Princeps senatus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Romarriket
Roman SPQR banner.svg

En del av Romportalen
Romarrikets statsskick och förvaltning

Historiska perioder
Romerska kungadömet
753509 f.Kr.

Romerska republiken
50927 f.Kr.
Romerska kejsardömet
27 f.Kr.395 e.Kr.

Västromerska riket
395476

Östromerska riket
3951453

Ordinära magistrater
Konsul (Rom)
Praetor
Prokonsul
Propraetor
Edil
Kvestor
Tribun
Censor
Curator
Extraordinära magistrater
Diktator
Magister Equitum
Ståthållare
triumviri
Decemvir
Ämbeten, titlar och hederstitlar
Kejsare
Legatus
Dux
Officium
Prefekt
Praetorianprefekt
Vicarius
Vigintisexviri
Liktor
Magister militum
Imperator
Princeps senatus
Pontifex maximus
Tetrark
Augustus
Augusta
Africanus
Caesar
Dekurion
Dominus
Domina
Institutioner och juridik
Romerska senaten
Cursus honorum
Romerska folkförsamlingen
Romersk rätt
Romerskt medborgarskap
Imperium
Auktoritet
Kollegialitet

Princeps senatus är en titel som översatt betyder förste senator. Ämbetet var ursprungligen honorärt och förlänte innehavaren mer prestige än makt. För att utses till princeps senatus måste man

  • vara patricier
  • ha tjänat som konsul i senaten
  • ha ett oklanderligt rykte bland sina kolleger

Ofta var innehavarna av detta ämbete äldre senatorer, som också tjänat som censor. Det var censorerna som tillsatte ämbetet, ämbetsperioden varade i 5 år (liksom för censorerna). Ämbetsperioden kunde förlängas av censorerna och det fanns ingen formell gräns för hur länge en senator kunde inneha ämbetet.

Under den tidiga republiken var princeps senatus en hederstitel. Innehavaren var den medlem av den romerska senaten som stod högst i rang och alltid tillfrågades om sin uppfattning först. Under senrepubliken fick ämbetet en annan innebörd. Princeps senatus blev en sorts talman i senaten med följande uppgifter:

  • att sammankalla och öppna senatens möten
  • att bestämma dagordningen
  • att bestämma plats för mötet
  • att hålla ordning och ådöma regler vid mötet
  • att representara senaten vid möten med utländska sändebud
  • att i senatens namn skriva brev och utskick

I och med den romerska republikens fall togs ämbetets befogenheter över av kejsaren.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia