Präriemås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Präriemås
Status i världen: Livskraftig (lc)
Adult i sommardräkt
Adult i sommardräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Lari
Familj Måsfåglar
Laridae
Släkte Leucophaeus/Larus
se text
Art Präriemås
L. pipixcan
Vetenskapligt namn
§ Leucophaeus pipixcan
Auktor Wagler, 1831
Adult i vinterdräkt
Adult i vinterdräkt
Hitta fler artiklar om fåglar med

Präriemås (Larus/Leucophaeus pipixcan) är en liten mås som häckar på prärien i norra Nordamerika.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades merparten av trutar och måsar i släktet Larus men Sangster et al. (2007) konstaterat att släktet inte var monofyletiskt varför det numera ofta delas upp i en rad släkten.[1][2] På grund av detta placeras idag präriemåsen ofta i släktet Leucophaeus tillsammans med ett antal mörkhuvade mellanstora nearktiska måsar med mörkgrå ovansida. American Ornithologists' Union (AOU) låter släktet omfatta tre arter[3] medan South American Classification Committee (SACC) och Clements et al. 2009 låter släktet omfatta fem arter.[4][5] Denna indelning har dock inte fått globalt genomslag och auktoriteter som IUCN och Sveriges ornitologiska förenings Taxonomikommitté placerar fortfrande dessa arter i Larus.[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Präriemåsen är stor som en skrattmås och mäter 32-26 cm och har ett vingspann på 81-93 cm.[7] Den kan egentligen bara förväxlas med sotvingad mås.[7] Den har två åldersklasser. På sommaren har den adulta fågeln vit undersida medan rygg och ovansidan av vingarna är mörkgrå. Den har svart huvud med tydliga vita kanter runt ögat. Vingspetsen är svart med ett yttre och ett inre vitt band. Näbb och ben är röda. Adult i vinterdräkt har liknande dräkt men bara med en antydan av svarta hätta på huvudet. Juvenila fåglar har mindre utvecklad hätta och saknar de vita banden på vingspetsarna.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i Kanadas centrala provinser och närliggande stater i norra USA. Det är en flyttfågel och övervintrar i Karibien, Peru och Chile. Präriemåsen observeras sällan utmed Nordamerikas kuster men enstaka individer har observerats i nordvästra Europa, Syd- och Västafrika, Australien och Japan. [2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den har även observerats vid sju olika tillfällen i Sverige fram till och med 2006.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Präriemåsar häckar i kolonier i anslutning till sjöar på prärien. Boet byggs på marken, eller ibland flytande på vattenytan. De två eller tre äggen ruvas i ungefär tre veckor innan de kläcks. Likt flertalet andra måsar är den allätare och letar både efter as och jagar små levande byten.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-05-05
  3. ^ ”Check-list of North American Birds”. North American Classification Committee. American Ornithologists' Union. http://www.aou.org/checklist/north/full.php#Charadriiformes. Läst 26 maj 2009. 
  4. ^ Remsen, J. V., Jr.. ”A classification of the bird species of South America”. South American Classification Committee. American Ornithologists' Union. http://www.museum.lsu.edu/~Remsen/SACCBaseline.html. Läst 1 september 2010. Okänd parameter medförfattare
  5. ^ Clements et al. (2009) Clements Checklist version 6.4, www.birds.cornell.edu, läst 2010-09-01
  6. ^ SOF (2010) Holarktis Fåglar, version 2, <www.pheromone.ekol.lu.se>
  7. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 196-197. ISBN 978-91-7424-039-9 
  8. ^ Club 300 - Präriemås

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]