Prins Eugen av Sverige

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Prins Eugén)
Hoppa till: navigering, sök
För det tyska fartyget, se Prinz Eugen och för prins Eugen av Savojen, se Eugen av Savojen.
Eugen
"Målarprinsen"
Prins av Sverige och Norge
Hertig av Närke
Gemål Ogift
Barn
inga barn
Personnamn Eugen Napoleon Nikolaus
Ätt Bernadotte
Far Oscar II
Mor Drottning Sofia
Född 1 augusti 1865
Sverige Drottningholms slott, Stockholm
Död 17 augusti 1947 (82 år)
Sverige Waldemarsudde, Stockholm
Begravd Waldemarsudde

Eugen Napoleon Nikolaus, född 1 augusti 1865Drottningholms slott, död klockan 10.25 17 augusti 1947 [1]WaldemarsuddeDjurgården i Stockholm, var prins av Sverige och Norge (från 1905 prins av Sverige) och hertig av Närke. Han var yngste son till Oscar II och Sofia av Nassau.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eugen tog studentexamen 1884, tillbringade vårterminen samma år vid Kristiania universitet och tog samma år officersexamen. 1885 reste han till Italien, Egypten och Syrien och återvände hem över Konstantinopel. Redan vid denna tid hade han börjat måla. I boken Våra minnen (1886) som gavs ut tillsammans med hans bröder Oskar och Karl finner man, förutom några skildringar av prins Eugens penna, avbildningar av tre akvareller med motiv från Palestina.[2] Under vistelsen såsom student i Uppsala 1885-86 åtnjöt han handledning av Wilhelm von Gegerfelt,[2] Andra konstlärare var Hans Gude och Hugo Salmson.[3]

På nyåret 1887 kom prinsen till Paris för att – som det officiellt kungjordes – ”under någon tid idka konststudier”. Monsieur Oscarsson, som var hans täcknamn i Paris, var elev i Léon Bonnats skola, där han tecknade och målade efter levande modell. Då Bonnats skola upphörde på hösten samma år, övergick prins Eugen till Henri Gervex’ ateljé. Han studerade sammanlagt två och en halv vinter i Österbillsjö och målade under tre somrar svensk natur och svenska typer i Dalby i Skåne, där Hugo Salmson var hans rådgivare. I Paris deltog prinsen i den svenska avdelningen i världsutställningen 1889 med ett litet skånskt motiv, Potatisåker i Dalby, och tre figurstudier i pastell. Dessa bidrag finns dock inte med i utställningskatalogen men den unge debutanten, som signerat sina verk ”Eugène”, blev ändå avslöjad för publiken och fick fin kritik. I det ymniga medaljregnet fick han hedersomnämnande som pastellmålare.[4] Den 11 december 1889 invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.


Prins Eugen visade sig snart ha ett självständigt konstnärstemperament, en subtil naturkänsla, som sökte sig egna uttryck. Hans alster under de första åren efter Paristiden visade ett kärleksfullt detaljstudium och samtidigt en strävan till melodiös naturstämning: Månuppgång, Morgonstämning, båda motiv från högfjället, Våren, Insjön, motiv från mälarbygden. Ett överraskande uppslag var Skogen med dess starka stämning av ensamhet i skogens djup bland de höga, täta furustammarna. När den ställdes ut skojade man om den som ”prinsens stamtavla”.[5]

Målarprinsen i arbete (omkring 1905)

Prinsens måleri kom att ta sig nya uttryck. Det gamla slottet, En sista solglimt och De båda popplarna målades 1893 på landsbygden i Södermanland. Tillsammans med Molnet som målades under vistelsen på Prinsvillan i Tyresö 1895 utgör de en grupp för sig bland hans verk. Man har antagit att han har fått friska intryck genom ett besök i Syditalien men man har också spårat intryck av den schweiziske konstnären Böcklin. Målningarna är gjorda med enkla linjer och stora plan, böljande terräng, kompakta lövmassor, upptornande moln med en starkt blå himmel i bakgrunden. Ytterligare ett verk i denna riktning är hans triptyk Hagastämningar som målades 1898 för den kungliga foajén i det nybyggda operahuset. Med denna införde prinsen landskapet i modernt svenskt dekorativt måleri. Med ett klassiskt rundtempel omgivet av en dekorativ poppel och lummiga kastanjeträd i blom har prinsen målet ett motiv från Hagaparken. Paletten är frisk och hurtig och visar en hög juniblå himmel med drivande vita moln, parkens frodiga grönska och de blå vikarna.[6]

Altartavlan i Kiruna kyrka är målad av Eugen.

Från de soliga och fina landskapsmotiven övergick prinsen till andra motiv. Stockholms skärgård blev en tid framåt hans främsta område och där upptäckte han sommarnatten och sommargryningen. Hans första försök var Sommarnatt, utsikt från en höjd över fjärdar och mörka skogklädda holmar som speglar sig i stilla vatten. Liknande motiv återkom i Den ljusa natten, Nattmolnet och Det stilla vattnet, den sistnämnda ett romantiskt skogsmotiv där en liten tjärn ligger orörlig omsluten av träden under natthimlens jagande skyar.[7]

När prinsen hade flyttat in på Waldemarsudde 1905 fick han en ny motivkrets, inloppet till Stockholm i olika årstider och olika tider på dygnet, sommarskymning och sommarnatt, de vita skärgårdsbåtarna och vintermotiv med fabrikerna på södra stranden, och olika variationer av Djurgårdens natur.[8]

Anders Zorns porträtt (1910) ingår i Waldemarsuddesamlingen.
Eugens grav på Waldemarsudde.

När den av kungen och hovet så avskydde Strindberg och dennes samarbetspartner August Falck grundade Intima teatern och var i behov av pengar tvekade inte prinsen att stödja dem.[9] I sitt testamente förordnade han att hans stora konstsamling på Waldemarsudde skulle tillfalla staten. Samlingen innehåller verk av bland andra Anders Zorn, Carl Larsson, Ivan Aguéli, Carl Fredrik Hill samt målningen Strömkarlen av Ernst Josephson, som prinsen köpte när den blev refuserad av Nationalmuseum. Prins Eugen deltog i opinionsmöten för judiska och politiska flyktingar och han sågs tillsammans med en av förgrundsgestalterna i kampen mot nazismen, den av Hitlertyskland så hatade Mia Leche Löfgren.[9] I trädgården finns en skulpturpark med verk av de stora skulptörerna, till exempel Carl Milles, Carl Eldh, Christian Eriksson samt Liss Eriksson. Hemmet fungerar sedan 1948, ett år efter prins Eugens död, som ett konstmuseum, där prinsens egen samling utgör stommen.[10]

Prins Eugen var ogift i en tid då arvfurstar nästan regelmässigt ingick äktenskap med bördslikar.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Karl XIV Johan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Drottning Desideria
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Eugène av Leuchtenberg, vicekung av Italien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Joséphine av Leuchtenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Augusta Amalia av Bayern
 
 
 
Prins Eugen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Friedrich Wilhelm av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Wilhelm I av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Burggrevinnan Luise av Kirchberg-Sayn-Hachenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Paul av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Pauline av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Charlotte av Sachsen-Altenburg
 
 
 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Waldemarsuddekrukan formgiven av Prins Eugen år 1915.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Händelser man minns - en krönika 1920–1969, fil dr Harald Schiller 1970
  2. ^ [a b] Eugen Napoleon Nikolaus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  3. ^ ”Eugen Napoleon Nicolaus”. Store norske leksikon. http://snl.no/Eugen_Napoleon_Nicolaus. Läst 2 juli 2012. 
  4. ^ Nordensvan (1928), s. 395
  5. ^ Nordensvan (1928), s. 396
  6. ^ Nordensvan (1928), s. 396–397
  7. ^ Nordensvan (1928), s. 398
  8. ^ Nordensvan (1928), s. 398–399
  9. ^ [a b] Jesús Alcalá, Prinsen följde sitt samvete, Svenska Dagbladet
  10. ^ Waldemarsuddes webbplats – läst 2007-01-11
Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Prins Eugen av Sverige.