Pragmatism

Pragmatism är en amerikansk filosofi och sanningsteori som uppkom i slutet av 1800-talet som kännetecknas av fokus på handlingars och påståendes praktiska konsekvenser.

Ett påståendes mening, en idé, metod, teori eller hypotes verifieras enligt pragmatismen i dess konkreta konsekvenser, dess tillämpbarhet, funktion och användbarhet. Vissa pragmatiker anser att sant är vad som är nyttigt för livet eller verksamheten, andra att en hypotes är sann om den möjliggör att vissa eftersträvade förutsägelser går i uppfyllelse.

Pragmatismen grundades av Charles Sanders Peirce (1839-1914), som myntade termen 1878 i en uppsats i Popular science monthly. Den populäriserades av William James i Will to believe (1897), Philosophical conceptions and practical results (1898) och Pragmatism (1907). Bland pedagoger är John Dewey en av de mest inflytelserika pragmatikerna, med Studies in logical theory (1903). Även filosofen och socialpsykologen George Herbert Mead brukar räknas till pragmatismens skara. Den fick även stort inflytande på samhällsvetare som tex.sociologen C. Wright Mills.

Källor

• Pragmatism i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1915)

Externa länkar

• Pragmatism archive
• Charles Sanders Peirce: How to Make our idéas Clear