Polygami

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Länder som tillåter månggifte.

Polygami, månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi brukar användas för olika former av polygami:

  • Polygyni - en man är gift med flera kvinnor.
  • Polyandri - en kvinna är gift med flera män.
  • Polygynandri - flera män och kvinnor är gifta med varandra.
  • Bigami - en person är gift med två personer.

Polygyni förekommer i omkring tre fjärdedelar, eller i 850 av 1 170 av de samhällen som ingår i George Murdockss Ethnographic Atlas. Polyandri är mycket ovanligt. Polyamori är vidare en generell term för en romantisk eller sexuell relation (inte nödvändigtvis äktenskaplig) med flera partners samtidigt.

Polygami i samhällsdebatten i västvärlden[redigera | redigera wikitext]

I västvärlden har det monogama, heterosexuella äktenskapet varit dominerande. Under senare tid har normen heterosexualitet alltmer ifrågasatts som godtycklig och diskriminerande mot homosexuella. Vissa debattörer har då hävdat att normen monogami är lika godtycklig och kan anses vara diskriminerande mot individer som önskar praktisera polygami. Hittills har dock homosexuella fått betydligt större gehör för sina argument än de som förespråkar polygami, vilket har lett till att homosexuella äktenskap blivit lagliga till skillnad från polygama. Dock accepterar myndigheter i många länder polygama äktenskap om dessa ingåtts i ett land där polygami är lagligt.[1]

Synen på polygami inom olika religioner[redigera | redigera wikitext]

Judiska samhällen[redigera | redigera wikitext]

Polyandri förekommer inte inom judendomen. Synen på polygyni inom judendomen har skiftat över tiden. I Gamla Testamentet tar Abraham sig flera fruar, och detsamma gäller de forntida kungarna, som till exempel David. Sedan länge är dock monogami norm.

Kristna samhällen[redigera | redigera wikitext]

Polygami förekommer traditionellt sett inte inom kristendomen. Av inte helt klarlagda skäl kom monogami att bli dominerande i antika Grekland och senare även inom Romarriket. Kristendomen byggde vidare på det antika monogama äktenskapet.

Kyrkofadern Augustinus, som för övrigt hade en mycket negativ syn på sexualitet, skrev vid flera tillfällen att polygami inte var lagligt. I och med reformationen och upphörandet av prästernas celibat i de protestantiska kyrkorna, skriver Martin Luther om polygami; han ansåg att polygami inte passar in i kristendomen. Detsamma gällde Jean Calvin. [källa behövs]

Månggiftet har ofta setts som en konsekvens av syndafallet och inte enligt skapelseordningen. Jesu ord i bland annat Matt 19:3-9 har däremot ansetts knyta det kristna äktenskapet åter till den ursprungliga skapelsetanken med äktenskapet som monogamt och i princip oupplösligt.

Fundamentalistiska mormoner[2] med flera[redigera | redigera wikitext]

Inom Sista dagars heliga-rörelsen praktiserades polygami under 1800-talet, men Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga slutade med det 1890.[3] Den officiella Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga förtydligade sin position mot polygami 1904 och har sedan dess uteslutit medlemmar som praktiserar månggifte. Idag finns dock flera fundamentalistiska mormonska samfund som praktiserar seden.[4] Det uppskattas att det finns omkring 30 000 amerikanska fundamentalistiska mormoner som lever i polygyna relationer. Utöver detta finns ytterligare något tiotusental individer spridda över främst västra USA som praktiserar polygami, ofta av skäl relaterade till en fundamentalistisk mormonsk tro.[källa behövs]

Månggifte i islamisk rätt[redigera | redigera wikitext]

Polygyni förekommer inom islam, polygami är lagligt i flertalet muslimska länder.

Enligt Koranen 4:3 kan en muslimsk man gifta sig med upp till fyra kvinnor om han behandlar dem likvärdigt. En muslimsk kvinna kan däremot inte gifta sig med mer än en man och enligt Koranen 2:221 måste denne man vara muslim.[5]

Polygyni är inte längre vanligt i Mellanöstern utan det begränsade tillåtandet handlar ofta om en nödlösning för människor såsom frånskilda, ofruktsamma, övergivna, av familjepåtryck eller änkor som måste försörjas, utifrån principen att mannen fungerar försörjare.[källa behövs] Saudi-Arabiens nuvarande (2008) kung Abdullah bin Abdul Aziz har emellertid fyra hustrur och är själv son till sin fars åttonde hustru. Eftersom det inom islam inte anses värdigt att en kvinna försörjer sig själv har sura 4:3 i Koranen ansetts förstärka kvinnors och familjens ställning, med motiveringen att polygyni kunde förstärka välfärden för ensamstående kvinnor och änkor då den manliga befolkningen minskade på grund av krig [6]. En del konservativa hävdar att månggifte accepteras eftersom mannens sexuella behov anses vara större än kvinnans, anger Khader.

Efter kolonialmakternas slut blev det förbjudet med månggifte i Turkiet 1924, Tunisien 1957 och i Marocko 1958. De flesta länder åberopar sura 4:129 i Koranen som visar på omöjligheten att behandla flera hustrur likvärdigt. I Turkiet beror förbudet på landets sekulära lagstiftning.[7] Det har införts restriktioner för män, bl.a att den första frun måste godkänna att mannen tar fler fruar, att han kan bevisa sin försörjningsförmåga samt ha myndigheternas tillåtelse vid månggifte. Idag är det vanligare att muslimska kvinnor skriver in en klausul i sitt äktenskapskontrakt (aqd) för att försäkra sig om att mannen inte får ta fler fruar.[8]

Polygyni är ovanligt eftersom det även är kostsamt och att det betraktas mer som en statussymbol i vissa delar av världen. Kvinnans släkt kan klaga hos domaren (qadi) som kan upphäva äktenskapet om inte mannen behandlar sina fruar jämlikt och tillfredsställande.[8] Månggifte är mer accepterat bland fattiga då de behöver såväl arbetskraft som barn till sin försörjning för att få en trygg ålderdom.[5]

Hinduiska samhällen[redigera | redigera wikitext]

I Indien är polygami tillåtet för dem vars religion tillåter det och förbjudet för dem vars religion är emot det. År 2004 finns förslag om en gemensam lag oavsett religion. I hinduiska länder har polygami förekommit. Religionen är varken för eller emot det. [källa behövs]

Buddhistiska samhällen[redigera | redigera wikitext]

Enligt buddhismen så får man inte skada någon varken fysiskt eller psykiskt. Därför är polygami etiskt tillåtet om alla inblandade är överens om det. Annars inte eftersom någon då blir skadad.

Polygyni[redigera | redigera wikitext]

Det kan hävdas att de samhällsekonomiska effekterna av polygyni är att flera personer (fruar och barn) blir beroende av en enda persons (maken/fadern) försörjningskapacitet. Detta kan i extrema fall leda till ökad fattigdom.[9] Man bör dock komma ihåg att denna ståndpunkt utgår ifrån att mannen ska försörja familjen, naturligtvis kan fruarna också medverka i försörjningen av familjen, vilket skulle tala emot denna effekt.

Polyandri[redigera | redigera wikitext]

Polygynandri[redigera | redigera wikitext]

Polygynandri förekommer i vissa byar i Himalayaområdet, exempelvis i Nepal, där en nomadisk man följer djurflockens vandringar och medan hustrun stannar i hembyn.[källa behövs] Såväl hustrun som mannen kan ha flera äktenskapspartner; för männen kan dessa vara spridda på flera olika byar.[källa behövs]

Polygynandri utövas även av kaingang-folket i Brasilien, och andra folkslag.[källa behövs]

Övrig fakta[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste formen av polygami är att en man har två eller flera fruar. Att vara gift med två personer kallas för tvegifte eller bigami. Det är förbjudet enligt svensk lagstiftning. Den som ändå gör det riskerar böter eller fängelse i upp till två år.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Månggifte godkänns – ibland”. Svenska Dagbladet. 12 augusti 2007. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manggifte-godkanns-ibland_253013.svd. Läst 27 augusti 2008. 
  2. ^ http://www.mormonfundamentalism.com/
  3. ^ Officiellt tillkännagivande från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga
  4. ^ Richard S. Van Wagoner. Mormon polygamy - a history  ISBN 0-941214-35-4
  5. ^ [a b] Naser Khader i ”Familjeliv och livsmönster bland Mellanösterns muslimer (1996)”
  6. ^ Esposito, Islam, den raka vägen, 2001
  7. ^ Hjärpe, Jan, 99 frågor om islam, 2004, Leopard förlag
  8. ^ [a b] Knut S. Vikör i ”Mellom Gud og Stat (2003)
  9. ^ ”Barn från Benin sliter i stenbrott”. Dagens Nyheter. 12 december 2007. http://www.dn.se/nyheter/varlden/barn-fran-benin-sliter-i-stenbrott/. 
  • Alan Clamp, "Evolutionary Psychology", Hodder & Stoughton, 2001.
  • Matt Ridley, "The Red Queen", Penguin Books, 1993.
  • Linda Stone, "Kinship and Gender", Westview Press, 2000.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]