Poul Bjerre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt gjort av Carl Milles

Poul Carl Bjerre, född 24 maj 1876 i Göteborg, död 15 juli 1964 i Grödinge, var en svensk psykoterapeut och författare, bror till kriminalpsykologen Andreas Bjerre.

Poul Bjerre är särskilt berömd för att ha infört Sigmund Freuds psykoanalys som metod i Sverige och var särskilt intresserad av att studera drömmar, hypnos, parapsykologi och religion. Med tiden kom han att distansera sig från en del av Freuds idéer och tyckte exempelvis att denne lade för stor vikt vid sexualiteten. Bjerre underströk de moraliska motivens betydelse. Han var också kritisk till Freuds analysmetod som band analysanden vid terapeuten på ett sätt som inte befordrade läkningen. Han kom att kalla sin egen psykoterapimetod för psykosyntes (som ej ska blandas ihop med psykosyntesen enligt Roberto Assagioli).

Poul Bjerre menade att allt mänskligt liv kretsar kring död och förnyelse. Både den enskilda personligheten samt kollektivet genomgår en stagnationsprocess som yttrar sig som rutinisering. Livets nödvändigheter spelar här en viktig roll (tvång). Livet blir alltmer mekaniskt, något som till slut leder till neuros. Den psykologiska döden är emellertid förutsättningen för förnyelse. Den cykliska rörelsen mellan död och förnyelse pågår oavbrutet. Bjerres begrepp kan ha inspirerat Freuds idé om dödsdriften (Thanatos).

Bland hans skrivna verk märks Fallet Karin (1905), Studier i själsläkekonst (1914), Död och förnyelse (1919), samt Äktenskapets omdaning (1928). Dessutom skrev han en biografi över Friedrich Nietzsche, "Det geniala vansinnet" (1903). På Kungliga Biblioteket i Stockholm förvaras Bjerres skrivna korrespondens med Freud och Carl Jung.

Bjerres villa Vårstavi i Grödinge

Poul Bjerre ägnade sig även åt bildhuggeri och poesi, och umgicks bland annat med Carl Milles.[1] Han bodde under större delen av sitt liv i villan Vårstavi i Grödinge socken. I och omkring villan, som i dag drivs av Stiftelsen Vårstavi och är öppen för allmänheten, finns flera prov på Bjerres skulpturer.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bärmark, J. & Nilsson, I. (1983) Poul Bjerre, "Människosonen". Natur & Kultur.
  • Fredin, I. (1976) Poul Bjerres livssyn: mänsklig helhet: en bok om Poul Bjerres budskap - om vår livskraft, kärlek och frigörelse. Bernces.
  • Gieser, S. (2008) Psykoterapins Pionjärer i Sverige. Proprius.
  • Svensk uppslagsbok. Malmö 1939

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Poul Bjerre: Konstnären, diktaren & författaren”. Stiftelsen Vårstavi. http://domino8a.calypso.net/homesite/varstavi.nsf/vpages/7F8247A349A6CABFC1257505004F1902. Läst 4 mars 2013. 
  2. ^ ”Vårstavi”. Stiftelsen Vårstavi. http://domino8a.calypso.net/homesite/varstavi.nsf/vpages/B262237E302E2642C1257505005017EA. Läst 4 mars 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]