Prins Bertil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fartyget, se M/S Prins Bertil.
Bertil
Prins Bertil av Sverige 1943.
Prins av Sverige
Hertig av Halland
Gemål Prinsessan Lilian
(vigda 7 december 1976)
Barn
Inga barn
Personnamn Bertil Gustaf Oscar Carl Eugen
Ätt Bernadotte
Far Gustaf VI Adolf
Mor Margaret av Connaught
Född 28 februari 1912
Stockholms slott, Stockholm, Sverige
Död 5 januari 1997 (84 år)
Villa Solbacken, Djurgården, Stockholm, Sverige
Begravd Kungliga begravningsplatsen, Solna, Sverige

Bertil Gustaf Oscar Carl Eugen, född 28 februari 1912Stockholms slott, Stockholm, död 5 januari 1997Villa Solbacken, Djurgården, Stockholm, var en svensk prins och högst på successionsordningen, under tiden Carl XVI Gustaf inte hade några barn (se Svenska tronföljden). Han var också hertig av Halland.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Prince Bertil tillsammans med prinsessan Ingrid 1916.

Prins Bertil var son till Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta samt farbror till Carl XVI Gustaf. Han gifte sig 7 december 1976 i Drottningholms slottskapell med Lilian May född Davies, i hennes andra gifte. När den svenska Successionsordningen ändrades 1980 så att den utgick från sittande kung, infördes en särskild övergångsbestämmelse som stadgade att Bertil skulle behålla sin plats i tronföljden efter Carl XVI Gustafs ättlingar.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bertil föddes på Stockholms slott klockan 05.30[1] den 28 februari 1912. Han döptes på Stockholms slott den 26 mars klockan 15.00 av överhovpredikanten, biskop Gottfrid Billing, förutom första förnamnet Bertil (okänt tidigare för prinsar) uppkallad efter samtliga Oscar II:s söner, i den ordning de var födda, alltså efter sin farfar och dennes bröder. Han ammades av sin egen mor, vilket bröt traditionen att kungafamiljens barn tilldelades en amma. Bertil konfirmerades den 30 mars 1928 i Lungsunds kyrka i Värmland. Som sextonåring körde Bertil en Chrysler, med fem kamrater från Lundsbergs skola som passagerare; bilen vurpade och en av dem omkom.[2] Prinsen, som bara hade körkort för motorcykel, åtalades och dömdes att betala böter för förseelse mot motorfordonsförordningen. Utredningen gav vid handen att den omkomne själv vållat olyckan genom att gripa tag i ratten.[3] Före krigsutbrottet 1939 befann sig Bertil på svenska ambassaden i London där han träffade Anna-Stina Högström som sedermera blev hans privatsekreterare under åren 1955-1964.[4] 1943 när Bertil arbetade som marinattaché i London, träffade han Lilian Craig (född Lillian May Davies) som då var gift med Ivan Craig. De två blev snart ett par, vilket länge förblev en hemlighet för allmänheten.

Om Bertil som ung hade gift sig med den icke kungliga Lilian hade han, liksom brodern Sigvard och andra prinsar tidigare gjort, avstått från arvsrätten till tronen. Detta ansåg han sig efter brodern prins Gustaf Adolfs död (1947) inte kunna göra, eftersom Bertil då blev huset Bernadottes ende arvsberättigade tronföljare i sin generation. Hade kung Gustaf VI Adolf avlidit innan den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf blivit myndig torde Bertil, såsom arvfurste, ha trätt in antingen som kung eller som förmyndarregent.

Lilian flyttade så småningom ihop med prinsen och parets privata bostad var huvudsakligen i Sainte-Maxime Frankrike. I Sverige använde man Villa Solbacken på Djurgården i Stockholm som bostad. Bertil disponerade även Prins Bertils våning i den östra längan på Stockholms slott. Under många år visade pressen en stor hänsyn mot paret genom att aldrig skriva en rad om detta förhållande. Första gången hon uppträdde mer officiellt var i samband med Gustaf VI Adolfs begravning. När kung Carl XVI Gustaf tillträtt tronen och gift sig, bad Bertil om lov att gifta sig, vilket beviljades, och de vigdes i slottskyrkan på Drottningholm den 7 december 1976.

1983 promoverades Bertil till teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan.[5]

Prins Bertil avled den 5 januari 1997 i sitt hem Villa Solbacken efter flera år av sviktande hälsa. Han jordfästes i Slottskyrkan och begravdes efter katafalkkortege genom Stockholm den 13 januari på Kungliga begravningsplatsen i Solna kommun. Hovsorg rådde till den 26 januari.[6]

Sjöofficer[redigera | redigera wikitext]

Bertil var under en stor del av sitt liv verksam som aktiv sjöofficer. Han praktiserade ombord på torpedkryssaren Örnen 1928 och jagaren Nordenskjöld 1929. Inskrivning som sjökadett vid Kungliga Sjökrigsskolan ägde rum 25 juni 1931 med kadettnummer 1. Under sin utbildning till sjöofficer gjorde prinsen sjöexpeditioner ombord på örlogsbriggen Falken 1931, pansarkryssaren Fylgia och torpedkryssaren Psilander 1931-1932, samt pansarskeppet Oscar II och torpedkryssaren Örnen 1934. Sjöofficersexamen erlades den 4 oktober 1934.[7] Åren 1935-1937 var Bertil biträdande marinattaché i Paris[7].

Efter andra världskrigets utbrott var Bertil torpedofficer ombord jagaren Malmö.[8] Från 1940 tjänstgjorde prinsen på motortorpedbåt vid Gålöbasen i Stockholms skärgård, bland annat som fartygschef på motortorpedbåtarna T4 (1940) och T15 (1941). År 1941 var Bertil flottans provturschef för fyra motortorpedbåtar (T15-T18), vilka byggdes av Kockums och hade italienska motorer från Isotta Fraschini.[9] 1942-1945 tjänstgjorde Bertil som biträdande marinattaché i London.[10] Bertil var förste hedersledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet (invald 2 april 1941)[11] och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (från 1952) samt hedersledamot i Svenska flottans reservofficersförbund (från 1950)[12].

Utnämningar[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Intressen[redigera | redigera wikitext]

Bertil var känd som "motorprinsen" med anledning av sitt intresse för bilar, som han samlade på. Han var också idrottsintresserad och blev därmed även kallad "idrottsprinsen". I många år var han ordförande för Riksidrottsförbundet. Sannolikt var det Bertils motorintresse som ledde till att han fick inviga Sveriges första motorväg (den 11 kilometer långa sträckan mellan Malmö och Lund) år 1953.[13] Han klippte inte bara invigningsbandet, utan var också den förste att köra på denna motorväg.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf V
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf VI Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Friedrich I av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise av Preussen
 
 
 
Prins Bertil
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Arthur av Storbritannien och Irland, hertig av Connaught och Strathearn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Drottning Viktoria I av Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Margaret av Connaught
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Fredrik Karl av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise Margarete av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Maria Anna av Anhalt-Dessau
 
 
 

Ordnar, förtjänsttecken och medaljer[redigera | redigera wikitext]

Prins Bertils vapen.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Översikten bygger på ordenshistoriografen Per Nordenvalls bok Kungliga Serafimerorden 1748 - 1998.[14]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Titlar[redigera | redigera wikitext]

  • 28 februari 1912 - 31 december 1980: Hans Kunglig Höghet Bertil, Sveriges Arvfurste, Hertig av Halland
  • 1 januari 1981 - 5 januari 1997: Hans Kunglig Höghet Bertil, Prins av Sverige, Hertig av Halland

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Prinsen var Karl XIV Johans 20:e manliga ättlingsvärdssidan.[1]
  • Bland dem som kände honom var Prins Bertil känd för att vara en skicklig debattör, varifrån det självironiska citatet "[Så]som Prins Bertil säger, är" föddes, myntat av Prins Bertil själv.[källa behövs]
  • I Halmstad har Bertil en vandringsled uppkallad efter sig, Prins Bertils stig, vilken går från centrum ut till Tylösand, där Prins Bertil hade ett sommarhus, och sedan vidare till Möllegård. På stigen hålls årligen motionsloppet Prinsens minne.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lindorm, Erik (1979). Gustaf V och hans tid 1907-1918. sid. 207. ISBN 91-46-13376-3 
  2. ^ Frenker, Clarence (26 augusti 2005). ”70-årig kvinna blev överkörd”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article309200.ab. Läst 5 januari 2010. 
  3. ^ Erik Rudberg och Edvin Hellblom, Svenska Dagbladets Årsbok, sjätte årgången (Händelserna 1928), Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri, Stockholm 1929, s 36
  4. ^ http://www.u3320182.fsdata.se/tidningen-allers-hemskillnadsdoku.jpg
  5. ^ ”Hedersdoktorer 1944-2009”. Kungliga Tekniska högskolan. http://www.kth.se/om/fame/hedersdoktorer/1.3974. Läst 12 april 2009. 
  6. ^ Svenska Dagbladet, 1997-01-13, s. 5, "Prins Bertil till sin sista vila."
  7. ^ [a b] Hafström, Georg, red (1942). Kungliga Sjökrigsskolan 1867-1942. Eskilstuna. sid. 431 
  8. ^ Ekegren, Lars, red (1983). Prins Bertil berättar. Svenska Dagbladets förlag AB och Bra Böcker. sid. 72. ISBN 91-7738-013-4 
  9. ^ Borgenstam, Curt; Nyman, Bo (1994). Motortorpedbåt. Vimmerby. ISBN 91-8622402-6 
  10. ^ Ekegren, Lars, red (1983). Prins Bertil berättar. Svenska Dagbladets förlag AB och Bra Böcker. sid. 77ff. ISBN 91-7738-013-4 
  11. ^ Kungliga Örlogsmannasällskapet 1771-1971. Minnesskrift med anledning av sällskapets 200-årsjubileum i Stockholm den 15 november 1971. Östervåla: Tofters tryckeri AB. 1971. sid. 308 
  12. ^ Matrikel för Svenska Flottans reservofficersförbund 2002. Stockholm: Elanders Gotab tryckeri. 2002. sid. 12 
  13. ^ Topelius, Christer, red (1968). Tidsspegeln 1900-1967. sid. 1953/9 
  14. ^ Nordenvall, Per (1998) [1998]. Kungliga Serafimerorden 1748 - 1998. Stockholm: Kungl. Maj:ts orden. sid. 58 & 444. Libris 8364835. ISBN 91-630-6744-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]