Pomeranian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pomeranian
Pomeranian 600.jpg
Rasgrupp SKK: Spetsar och urhundar
FCI: Grupp 5 Spetsar och urhundar, Sektion 4 Europeiska spetsar
Ursprungsland  Tyskland
Rasklubb Svenska Pomeranian Klubben
Specialklubb Svenska Spets- och Urhundklubben
Andra namn Tysk spets / Zwergspitz
Dvärgspets
Rasstandard FCI 97 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
Färg sandbrun/ vit/ svart
Mankhöjd
Hanhund 18-22 cm
Tik 18-22 cm

Pomeranian (Tysk spets / Zwergspitz, Dvärgspets) är en hundras av spetstyp från Tyskland. Den har fått sitt namn efter regionen Pommern, därifrån man anser att hundarna har sitt ursprung. Den är även känd som dvärgspets och är en variant av tysk spets. Pomeranian hör till de populäraste hundraserna i flera länder.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Både Carl von Linné (1707-1778) och hans samtide Georges-Louis Leclerc de Buffon (1707-1788) skrev om vita små spetshundar från Pommern. Men pomeranian är utvecklad i England under 1800-talet. Under början av 1800-talet importerades tyska spetsar till England, bland annat med drottningen Charlotte av Mecklenburg-Strelitz (1744-1818). Dessa var oftast vita och vägde så mycket som 12-15 kg. Bland dessa föddes ibland dvärgväxta valpar som vanligen avlivades. Med salongskulturen och intresset för små, näpna hundar började man istället intressera sig för att behålla dvärgvalparna och avla på dem. 1888 köpte drottning Viktoria (1819-1901) en pomeranian i Florens och därmed inleddes modeperioden. 1891 bildades den brittiska rasklubben. Vid 1900-talets början hade rasen krympt till 3,5 kg. Omkring 1970 vaknade det tyska intresset för pomeranian. 1997 samordnade den tyska kennelklubben Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) rasstandarderna för alla varianter av tysk spets, inklusive pomeranian och keeshond. I Storbritannien och USA räknas pomeranian fortfarande som en egen ras. I USA introducerades dvärgspetsen så tidigt som 1891, och den kom till Sverige 1905. Drygt 10 år senare kom den svenska uppfödningen av rasen igång på allvar. Numera registreras ca 200 pomeranian/dvärgspetshundar årligen.

Valpar

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Pomeranian är en vaken, gladlynt och aktiv liten hund som inte kräver alltför mycket motion, men följer gärna med på längre promenader om ägaren vill. Den är dekorativ och charmfull, gillar barn och upptåg och den fungerar även mycket bra som alarmhund. Den skäller gärna på okända ljud, men det är lätt att träna bort vid valpåldern. Men de passar inte så bra i familjer med små barn på grund av sin litenhet. Risken för skador på valpen är då stor.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pomeranian har en kort, kvadratisk kropp. Huvudet är rävliknande, kilformat med flat skalle och tämligen kort och spetsigt nosparti. Bettet är saxbett men tångbett är tillåtet. Ögonen är mandelformade och medelstora och får inte sitta för långt isär. De är något snedställda. Öronen är tämligen högt ansatta, små och bärs upprättstående. Ryggen är kort, bröstet djupt, benstommen tunn. Svansen bärs över ryggen längs ryggraden, flat och rak. Pälsen består av mjuk dunig underull och långt rakt täckhår som ska vara något strävt i strukturen. När pälsen är som bäst är den så yvig att den döljer kroppens konturer. Pomeranian är inte speciellt krävande med pälsvården, en genomborstning ca 2-3 gånger i månaden räcker. Svansen har i förhållande till hundens storlek enorm fana. Man föredrar enfärgade hundar men flerfärgade är tillåtna om färgerna är jämnt fördelade i fläckar över hela kroppen. Mankhöjden ligger oftast mellan 18 och 22 cm och vikten mellan 2-3 kg.

Pälsvård[redigera | redigera wikitext]

En pomeranian kräver daglig genomkamning av pälsen. Den ska badas ungefär varannan, var tredje vecka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Pomeranian.