Polstjärna

Från Wikipedia

En polstjärna är en stjärna som står rakt eller nästan rakt "över" någon av jordens geografiska poler och därför inte ser ut att röra sig på himlen vilket i sin tur gör den till ett lämpligt hjälpmedel för stjärnnavigering och astrometri. Men även så kallade fixstjärnor rör sig i förhållande till jorden och den nuvarande Polstjärnan kommer därför att vara ersatt av en annan efter ett antal tusen år.

Norra polstjärnan[redigera | redigera wikitext]

Långtidsexponerat foto (45 min.) av Polstjärnan och circumpolära stjärnor i dess omgivning. Fotot taget vid Ehrenbürg (Franconia), 2001.

Sedan några tusen år är Polstjärnan den synliga stjärna som ligger närmast jordens nordpol. I oktober 2012 hade Polstjärnan deklinationen + 89° 19' 8" (vid epok J2000 var den + 89° 15' 51,2"). Därför framträder den alltid som norr på himlen med en precision som är bättre än en grad, och vinkeln som den gör med hänsyn till den sanna horisonten (efter korrigering för brytning och andra faktorer) är lika med observatörens latitud med en avvikelse av mindre än en grad.

På grund av stjärnornas rörelser genom rymden har rollen som polstjärna passerat och kommer att passera från en stjärna till en annan i fjärran framtid liksom den gjort i förfluten tid. År 3000 f.Kr. var till exempel den svaga stjärnan Thuban i stjärnbilden Draken polstjärna.[1] Norra himmelspolen kommer att vara närmast Polstjärnan den 24 mars 2100 då dess maximala skenbara deklination (med hänsyn till nutation och aberration) blir + 89° 32' 50.62", som är 1 629 bågsekunder eller 0,4526° från den norra himmelspolen varefter den kommer att avlägsna sig allt mera.[2][3]

Under jordaxelns 26 000-åriga precessionscykel kommer en serie ljusa stjärnor, synliga för blotta ögat på norra halvklotet, att ha den övergående titeln Polstjärnan.[4] Även om andra stjärnor kan komma i linje med den nordliga himmelspolen under 26 000-årscykeln, uppfyller de inte nödvändigtvis den gräns för synlighet som behövs för att fungera som en användbar indikator för norra himmelspolen för en jordbaserad observatör, vilket resulterar i tidsperioder under cykeln när det inte finns någon klart definierad polstjärna. Det kommer också att finnas perioder under cykeln när ljusa stjärnor bara ger en ungefärlig guide till vad som är "norr", eftersom de kan vara mer avlägsna än 5° från riktningen mot den nordliga himmelspolen.[5]

Polstjärnor i norr[redigera | redigera wikitext]

Här är en sammanställning av de stjärnor som under precessionscykeln hamnar i läget att vara den norra polstjärnan.[6][7][8][9][10][11][12][13]

Bayer Egennamn V Stjärnbild Närmaste avstånd Kommentarer
Alfa Ursae Minoris Polstjärnan 1,98 Lilla björnen inom 0,5° Nuvarande polstjärna
Gamma Cephei Alrai 3,21 Cepheus inom 3° Dubbelstjärna
Jota Cephei 3,51 Cepheus inom 5° Delad med Beta Cephei
Beta Cephei Alfirk 3,51 Cepheus inom 5° Delad med Jota Cephei
Alfa Cephei Alderamin 2,51 Cepheus inom 3°
Alfa Cygni Deneb 1,25 Svanen inom 7° Avlägsnast från himmelspolen av de stjärnor som räknas in
Delta Cygni Fawaris 2,87 Svanen inom 3°
Alfa Lyrae Vega 0,03 Lyran inom 5° Ljusstarkast av de norra polstjärnorna
Jota Herculis 3,75 Herkules inom 4°
Tau Herculis 3,89 Herkules inom 1°
Jota Draconis Edasich 3,29 Draken inom 5°
Alfa Draconis Thuban 3,65 Draken inom 0,2° Närmast himmelspolen av alla de norra polstjärnorna
Kappa Draconis 3,82 Draken inom 6° Delad med Beta Ursae Minoris
Beta Ursae Minoris Kochab 2,07 Lilla björnen inom 7° Delad med Kappa Draconis

Södra polstjärnan[redigera | redigera wikitext]

Jordens sydpol är vänd åt en stjärngles del av himlen. Den närmast sydpolen liggande stjärnan (1,0° avvikelse från geografiska sydpolen) är Sigma Octantis, men den är för ljussvag för att vara praktiskt användbar. Den är nämligen av magnitud 5,47 och därmed 25 gånger svagare än den nuvarande norra polstjärnan. Istället används Södra korset, som pekar mot den punkt på himlen där den södra polstjärnan borde synas.[14]

Under de kommande 7 500 åren kommer den södra himmelspolen att passera nära stjärnorna Gamma Chamaeleontis (år 4200), Omega Carinae (år 5800), Ypsilon Carinae, Jota Carinae (Aspidiske, år 8100) och Delta Velorum (Alsephina, år 9200)[15] Från det åttionde till nittionde århundradet kommer den södra himmelspolen att förflytta sig genom asterismen ”Falska korset”. Omkring 14000 e.Kr., när Vega är bara 4° från norra polen, kommer Canopus att vara bara 8° från södra himmelspolen och därmed cirkumpolär på latitud Bali (8° S).[16]

Sirius tar sin tur i rollen som södra polstjärnan år 66270 e.Kr. då den kommer att vara 1,6° från den sydliga himmelspolen. Senare, under år 93830 e.Kr., kommer Sirius avvika från den sydliga himmelspolen med endast 2,3 grader.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ridpath, Ian, ed. (2004). Norton's Star Atlas. New York: Pearson Education. p. 5. ISBN 0-13-145164-2. Around 4800 years ago Thuban (α Draconis) lay a mere 0°.1 from the pole. Deneb (α Cygni) will be the brightest star near the pole in about 8000 years' time, at a distance of 7°
  2. ^ Ridpath, Ian (1988). "Chapter Three: The celestial eighty-eight – Ursa Minor". Star Tales. Cambridge: The Lutterworth Press. ISBN 978-0-7188-2695-6. ...in the early 16th century ... Polaris was still around three and a half degrees from the celestial pole ...will reach its closest to the north celestial pole around AD 2100, when the separation will be less than half a degree
  3. ^ Jean Meeus, Mathematical Astronomy Morsels Ch. 50; Willmann-Bell 1997
  4. ^ Our Monthly, 4, Presbyterian Magazine Company, 1871, p. 53.
  5. ^ McClure, Bruce; Deborah, Byrd (2017-09-29). "Gamma Cephei: A future Pole Star". EarthSky. Hämtad 2018-04-25.
  6. ^ Ian Ridpath (1988). ”Chapter Three: The celestial eighty-eight – Ursa Minor” (på engelska). Star Tales. The Lutterworth Press, Cambridge. ISBN 978-0-7188-2695-6. http://www.ianridpath.com/startales/ursaminor.htm#polaris. Läst 5 december 2018 
  7. ^ Jean Meeus, Willmann-Bell (1997) (på engelska). Mathematical Astronomy Morsels Ch. 50 
  8. ^ Ian Ridpath (red.) (2004) (på engelska). Norton's Star Atlas. Pearson Education, New York. sid. 5. ISBN 0-13-145164-2 
  9. ^ Moore, Patrick (2005) (på engelska). The Observer's Year: 366 Nights in the Universe. sid. 283 
  10. ^ (på engelska) Our Monthly. "4". Presbyterian Magazine Company. 1871. sid. 53. https://books.google.com/books?id=KdEQAAAAIAAJ&pg=PA53. Läst 5 december 2018. 
  11. ^ Bruce McClure, Deborah Byrd (29 september 2017). ”Gamma Cephei: A future Pole Star” (på engelska). Earth & Sky. http://earthsky.org/brightest-stars/star-errai-future-north-star. Läst 5 december 2018. 
  12. ^ James B. Kaler. ”ALDERAMIN (Alpha Cephei)” (på engelska). Stars. University of Illinois. Arkiverad från originalet den 8 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180208013546/http://stars.astro.illinois.edu/sow/alderamin.html. Läst 5 december 2018. 
  13. ^ James B. Kaler. ”TAU HER (Tau Herculis)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/tauher.html. Läst 5 december 2018. 
  14. ^ "Sigma Octantis". Jumk.De. 6 augusti 2013.
  15. ^ "Precession". moonkmft.co.uk. Hämtad 24 september 2018.
  16. ^ Kieron Taylor (1 March 1994). "Precession". Sheffield Astronomical Society. Hämtad 2018-09-24.
  17. ^ Bruce McClure. "Sirius, future South Pole Star". EarthSky. Hämtad 2018-01-03.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Polstjärna&oldid=53697864”