Postverket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För romanen av Charles Bukowski, se Postverket (roman). För Posten idag, se Posten AB.
Centralposthuset i Stockholm, arkitekt Ferdinand Boberg, 1903.

Postverket i Sverige var en ursprungligen en myndighet för transport av brev och paket, men utvecklades under 1900-talet till ett så kallat affärsdrivande verk. År 1994 omvandlades Postverket till ett helstatligt aktiebolag och bytte samtidigt namn till Posten AB.

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Post har i Sverige förmedlats av flera olika typer av ämbeten och yrkesgrupper. Ett av det äldsta dokument som pekar på en brevförsändelse i Sverige är ett postiljonkvitto skrivet 1564 för kung Erik XIV:s räkning.[1] Långt före den allmänna postens postföring fanns kurirposten som upphörde på 1650-talet.[2] På medeltiden fanns också så kallad klockarepost vilket var en brevbäringsskyldighet som ingick i klockaretjänsten, något som inte upphörde förrän 1888.[2] Det fanns också så kallad kyrkopost vilken fortfarande på mitten av 1800-talet sköttes av kyrkan. Annan postföring var soldatposten, sjöposten, kronoposten och fältposten där den senare förekom på ett organiserat sätt redan under trettioåriga kriget.[2]

Postverket under 1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Skylt på Kungliga posthuset i Stockholm, Lilla Nygatan 6, byggnaden härstammar från 1600-talet. År 1719 flyttade Kongl. Post Contoiret in i huset.
Förra Posthuset på Vasagatan i Stockholm, ritat av Ferdinand Boberg.

Postverket grundades den 20 februari 1636, då drottning Kristinas förmyndarregering, på Axel Oxenstiernas initiativ, utfärdade förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne. Då drottningen år 1645, efter att ha tillträtt regeringen, godkände den av förmyndarregeringen år 1643 utfärdade General Riksens Postordning, betecknade hon inrättningen som "ett högnödigt och nyttigt wärck så för Oss och Cronan som för alla wåre och Rijkzens trogne Ständer, Undersåtare och Inbyggiare". Genom 1636 års förordning inrättades så kallade posthemman. Det innebär att postföringen överläts på jordbruket, vilket föll sig naturligt, eftersom allmogen överallt i landet av ålder var förpliktad att med fri skjuts och bostad förse dem som var ute i kungens ärenden. Den nya inrättningen avsåg i viss mån att reformera detta, eftersom det missbrukats av hovet till den grad att allmänheten klagade över de betungande plikterna.

Redan under de tidigare Vasakungarnas regeringar och även dessförinnan skickades bud på de stora landsvägarna, som ledde från Stockholm till fogdarnas residens i provinserna eller över gränserna ut till grannländerna, med kungens, de högsta ämbetsmännens och ibland även hovpersonalens brev. Övriga invånare varken kunde eller fick använda dessa "brevdragare". När färden gick över landsgränserna, sökte de upp kungens och rikets agenter hos främmande furstehov eller på de stora handelsorterna och utbytte förutom brev och allmänna skrivelser även nyheter och upplysningar. På detta sätt uppstod efter hand en någorlunda regelbunden postförbindelse mellan Sverige och utlandet över Markaryd vid gränsen till dåvarande danska Halland. På sträckan Stockholm-Markaryd där regeringsposten fördes över Helsingör vidare till Hamburg, fanns redan åtminstone fr o m 28 juli 1620 ett svenskt postkontor, skött av en särskilt anställd tjänsteman. Åtminstone från den tiden kunde även privatpersoner skicka brev. Så småningom spreds transporterna från kungsvägarna till allt fler orter inom Sverige.

Postverket förlänades 1654-1661 till riksrådet Wilhelm Taube i egenskap av "generalrikspostmästare". 1662-1669 återförstatligades det och leddes av den tyskfödde Johan von Beijer, som redan före Taube varit anställd som postchef. 1673 bortförlänades postkassan igen, då till rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie, men indrogs 1677 åter till kronan. Sedan förvaltades verket någon tid direkt under Kanslikollegium, men 1697 överlät kollegiet styrningen till ett överpostdirektörsämbete. Förteckning över innehavare av detta ämbete (1697-1850) återfinns under ordet överpostdirektör.

Under den första tiden var det mottagaren av en försändelse som hade att erlägga försändelseavgiften. 1685 införde postverket stämplar på brev, bland annat ett B i oval med krona över för betalda försändelser, och ett F i oval med krona över för fribrev.[3]

På särskilt brådskande försändelser skrevs NB, vilket står för Nota bene eller ordet "Cito" upprepat ett flertal gånger. Det äldsta kända citobrevet är från 1636 och de senaste från 1711.[3]

Det var stundom ett riskfyllt arbete att köra postdiligens varför postföraren var utrustad med tjänstepistol.[källa behövs]

Postverket under 1700- och 1800-talen[redigera | redigera wikitext]

En av Karl XII 1718 påbjuden sammanslagning av post- och skjutsväsendet skulle, om den icke av ekonomiska skäl visat sig outförbar, ha blivit av genomgripande betydelse.

Efter cirka 1710 skrevs på brådskande post anteckningar som "Fort utan Hinder", "Fort, Hastar" eller "Detta genom Natt och Dag". Mot senare delen av århundradet börjar så kallade fjäderbrev dyka upp. Dessa brådskande försändelser är försedda med en eller flera fastsatta små fågelfjädrar på kuvertet vilket skulle symbolisera fart. Detta bruk blev mycket vanligt under 1800-talet och det vanligaste var en fjäder.[4]

År 1809-1833 stod posten under överuppsikt av Kanslistyrelsen, var sedan till 1840 underordnad handels- och finansexpeditionen av K.M:ts kansli, kom vid departementalstyrelsens införande sistnämnda år under Finansdepartementet samt förlades 1900 under Civildepartementet.

Efter 1850 hade verkets centrala förvaltning erhållit benämningen Generalpoststyrelsen och postchefen titel av generalpostdirektör. En bemärkt generalpostdirektör och reformatör av verksamheten under denna period var A. W. Roos.

Postverkets symbol[redigera | redigera wikitext]

Det svenska postverket har ända från sitt inrättande 1636 haft det krönta posthornet som sin symbol. Symbolen innehåller även en kunglig krona över posthornet. Kronan stod från början för kungen, senare staten, och hornet har alltsedan Postverkets inrättande stått för befordran av skrivna meddelanden. När postverket inrättades 1636 ges en kunglig förordning ut vilken i dess första paragraf fastställer att postbonden skall när han hör "den ankommande posten blåsas i hornet" göra sig klar att ta emot breven och föra dem vidare. Vid denna tid är således själva signalen och inte posthornet i sig en symbol för posten.

Symbolen på sigill[redigera | redigera wikitext]

Johan von Beijers sigill, lägg märke till det lilla posthornet längst ned

Postverket är ett av de första ämbetsverken som framträder med egen symbol. En anledning till det är man för försegling av handlingar och försändelser tidigt började använda sigill. Sigillen har behövt någon enkel entydig symbol och då har posthornet ansetts vara den symbol som bäst representerat Posten.

Symbolen på postskyltar[redigera | redigera wikitext]

Att förse postkontor med skyltar var inte brukligt i Sverige förrän i slutet av 1700-talet. Fram till 1850-talet fick postmästarna själva skaffa skyltar och eftersom dessa som regel inte bekostades av postmede så tillverkades de av någon hantverkare på orten. Detta fick till följd att skyltarnas utseende kom att variera stort. Först vid mitten av 1800-talet blev det möjligt att rekvirera skyltar från persedelförrådet i Stockholm. De var då av fastställd modell, svart bakgrund med två stående lejon och stora riksvapnet samt texten: Kongl Postkontoret i guld.

De första fastställda symbolerna[redigera | redigera wikitext]

Den symbol för posten, posthornet, som använts från 1636 varierade stort i utformning. Ibland var klockstycket riktat åt vänster, ibland åt höger. Kronans placering och storlek varierade också. Först den 11 april 1912 beslutade sig Postverket för ett enhetligt utseende av symbolen. En av orsakerna till att man ville fastställa symbolens utseende var en vilja att hålla samman en alltmer växande myndighet, med ett flertal olika rörelsegrenar. Den fastställda symbolen skulle bestå av ett krönt posthorn. Posthornet skulle när det framställdes i färg utföras i gult eller förgyllt. Kronan kunde färgläggas enligt lagen om rikets vapen. Posthornets klockstycke skulle från och med 1912 alltid vara riktat åt vänster. Vid samma tid som symbolens utseende fastställdes, övergick posthornet allt mer från att vara ett praktiskt föremål till att bli bara en symbol. Möjligheten att rekvirera posthorn upphörde under 1920-talet. Kronan i 1912 års symbol var inte bara mycket detaljrik med pärlor, stenar och kronfoder, den var också stor i förhållande till posthornet. Riksheraldikerna meddelade att han ville göra symbolen enklare och höja kronan över hornet. Den 2 april 1937 fick professor Olle Hjortzberg i uppdrag att utarbeta förslag till en ny symbol.

En stiliserad symbol[redigera | redigera wikitext]

Efter 28 år med 1937 års postsymbol skulle den moderniseras. Uppdraget gick till professor Carl-Axel Acking som utarbetade förslaget till en ny postsymbol och Postverket fick sin nya symbol från nyåret 1965. Den stiliserade postsymbol som Acking ritat skiljde sig markant från 1912 och 1937 års symboler. All utsmyckning som pärlor och stenar togs bort och kronfodret uteslöts. Posthornet och kronan utfördes helt i blå färg, den tidigare gula färgen utgick från mässingen i posthornet. Nu markerade den blå färgen ytterligare en stilisering.

Nästa förändring av postens symbol kom 1984. Den skiljde sig från den tidigare genom mindre justeringar av kronan och posthornet samt den inbördes placeringen. När det gällde kronan i symbolen var det bland annat önskvärt att så nära som möjligt ansluta till kronan i Televerkets nya symbol. Den nya symbolen utfördes av Martin Gavler och Tommy Säflund. Samtidigt utformades ytterligare en symbol, med en rektangulär ram som skar genom posthornets klock- respektive munstycke. Detta skulle symbolisera ett företag i utveckling och förnyelse som sprängde ramarna.[källa behövs]

En symbol med traditioner för Posten AB[redigera | redigera wikitext]

År 1990 tog Posten fram ett nytt grafiskt profilprogram. Reklambyrån Sydow, Nyberg och Belvert fick bland annat uppdraget att ta fram en ny postsymbol. Den nya symbolen tog upp den runda formen hos 1937 års symbol genom att placera en stiliserad postsymbol inom en gul fylld cirkel. Kronan var återigen som i 1937 års symbol betydligt mindre än föregångarna och klockstycket och munstycket var något utsvängda. Med anledning av Postens bolagisering den 1 mars 1994 utarbetades en ny identitetsmanual med klara regler för hur symbolen skulle användas.

År 2001 fick Posten AB en ny design för att markera företagets omstrukturering. I detta ingick nya kläder och en ny symbol. Den nya företagsstrukturen valde att behålla den traditionsrika symbolen men posthornet blev åter gult och bakgrunden blå, som 1937 års symbol men med en ljusare blå nyans.

Symboler för Postverket[redigera | redigera wikitext]

Chefer för Postverket 1636 - 1737[redigera | redigera wikitext]

Överpostdirektörer 1710 - 1812[redigera | redigera wikitext]

Chefer för Överpostdirektörsämbetet 1812 - 1850[redigera | redigera wikitext]

Generaldirektörer för Postverket 1850-1994[redigera | redigera wikitext]

(Även titulerade Generalpostdirektörer)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Postverket, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brand (1974) sid:21
  2. ^ [a b c] Brand (1974) sid:5-7
  3. ^ [a b] Brand (1974) sid:9-10
  4. ^ Brand (1974) sid:15

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Erland Brand (1974) Bland kronor, slingor och fjädrar, Göteborg

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]