Polstjärnan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fartyget, se S/S Polstjärnan, för bostadsområdet och skulpturparken Polstjärnan i Hällefors, se Polstjärnan (bostadsområde)
Alpha Ursae Minoris
Hur Polstjärnans stjärnsystem kan se ut
Hur Polstjärnans stjärnsystem kan se ut
Observationsdata
EpokJ2000
Stjärnbild Lilla björnen
Rektascension 02t31m48,7s
Deklination +89°15'51"
Skenbar magnitud (V) 1,97
Stjärntyp
Spektralklass F7 Ib-II SB
U-B-färgindex 0.38
B-V-färgindex 0.60
Variabeltyp Cepheidvariabel
Astrometri
Radialhastighet (Rv) -17 km/s
Egenrörelse (μ) RA: 44,22 mas/år
Dek.: -11,74 mas/år
Parallax (π) 7,56
Avstånd 431  (132 pc)
Absolut magnitud (MV) -3,64
Detaljer
Massa M
Radie 30 R
Luminositet 2 200 L
Temperatur 7 000 K
Rotationshastighet ~17 km/s

Polstjärnan, (α UMi, α Ursae Minoris, Alfa Ursae Minoris) är en stjärna som ingår i stjärnbilden Lilla björnen. Den är den nuvarande norra polstjärnan med ett avstånd av endast ca 0,74 grader (0,82 gon) från himmelspolen. Polstjärnan ser därför ut att stå nästan stilla i en punkt kring vilken hela stjärnhimlen medurs vrider sig ett varv per stjärndygn, d.v.s. något snabbare än ett varv per dygn. Ett äldre namn, som numera enbart används i symboliska och överförda bemärkelser, är Nordstjärnan.

Polstjärnan sedd med Hubbleteleskopet år 2006.

Polstjärnan - för ögat synlig som en enda stjärna - är en multipelstjärna med åtminstone fem komponenter:

Polaris B är synlig i mindre teleskop, upptäcktes år 1780 av astronomen William Herschel och ligger på ett avstånd från Polaris A som ungefär motsvarar 80 gånger avståndet solen-Pluto.

År 2006 fotograferades polstjärnan och dess system av Hubbleteleskopet då man för första gången såg även Polaris Ab - en närbelägen dvärg vars existens år 1929 fastställts i samband med studier av spektrum hos Polaris A.

Vid sidan av dessa tre finns Polaris C och Polaris D.

Polstjärnan eller Nordstjärnan, en symbol för kungahuset under stormaktstiden. Avbildning på Karl XI:s kista i Riddarholmskyrkan, Stockholm.

Symbolik[redigera | redigera wikitext]

Polstjärnan är den fixstjärna som står i zenit ovanför nordpolen och som på norra halvklotet alltid syns norrut. Eftersom den alltid står stadig och aldrig vandrar under horisonten blev den sedan 1681 en kunglig och nationell symbol,[1] som överförts bland annat till den kungliga svenska Nordstjärneorden tillsammans med latinska ordspråket nescit occasum, "den vet ej av nedgång". Nordstjärnan avbildas med fem uddar höjda i relief. Polstjärnan är numera också Lapplands landskapsstjärna.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Såsom norra halvklotets tillförlitligaste vägvisare har Polstjärnan fått många namn: Polarias, Lodestar, Cynosura (gammelgrekiska), Alruccabah, Phoenice, Tramontana, Angel Stern, Navigatoria, Arkadiens Stjärna, Yilduz, Mismar, Polyarnaya, Druvha (hindi), Stella Maris, Tou Mu (kinesiska), Kynosoura, Veralder Nagli (fornnorska), Boahjenásti och Boahjenávli (sydsamiska för Himlapluggen och Himlaspiken), Mika Em Thi Ashi (omahaindianska för "Stjärnan som inte vandrar"), Al Kiblah, 1 Ursae Minoris, HR 424, BD +88°8, HD 8890, SAO 308, FK5 907, GC 2243, ADS 1477, CCDM 02319+8915, HIP 11767.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ulla Ehrensvärd: "I polstjärnans tecken", Solen och Nordstjärnan, Frankrike och Sverige på 1700-talet, Stockholm 1993.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]