Prakteufonia

Från Wikipedia
Prakteufonia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteChlorophonia
ArtPrakteufonia
C. elegantissima
Vetenskapligt namn
§ Chlorophonia elegantissima
Auktor(Bonaparte, 1838)
Utbredning

Prakteufonia[2] (Chlorophonia elegantissima) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i Centrealamerika från Mexiko till Panama.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Prakteufonia är en mycket liten fink med en kroppslängd på 10 cm. Fjäderdräkten är praktfull. Hanen är mörkt rostbrun under, med svart strupe och turkosblå huva. Honan är grönaktig med turkosblått på huvudet och rostfärgad panna. Sången är lång, med en blandning och små drillar, bubbliga toner och tjippande läten.[4]

Hane.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Prakteufonia delas in i tre underarter med följande utbredning:[5]

  • rileyi – förekommer i bergsskogarna i nordvästra Mexiko (sydöstra Sonora och nordöstra Sinaloa)
  • elegantissima – förekommer i norra Mexiko (södra Sinaloa och sydvästra Tamaulipas) till nordvästra Guatemala
  • vincens – förekommer från sydöstra Guatemala till västra Panama

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten placeras traditionellt med andra eufonior i släktet Euphonia. Genetiska studier[6] visar dock att den står närmare klorofoniorna i Chlorophonia och har därför flyttats dit.[3]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare behandlades släktena Euphonia och Chlorophonia som tangaror, men DNA-studier visar att de tillhör familjen finkar, där de tillsammans är systergrupp till alla övriga finkar bortsett från släktet Fringilla.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Prakteufonian hittas i olika typer av miljöer, från fuktiga skogar med ek och tall till häckar och buskage i jordbruksbygd, så länge det finns mistel, vars bär utgör den huvudsakliga födan. Fågeln väver ett rundat eller sfäriskt bo av tunna rötter och torra gräsfibrer. Det placeras upp till 18 meter upp på en avsats eller bland elifyter och mossa på en trädgren. Däri lägger den tre gräddvita ägg med brunaktiga eller lilafärgade fläckar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Euphonia elegantissima Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b] Hilty, S. (2021). Elegant Euphonia (Chlorophonia elegantissima), version 1.1. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.eleeup1.01.1
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Imfeld TS, FK Barker & RT Brumfield. 2020. Mitochondrial genomes and thousands of ultraconserved elements resolve the taxonomy and historical biogeography of the Euphonia and Chlorophonia finches (Passeriformes: Fringillidae). The Auk 137:1–25. doi: 10.1093/auk/ukaa016.
  7. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]