Pressens Opinionsnämnd

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pressens opinionsnämnd)
Hoppa till: navigering, sök

Pressens Opinionsnämnd (PON), bildad 1916, är en av tidningsbranschen inrättad organisation för självgranskning. Anmälningar av publicerat material går först till pressombudsmannen (PO) som väljer om anmälningen ska avskrivas eller gå vidare till PON.


Innehåll

Verksamhet [redigera]

Om Pressombudsmannen skickat ett ärende vidare till PON, granskar PON ärendet och friar eller fäller tidningen bakom publiceringen. 1980—2008 höll PON med PO i genomsnitt ungefär 75% av fallen och fällde publiceringen.[1]

Om anmälaren vill överklaga ett av PO avskrivet fall kan denne göra detta direkt till PON. Ett skriftligt överklagande måste då skickas till PON inom en månad efter PO:s beslut.[2]

Fällningar [redigera]

Om PON väljer att fälla en tidning har de att välja mellan tre nivåer:

  • "åsidosatt god publicistisk sed"
  • "brutit mot god publicistisk sed"
  • "grovt brutit mot god publicistisk sed"

Den tidning som fälls måste dels annonsera att de blivit fällda, och dels betala en expeditionsavgift. Avgiftens storlek bestäms av tidningens storlek. Från årsskiftet 2009/2010 är avgiften höjd till 30 000 kr för tidningar med upplaga över 10 000 exemplar; i annat fall är avgiften 12 000 kr. Tidigare var avgiften 10 000 kr respektive 25 000 kr.

Mellan november 1969 och juli 2009 fällde PON 2 514 publiceringar. Den mest fällda tidningen är Aftonbladet, som hade fällts 253 gånger. Den näst mest fällda tidningen är Expressen med sina 183 fällningar. Bland morgontidningarna är Dagens Nyheter den mest fällda, 64 gånger. Under nämnda tidsperiod fälldes totalt 354 tidningar.[3] Med webbtidningarns framväxt har gränserna mellan vad PON ska granska och inte granska blivit mindre klara. PON har uttryckt önskemål om att reglerna kring vilka medier som ska omfattas av PON:s verksamhet ska utredas.[4]

Ekonomi [redigera]

Expeditionsavgifterna från fällda tidningar täcker omkring 25 procent av PO och PON:s verksamhetskostnader. Återstoden svarar främst Tidningsutgivarna för (80 procent), men även Journalistförbundet, Publicistklubben och Sveriges Tidskrifter. Genomsnittet för verksamhetskostnaderna är omkring fyra miljoner kronor per år.[5]

Organisation, ordförande och ledamöter [redigera]

Nämnden består av en ordförande och tre viceordförande, åtta ordinarie ledamöter och suppleanter från pressen, samt sex ordinarie ledamöter och suppleanter från allmänheten. Ordförandena är erfarna jurister och utses av Pressens Samarbetsnämnd. Varje organisation i Pressens Samarbetsnämnd utser också två ledamöter och suppleanter var. Ledamöterna för allmänheten utses av Justitieombudsmannen och ordföranden för Sveriges Advokatsamfund.

Presidium:

Ledamöter utsedda av pressen:

Ledamöter från allmänheten:

Liknande verksamhet i andra länder [redigera]

I Danmark granskas tidningar av Pressenævnet (artikel på danska). 2012 uppmärksammades att Pressenævnet ålade tidningen Ekstra Bladet att meddela en rättelse på förstasidan. Tidningen informerade om rättelsen på förstasidan och publicerade själva rättelsen på sidan 2. Tidningens chefredaktör Poul Madsen sade att det var förfärligt att använda tidningens bästa sida, sidan 2, men ansåg att det var rimligt att det fanns ett samband mellan det sätt som historier publicerades och det sättet man rättade eventuella fel.[7][8]

Den norska motsvarigheten till Pressens opinionsnämnd heter Pressens Faglige Utvalg (artikel på norska).

Se även [redigera]

Källor [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Torbjörn von Krogh. "Ska PO och PON gå i takt? Vilken takt? (uppdaterad)", mediestudier, 12 april 2010. Läst den 25 mars 2013.
  2. ^ Hur PON arbetar. Läst 11 september 2010.
  3. ^ Bergling & von Krogh & Nejman (2009), s. 46.
  4. ^ PON vill veta vilka medier som ska prövas, Medievärlden, 14 maj 2009. Läst 11 september 2010.
  5. ^ Bergling & von Krogh & Nejman (2009), s. 76.
  6. ^ Pressens Opinionsnämnd (PON) ledamöter och presidium .Läst 11 september 2010.
  7. ^ "Historisk selvjustits: Ekstra Bladet retter fejl på forsiden", Politiken, 11 maj 2012. Läst den 20 juni 2012.
  8. ^ Christer Källström. "Danska politiker vill straffa medier med böter", Medievärlden, 24 maj 2012. Läst den 5 juli 2012.

Externa länkar [redigera]