Pontus Reuterswärd
| Pontus Reuterswärd | |
.JPG) | |
| Född | 4 oktober 1871[1] Örebro församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 25 maj 1949[1] (77 år) Lovö församling[1], Sverige |
| Begravd | Lovö kyrkogård[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Infanteriets officershögskola  |
| Sysselsättning | Militär |
| Befattning | |
| Regementschef, Skaraborgs regemente (1922–1930) Befälhavare, Bodens fästning (1930–1933) Divisionschef, Övre Norrlands trupper (1933–1937) | |
| Barn | Wilhelm Reuterswärd (f. 1907) Carl Reuterswärd (f. 1909) Edvard Reuterswärd (f. 1916) |
| Föräldrar | Wilhelm Reutersvärd |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Svärdsorden Riddare av Nordstjärneorden | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Pehr Pontus Reuterswärd, född 4 oktober 1871 i Örebro, död 25 maj 1949 i Stockholm, var en svensk arméofficer (generallöjtnant).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Reuterswärd avlade mogenhetsexamen i Örebro 1889 och påbörjade därefter en militär karriär. Officersexamen avlade han 1891 och var chef för Infanteriets officersaspirantskola i Karlsborgs garnison 1915–1916. Han gjorde sig känd som trupputbildare och återfanns kommenderad vid utländska trupper, bland annat verkade han som militärattaché samt besökte den österrikisk-ungerska fronten 1916. Senare studerade han trupputbildningen vid de finska och tyska arméerna. År 1922 utnämndes han till överste och chef för Skaraborgs regemente. År 1930 blev han kommendant i Boden och generalmajor 1933 samt militärbefälhavare för Övre Norrlands trupper (1933–1937). Två år efter sitt avsked befordrades han till generallöjtnant 1939.[3]
Reuterswärd var även verksam inom det kommunala livet, bland annat i stadsfullmäktige i Skövde 1922–1930. Efter sitt yrkesverksamma liv ägnade han sig åt författarskap.[3]
Pontus Reuterswärd var son till översten Pontus Henrik Wilhelm Reuterswärd och Adèle Brändström. Diplomaten Edvard Brändström var hans morbror och elektroingenjören och företagsledaren Carl Reuterswärd var hans bror. År 1905 gifte han sig med Eva Thurinna Uggla.[3] Makarna var föräldrar till överstarna Wilhelm och Carl Reuterswärd och till juristen Edvard Reuterswärd.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Synpunkter på den militära utbildningen (1938)
- Taktiska tillämpningsövningar för bataljon och regemente (1939)
- Skandinavism-nordism-försvarsförbund (1943)
- Greklands krig 1940-41 (1943)
- Bör Sverige i framtiden frångå neutralitetspolitiken? (1945)
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Riddare av Svärdsorden, 1912[4]
- Riddare av Nordstjärneorden, 1922[5]
- Kommendör av andra klassen av Svärdsorden, 1925[6]
- Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 1928[7]
- Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1943[8]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, 18711004-101 Reuterswärd, Carl Per Pontus, läst: 16 november 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Reuterswärd, Carl Per Pontus, läs online, läst: 21 april 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Dahl, Torsten, red (1949). Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok. 6: P–Sheldon. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 258.
- ^ Riddare av Kungl. Svärdsorden i Sveriges statskalender 1925
- ^ Riddare av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1942bih
- ^ Kommendörer av Kungl. Svärdsorden, 2:a kl. i Sveriges statskalender 1927
- ^ Kommendörer av Kungl. Svärdsorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1942bih
- ^ Kommendörer m. st. k. av Kungl. Svärdsorden i Sveriges statskalender 1945bih
| Företrädare: Oscar Nygren |
Kommendanten i Bodens fästning 1930–1933 |
Efterträdare: Axel Lagerfelt |
|