Portal:EU/Utvald artikel
Utvald artikel
Euro (rikssvenskt uttal: [ˈɛvɾʊ] eller [ˈɛuɾʊ], finlandssvenskt uttal: [ˈeʉro]) är sedan den 1 januari 1999 den officiella valutan i euroområdet och den valuta som används av Europeiska unionens institutioner. Eurosystemet, bestående av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna inom euroområdet, ansvarar för den monetära politiken i euroområdet och utgivningen av euro, som sedan den 1 januari 2002 existerar kontant i form av eurosedlar och euromynt. Valutan betecknas ofta med eurosymbolen (€) eller valutakoden EUR. En euro delas i 100 cent.
Inom Europeiska unionen har följande 20 medlemsstater infört euron som valuta: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Följaktligen utgör euron officiellt betalningsmedel för cirka 350 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier. Även de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten har euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal. Euron har också en stor internationell betydelse som handels- och reservvaluta och som ankare för att stabilisera nationella valutor. Detta gör euron till världens viktigaste valuta näst efter den amerikanska dollarn.
.jpg)
Lissabonfördraget, ursprungligen känt som reformfördraget, är ett europeiskt fördrag mellan Europeiska unionens medlemsstater som undertecknades i Lissabon, Portugal, den 13 december 2007. Det trädde i kraft den 1 december 2009 efter att ha ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
Lissabonfördraget innehöll väsentligen samma reformer som Europeiska konstitutionen. Fördraget syftade till ett förenkla, effektivisera och demokratisera Europeiska unionen. Den tidigare pelarstrukturen avvecklades och ersattes av en enhetlig överstatlig struktur, som även innefattade polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken förblev dock mellanstatlig, men stärktes genom inrättandet av Europeiska utrikestjänsten och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Europaparlamentets inflytande ökade markant genom inrättandet av ett ordinarie lagstiftningsförfarande som likställde parlamentet med Europeiska unionens råd på de flesta lagstiftningsområdena. Fördraget gjorde även stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande och inrättade en separat ordförande för Europeiska rådet.
_(cropped).JPG)
Maastrichtfördraget, formellt fördraget om Europeiska unionen, är ett europeiskt fördrag mellan Europeiska unionens medlemsstater som undertecknades den 7 februari 1992 i Maastricht, Nederländerna. Efter att ha ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser trädde det i kraft den 1 november 1993.
Genom fördraget upprättades Europeiska unionen med bland annat en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, en ekonomisk och monetär union och ett samarbete kring rättsliga och inrikes frågor. Fördraget innehöll även en rad institutionella förändringar, bland annat gavs Europaparlamentet ökat inflytande i många lagstiftningsfrågor. Fördraget fastslog även unionens grundläggande principer, däribland subsidiaritetsprincipen, som innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga politiska nivå.
Schengensamarbetet är ett fördjupat samarbete inom Europeiska unionen med huvudsyftet att underlätta fri rörlighet av varor, tjänster och personer genom att avskaffa gränskontrollerna mellan de medlemsstater som ingår i Schengenområdet. Utöver avskaffandet av inre gränskontroller innefattar samarbetet bland annat en gemensam viseringspolitik för utfärdande av visum och gemensamma villkor för tredjelandsmedborgares rörelsefrihet mellan medlemsstaterna. Samarbetet omfattar även en rad kompensatoriska åtgärder som syftar till att förhindra negativa effekter, såsom gränsöverskridande brottslighet, till följd av de avskaffade gränskontrollerna, däribland förstärkta gränskontroller vid de yttre gränserna, ett förstärkt polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt viss gemensam lagstiftning för vapen och narkotika.
Inom Europeiska unionen har följande 23 medlemsstater avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ingår i Schengenområdet genom särskilda associeringsavtal; i detta sammanhang är dessa länder och deras medborgare därför likvärdiga med unionens medlemsstater respektive unionsmedborgare. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten samt de danska självstyrande områdena Färöarna och Grönland öppna gränser gentemot Schengenområdet.
Kommissionen von der Leyen är den nuvarande europeiska kommission som leds av Ursula von der Leyen (EPP) sedan den 1 december 2019.
von der Leyen föreslogs som ny kommissionsordförande av Europeiska rådet den 2 juli 2019. Hon valdes till ny kommissionsordförande av en absolut majoritet i Europaparlamentet den 16 juli 2019. De föreslagna kommissionsledamöterna genomgick utfrågningar och godkännande av parlamentet innan de gemensamt utsågs som ny kommission av Europeiska rådet i november 2019. Efter att ha utsetts av Europeiska rådet den 28 november 2019 kunde den nya kommissionen tillträda den 1 december 2019, en månad senare än det ursprungliga datumet då kommissionen Junckers mandatperiod skulle ta slut.
Europeiska flaggan, även känd som EU-flaggan eller det europeiska emblemet, är en flagga med en cirkel av tolv gula stjärnor på blå botten. Cirkeln av stjärnor symboliserar solidaritet och harmoni mellan Europas folk, medan flaggan i sin helhet symboliserar Europas enhet och identitet.
Flaggan är numera främst förknippad med Europeiska unionen och dess föregångare Europeiska gemenskaperna, som antog flaggan som sin i mitten av 1980-talet. Flaggan togs dock ursprungligen fram av Europarådet, en separat internationell organisation, som alltjämt använder den som en av sina symboler. Europarådet har uppmanat andra europeiska organisationer och institutioner som verkar för europeiskt samarbete att använda europeiska flaggan som en gemensam symbol för Europa.
Utöver Europarådet och Europeiska unionens institutioner är det vanligt att flaggan används av lokala, regionala och nationella myndigheter vid sidan av regionala och nationella flaggor. Användandet varierar dock i hög grad. Flaggan används också i vissa sportsammanhang samt av demokratirörelser i till exempel Georgien och Ukraina.
| Euroområdet |
| Övriga Europeiska unionen |
Euroområdet, även känt som euroland, euroländerna eller eurozonen, utgörs av 20 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Inom euroområdet används eurosedlar och euromynt som kontanter. Medlemsstaterna omfattas av en gemensam monetär politik, som utformas av Eurosystemet under ledning av Europeiska centralbanken. Cirka 350 miljoner människor bor i euroområdet, som är en av världens största ekonomier.
Inom Europeiska unionen har följande medlemsstater euron som valuta: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har infört euron som valuta unilateralt.
Sju medlemsstater inom Europeiska unionen har fortfarande kvar egna nationella valutor och ingår därmed ännu inte i euroområdet: Bulgarien, Danmark, Polen, Rumänien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Bortsett från Danmark har dessa medlemsstater förbundit sig att införa euron som valuta när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna.
Europaparlamentet (EP), även känt som EU-parlamentet, är den ena lagstiftande institutionen inom Europeiska unionen; den andra är Europeiska unionens råd. Parlamentet består av 705 ledamöter, som väljs genom allmänna och direkta val vart femte år och som företräder unionsmedborgarna direkt på europeisk nivå. Parlamentet kan förenklat liknas vid ett underhus i ett tvåkammarsystem.
Parlamentet ansvarar för att lagstifta och anta unionens årliga budget tillsammans med Europeiska unionens råd. Lagförslag läggs i regel fram av Europeiska kommissionen och måste godkännas av både parlamentet och rådet för att antas. Parlamentet utövar även viss parlamentarisk kontrollmakt över kommissionen, med möjligheten att avsätta den genom en misstroendeförklaring. En ny kommission kan inte tillträda utan att först ha utfrågats och godkänts av parlamentet.
_-_Europe_Day_2009.jpg)
Europadagen är en högtidsdag som firas den 9 maj varje år inom Europeiska unionen. Den instiftades 1985 av Europeiska rådet till minne av Schumandeklarationen från den 9 maj 1950. Deklarationen var startskottet för den europeiska integrationsprocess som syftade till att bringa ett slut på krigen i Europa och som senare ledde fram till bildandet av Europeiska unionen.
Europadagen utgör en av Europeiska unionens symboler. Den högtidlighålls vanligtvis genom att europeiska flaggan hissas. Europadagen är en ledig dag för anställda vid unionens institutioner och en helgdag i Kosovo och Luxemburg.
Europadagen sammanfaller med firandet av segerdagen i Ryssland till minne av Nazitysklands kapitulation och andra världskrigets slut i Europa. Europarådet, som är en separat internationell organisation, firar en egen Europadag den 5 maj till minne av organisationens bildande den 5 maj 1949.
Europeiska rådet, även känt som EU-toppmötet, är en institution inom Europeiska unionen som regelbundet församlar unionens stats- eller regeringschefer och Europeiska kommissionens ordförande under ledning av Europeiska rådets ordförande.
Europeiska rådet har till uppgift att nå konsensus bland stats- och regeringscheferna kring unionens övergripande utveckling och dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar. Europeiska rådet fyller också en viktig roll vid tillsättandet av bland annat en ny kommission, samt vid fördragsändringar. Europeiska rådet saknar däremot lagstiftande funktion; denna funktion utövas helt och hållet av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.
.JPG)
Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) är en institution inom Europeiska unionen med ansvar för att tolka unionsrätten. Den består av två rättsinstanser: tribunalen och domstolen.
EU-domstolen ansvarar för att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen av unionens fördrag. Den har bland annat till uppgift att granska lagenligheten av de rättsakter som unionen antar och avgöra huruvida en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten. För att säkerställa att unionsrätten tillämpas korrekt och tolkas enhetligt i alla medlemsstater tolkar EU-domstolen även unionsrätten på begäran av de nationella domstolarna genom att meddela förhandsavgöranden.
Europeiska kommissionen, även känd som EU-kommissionen, är den verkställande institutionen inom Europeiska unionen. Den består av en unionsmedborgare från varje medlemsstat, även kallade ”kommissionärer”. Kommissionen kan förenklat liknas vid en regering.
Kommissionen ansvarar för att utarbeta lagförslag som främjar unionens allmänna intressen, och för att genomföra de antagna lagarna på europeisk nivå efter att de har godkänts av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Den övervakar medlemsstaternas tillämpning av unionens fördrag och unionsrätten, under kontroll av EU-domstolen, med möjlighet att inleda överträdelseförfarande mot medlemsstater som inte anses uppfylla sina skyldigheter. Kommissionen representerar även unionen i dess internationella förbindelser. I enlighet med principen om parlamentarism är kommissionen kollektivt ansvarig inför Europaparlamentet, som genom en misstroendeförklaring kan avsätta den. Parlamentet granskar kommissionens förvaltning av unionens budget och beviljar årligen ansvarsfrihet mot bakgrund av rapporter från Europeiska revisionsrätten.
.jpg)
Rörlighetsdirektivet, eller direktiv 2004/38/EG, även känt som direktivet om fri rörlighet, är ett europeiskt direktiv som reglerar unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionen. Direktivet utgör grunden för genomförandet av den fria rörligheten för personer, en av de fyra friheterna och en grundläggande rättighet enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 29 april 2004, trädde i kraft den 30 april 2004 och skulle vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar senast den 30 april 2006. Direktivet ersatte nio tidigare direktiv.
Rörlighetsdirektivet fastställer en rad bestämmelser gällande unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt till fri rörlighet, däribland rätten att fritt röra sig och tillfälligt eller permanent uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, samt begränsningar i dessa rättigheter med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa.