskan kom till Sverige vid mitten av 1600-talet som en europeisk modedans.[1]

Den äldre europeiska pardansen var en svit i flera delar. Först en fördans som gick långsamt i tvåtakt eller fyrtakt där man promenerade och gjorde figuréer. Samma melodi spelades sedan i tretakt och denna del kallades proportion. Slutligen talar man om en efterdans, Serra, i tretakt där man "sprang av sig dansen" genom en omdansning på fläck[källa behövs]. Enligt en uppsats av Eva Hov om en notsamling efter en kantor i Stora Tuna socken, verksam på 1690-talet, var det vanligt att bara den första tvåtaktsdelen av musiken blev nedtecknad eftersom musikerna förväntades kunna konsten att skapa en efterdans genom att utgå från en fördans i tvåtakt och omforma den till en efterdans i tretakt. Denna praxis bidrog naturligtvis till att olika musiker spelade tretaktsdelen på olika sätt.

Under tidens lopp förändrade sig dansen och lokala varianter uppstod, som alltid. I vissa områden försvann någon av delarna, eller så blandade man ihop dem med varandra.

Så här såg det ut i de övriga nordiska länderna:

  • I Norge bröts tvådelningen sönder. Fördansen i tvåtakt blev till gangar, som dock även innehåller element från efterdansen. Efterdansen i tretakt blev till springar (springleik, pols), som har tagit delar från fördansen.
  • I Danmark finns den endast kvar på Fanø, och spelas med fördansmusik, men med ett tredelat omdansningssteg.
  • I den svensktalande delen av Finland lever polskesviten kvar med menuett som fördans och polska som efterdans, fast i en del områden är det tvärtom!

Enligt den kände upptecknaren av polskemelodier Karl Sporr finns det även i Sverige gamla polskor med tydliga musikaliska influenser från 1700-talets menuetter. Det finns exempel på att samma melodi i gamla notböcker ibland betecknas som menuett och ibland som polska. Man har återanvänt samma melodi men ändrat lite på taktdelarnas längd och betoning så att rytmen passat till en annan dans. Musikaliskt har många äldre polskor influerats mycket av vallåtsmusik som sjungits eller spelats på enkla blåsinstrument, har begränsat tonomfång och ofta växlar mellan dur och moll eller använde dorisk kyrkotonart. En påverkan kommer från gamla psalmer(äldre än 1820), så kallade folkliga koraler, som bevarats och utvecklats av försångare i församlingar som inte hade någon orgel.

Polskemusiken[redigera | redigera wikitext]

Polska går i tretakt och till skillnad från valsen är musiken inte lika centrerad kring första taktslaget. Vanligt är att taktdelarna har olika längd och att första och tredje taktslaget eller andra och tredje taktdelen är betonad. Det finns en uppsjö av varianter som kan delas in i tre huvudtyper av polskemusik beroende på vilken huvudfigur musiken är uppbyggd av:

Norska danser i tretakt såsom pols och springar är nära besläktade med polskan, men eftersom detta uttryck inte används i Norge (utom möjligen som samlingsnamn för svenska tretaktsdanser som inte är mazurka eller vals) behandlas inte dessa i denna artikel.

Dansbeskrivning[redigera | redigera wikitext]

Många polskevarianter liknar varandra. Som benämning för en grundvariant av polskedans som fungerar till de flesta typer av polskemusik används ofta begreppet "vanlig rundpolska". En beskrivning finns längre ner.

Men, det finns också många polskor som skiljer sig från vanlig rundpolska. Från början dansades polskor på fläck och många sådana "fläckpolskor" har levt kvar, särskilt i Syd- och Västsverige. Ett exempel är Polska från Skepplanda. Det finns polskor som har likheter med dagens bugg, till exempel småländsk slängpolska (nyskapad under slutet av 1900-talet, men baserad på äldre källmaterial). Det finns senpolskor där rörelsen sker mycket långsamt, till exempel Senpolska från Östra Jämtland/Gimdalen. Det finns polska med kort 1:a som Slängpolsk från Övre Klarälvdalen och med kort 3:a som den nu mycket populära Finnskogspols o.s.v.

På många orter finns möjlighet att dansa polska regelbundet. Såväl i föreningar (bl.a. en del folkdanslag) som hos till exempel Skeppis (Stockholm) och Folkmusikkaféet (Göteborg) bedrivs verksamhet så gott som varje vecka under termin. Sommaren är högsäsong med massor av dansmöjligheter på spelmansstämmor m.m. Ofta ges dansinstruktion i början av eller under aktiviteterna.

Det finns många duktiga instruktörer i polskedans. Ofta lär sig nybörjare att dansa på en polskedanskurs. Men, även många vana polskedansare går en eller flera kurser per år för att träna in polskedanser som är nya för dem och/eller finslipa polskedanser de redan kan grunderna i. Sådana kurser varar ofta under en helg eller en vecka. Eftersom dans och musik utvecklats tillsammans blir de flesta traditionella polskor en stor upplevelse när man tagit till sig dansens lokala karaktär och dansar den till dess musik.

Riksspelmannen Bengt Ohlson, Hedemora, som spelat på otaliga polskekurser i mer än 40 år, med bland annat legendaren Ingvar Norman som på 1950- och 1960-talet var en av dem som upptecknade många polskor, betonar att polskans ålder har stor betydelse för vilken dans som passar. Det finns till exempel gamla polskor (tidigt 1800 tal) från Södra Dalarna som han spelat många gånger på kurser i Polska från Orsa. Även Nelly Östlund född 1920 och uppväxt i nuvarande Bollnäs kommun, belönad med Zornmedaljen i guld m.m., betonar att man i hennes ungdom skilde på gammaldans, polskor och gamla polskor. (Riksspelman är den som fått Zornmärke i silver.)

För polskedansare finns en motsvarighet till spelmännens Zornmärkesuppspelningar. De som vill visa, i första hand för sig själva, att de dansar oförvanskat enligt uppteckningar och beskrivningar kan dansa upp för Polskmärke. De dansar då ett antal polskedanser inför en nämnd med tre mycket kunniga personer, samt publik, och får en bedömning och ev. ett märke som finns i fyra olika valörer. En duktig dansare kan tilldelas "Stort Silver" efter 5 år, och har då godkänt visat upp 18 danser efter eget val. (Det finns drygt 100 polskor att välja bland som är poängsatta efter svårighetsgrad.)

Vanlig rundpolska[redigera | redigera wikitext]

I vanlig rundpolska omdansar man parvis medurs på valsbana, det vill säga i en cirkel moturs längs väggarna i danslokalen. Dansen innehåller två huvuddelar, en promenaddel som kallas försteg samt en omdansning eller snurr. Delarna blandas enligt en fri form, först dansar paret försteg och när personen till vänster i dansriktningen (traditionellt kavaljeren) så önskar inleder denna omdansningen. Förstegen går till så att dansarna sätter ner sina fötter på taktdelarna ett (ettan) och tre (trean). Personen till vänster sätter ner vänster fot på ettan och höger fot på trean medan personen till höger vanligen gör tvärt om. Då kavaljeren så önskar inleder han omdansningen genom att kliva in framför damen och paret börjar snurra medurs runt sin egen axel, ett varv per takt, samtidigt som de fortsätter förflytta sig moturs i valsbanan. Kavaljerens stegkombination är ofta vänster, ihop (högerfoten sätts intill vänsterfoten), höger medan damen har ihop, höger, vänster. Flera andra varianter finns också. De fötter som angivits sätts inte bara ner på stället utan flyttas även framåt i dansriktningen. Den som försöker dansa enligt en mer eller mindre teoretisk dansbeskrivning, som till exempel den just givna, finner snabbt att många andra parametrar är viktiga, såsom samstämmighet med musiken, hållning, balans etcetera.

Högerpolskor[redigera | redigera wikitext]

Begreppet högerpolska används olika. Ofta används det för polskor där damen sätter ner höger fot då kavaljeren sätter ner vänster. I de danserna är det viktigt att kavaljeren hunnit längre i rotationen än i andra polskor så att han nästan har ryggen i dansriktingen när han sätter i vänster fot. Några exempel på sådana polskor är Polska från Rättvik, Polska från Transtrand och Polska från Övre Klarälvsdalen. Det finns de som benämner danser högerpolskor då stegen kommer på andra taktslaget. Ofta går paret försteg på taktslag två och tre och kavaljerens stegkombination i snurren är ihop, vänster, höger och damens vänster, ihop, höger. Hambo skulle då kunna sägas vara en högerpolska. Det finns också de som använda begreppet högerpolska utifrån vilken fot som kavaljeren använder på den första taktdelen i omdansningen. Även med detta synsätt blir hambo en högerpolska.

Bakmes[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bakmes

Bakmes är ett äldre sätt att rotera på. Bakmesen dansades till en början på fläck, men efter valsens ankomst i valsbana. Man roterar ett varv på två takter. Man dansar inte med samma placering till varandra som i polska (där paret dansar något förskjutna åt vänster så att höger fot är mellan partnerns fötter). Istället placerar man sig så att man är till höger om varandra, nästan höft mot höft och snurrar motsols, motsatt håll mot polskan. Fattningen (hur man har händer och armar) är oftast omvänd mot polskefattningen men i vissa danser med bakmes och polska (till exempel Gammalvänster från Oviken) bibehåller man polskeomdansningens fattning också i bakmesen.

Det finns många sätt att dansa bakmes. Nedan beskrivs en enkel variant (Bakmes från Transtrand) där damen och kavaljeren har samma steg och man dansar på ett och tre. I många varianter har damen och kavaljeren olika steg. Det finns bakmesvarianter där damen och/eller kavaljeren dansar på varje eller nästan varje taktdel och även sådana där man dansar och gör steg på halva taktdelar (synkoperade). Vid synkopering dansar man normalt med höger fot på å1 och vänster fot på 1.

Bakmes från Transtrand. Här är en beskrivning av den bakmes som många dansar: Samtidigt som han dansar sitt sista försteg börjar hon dansa bakmes framför och förbi honom, som för henne över till sin vänstra sida så att paret kan ta omdansfattning. Därefter dansar han sitt första bakmessteg, (1) i beskrivningen. Hon har då hunnit till (4) i beskrivningen. Vänster fot isätts ett steg framåt med obetydlig svikt och foten vriden något till vänster (1), vänster klack lyfts (2) och vridning sker motsols på vänster fotsula (2å) på taktdel 1-2 vridning ¼ varv. Höger fot, som börjat lyftas på (1å) isätts i rät vinkel med hålfoten framför vänster tå (3) och vridning ¼ varv på höger fotsula, medan vänster fot lyfts (3å). Vänster fotsula isätts snett bakom och något utanför höger klack under det att båda knäna böjs något (4), vridningen fortsätter ½ varv på vänster fotsula (5 och 5å), höger fot förs framåt (5å) och isätts efter ett kort steg (6). Vänster fot lyfts (6å) osv. Vridningen sker huvudsakligen på tvåans å, 3 och å samt 5 och å.

På många orter har man dansat omväxlande bakmes och polska eller bakmes och hambo (till exempel Bakmes från Lillhärdal). Intressant att notera vid kombinationen polska och bakmes är att man i Värmland och Västerdalarna tenderade att börja med bakmes och därifrån växla till polska och tillbaks, medan man i Jämtland dansade polska först och varvade med bakmes.

Då bakmesen går att dansa i både tre- och tvåtakt har man på några håll även växlat mellan bakmes och till exempel schottis. Från orterna Kall och Mattmar i Jämtland finns således följande kombinationer beskrivna: Polska och bakmes, Stigvals och bakmes, Polka och bakmes samt Schottis och bakmes.

Frammes/Stigvals[redigera | redigera wikitext]

Man kan även dansa medsols ett varv runt på två takter med liknande steg som i bakmes. Ofta förekommer detta i valsvarianter, där dansen medsols kallas stigvals och stegen i regel är spegelvända mot bakmesen. På många orter har man dansat omväxlande bakmes och stigvals. Bland de egentliga polskorna återfinns den omvända bakmesen i Gammalpolska från Föllinge, där den passande nog kallas frammes.

Springpolska[redigera | redigera wikitext]

På många håll har man växlat mellan en snabb omdansning (ett varv per takt) och en långsammare omdansning (ett varv per två takter) med bibehållen rotationsriktning. Då kan det röra sig om en springpolska eller springdans, där man springer runt på sex steg och taktdelar, i stället för att klara varvet på tre taktdelar. Springpolskan kan dansas som viltur mellan de snabbare polskeomdansningsvarven eller dansas för sig och varvas med försteg. Exempel: springpolska från Bingsjö, springpolska från Nås.

Slängpolska[redigera | redigera wikitext]

Begreppet används såväl för polskor (rundpolskor) med relativt snabb omdansning som för polskor där kavaljeren för damen i olika turer med armarna, mer eller mindre buggliknande.

Några exempel med snabb omdansning: Slängpolska från Malung, Slängpolska från Karlskogatrakten, Slängpolska från Svanskog och Slängpolsk från Övre Klarälvsdalen. Exempel som är buggliknande: Östsvensk slängpolska (Småland och Östergötland)

I stora drag är musiken till slängpolskor av den senare typen jämn, i betydelsen att taktdelarna är nästan lika långa, medan musiken till slängpolskor av den första typen ofta är ojämna. Värmländska slängpolskor har ofta kort etta. Musiken till slängpolskor med ursprung norr om Dalälven spelas, undantag kan finnas, med förlängd tvåa och betoning på tvåan i takten till exempel i Slängpolska från Enånger.[2]

"En polska från..." istället för "...polska"[redigera | redigera wikitext]

Det har ofta funnits mer än en polska per ort och olika personer har dansat lite olika. Man bör därför akta sig för att använda begrepp som till exempel "Bingsjöpolska" om en dans eftersom det då låter som om det bara finns en och hellre säga att man dansar en "Polska från Bingsjö". Som ett exempel finns det förutom den vanliga "Polska från Bingsjö" även "Springpolska från Bingsjö" och "Enbenspolska från Bingsjö". Enbenspolskan har dansats både som en hambovariant och med vanliga polskförsteg. Man kan också växla mellan varianterna under samma dans.

Polskevarianter[redigera | redigera wikitext]

Jämna polskor (vanligen sextondelspolskor)[redigera | redigera wikitext]

  • Flera rundpolskor, till exempel Polska från Bingsjö.
  • Sörmländsk slängpolska - dansas med promenaddel i valsbana och omdans på fläck
  • Skånsk slängpolska - dansas med promenaddel i valsbana och omdans på fläck
  • Östsvensk slängpolska (Småland och Östergötland) - dansas helt på fläck

Ojämna polskor (vanligen åttondelspolskor eller triolpolskor)[redigera | redigera wikitext]

  • Slängpolska från Övre Klarälvdalen
  • Polska från Rättvik
  • Polska från Boda
  • Polska från Orsa
  • Polska från Älvdalen
  • Springlek från Västerdalarna - snabb polska med kort etta
  • Polska från Södra Dalarna - något längre tvåa och något avkortad trea
  • Bondpolska från Viksta (Uppland)
  • Jössehäradspolska (Värmland) - snabb polska
  • Hamburgska (i huvudsak Mälardalen)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ [Muntlig uppgift från riksspelman Bengt Ohlson, Hedemora, ]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]