Pontus Hultén

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pontus Hultén.jpg

Pontus Hultén, egentligen Karl Gunnar Hultén, född 21 juni 1924 i Stockholm, död 26 oktober 2006, var en svensk professor, konstsamlare och museiman. Från 1960 var han chef för Moderna Museet i Stockholm och under hans ledning blev museet ett internationellt renommerat konstmuseum.

Pontus Hultén var son till botanisten och chefen på Naturhistoriska riksmuseet, Eric Hultén.[1] Han började sin karriär som intendent vid Nationalmuseum, efter att ha studerat konsthistoria.

Han producerade många banbrytande utställningar som exempelvis Rörelse i konsten, med bland andra Jean Tinguelys och Per Olov Ultvedts rörliga skulpturer, och utställningen 4 amerikanare från 1962 med amerikansk popkonst där verk av konstnärer som Robert Rauschenberg och Jasper Johns visades upp för svensk publik innan konstnärerna ens slagit igenom i USA.

En annan bravad som Pontus Hultén lyckades genomdriva var utställningen Önskemuseet, efter det att han övertalat den svenska regeringen att ge ett anslag på 5 miljoner kronor för inköp av verk till museets samlingar. Dessa verk går idag inte att värdera för pengar och de utgör kärnan i museets samling.

Museet hamnade åter i blickpunkten med utställningarna Hon – en katedral 1966 av Niki de Saint Phalle och retrospektiven med Andy Warhol 1968, som var den första i världen.

År 1974 blev Pontus Hultén tillfrågad att vara med och skapa ett nytt kulturhus i hjärtat av i Paris. Resultatet blev Centre Pompidou där han var chef fram till 1981. Senare har han varit med att starta bland annat Museum of Contemporary Art, Los Angeles, Palazzo Grassi i Venedig och Museum Jean Tinguely i Basel.

År 2005 donerade Hultén cirka 700 verk, i princip hela sin privata samling, till Moderna Museet.

Pontus Hultén hade i Sverige ett stort intresse för båtgravarna i Vendel. På sin egen begäran ligger han begravd i sydöstra delen av kyrkogården vid Vendels kyrka. Graven pryds av Pontus Hulténs "livssten", vilken han medförde under sitt liv.

I maj 2007 uppdagades det att Pontus Hultén i början av 2000-talet sålt falska Brillo-boxar av Andy Warhol. Historien betecknas idag som en jättelik konstsvindel.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Holmén, Christian. ”Han tog sanningen om Brilloboxarna med sig i graven”. Artikel. http://www.expressen.se/nyheter/dokument/han-tog-sanningen-om-brillo-boxarna-med-sig-i-graven/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]