Prins Philip, hertig av Edinburgh

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prins Philip
Prins Philip 1992, foto: Allan Warren
Elizabeth II:s gemål sedan 20 november 1947 (&&&&&&&&&&&&&066.&&&&&066 år och &&&&&&&&&&&&0154.&&&&&0154 dagar)
Gemål Elizabeth II
Barn
Charles, prins av Wales
Anne, princess Royal
Prins Andrew, hertig av York
Prins Edward, earl av Wessex
Ätt Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg[1]
Född 10 juni 1921 (92 år)
Villa Mon Repos, Korfu, Grekland
Religion Engelska kyrkan
tid. grekisk-ortodox

Prins Philip, hertig av Edinburgh, född 10 juni 1921Korfu i Grekland, är gift med drottning Elizabeth II. Han föddes som Prins Philippos av Grekland och Danmark och är son till prins Andreas av Grekland och Danmark och dennes hustru prinsessan Alice av Battenberg. Han gifte sig den 20 november 1947 med dåvarande prinsessan Elizabeth i kyrkan Westminster Abbey i London.

Uppväxt och tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Under 1922 års revolution tvingades kung Konstantin I av Grekland att abdikera, och hans yngre bror prins Andreas dömdes till döden av en revolutionsdomstol. De räddades undan av den brittiska flottan, som sänts av kung Georg V av Storbritannien. Prins Philip var då 18 månader gammal, och bars ombord i en vagga gjord av en apelsinlåda.

Familjen bosatte sig i Paris, Frankrike, där prinsen påbörjade sin skolgång. Redan 1928 sändes han dock till Sussex, England och 1933 till Baden, Tyskland. På grund av sin kritik av nationalsocialistiska partiet tvangs skolans rektor Kurt Hahn lämna landet. Hahn bildade en ny skola i Gordonstoun, Skottland, och 1934 flyttade prinsen dit. Där blev han bland annat lagkapten i skolans landhockey- och cricketlag. Skolan har en grundfilosofi som till viss del överlappar med det pris som prinsen instiftat (se nedan) och på hans uttryckliga önskan har samtliga av hans tre söner studerat vid samma skola.

Karriär som sjöofficer (1939–1952)[redigera | redigera wikitext]

Under sin skolgång var prinsen aktiv i den lokala kustvaktsenheten och aktiv inom rodd- och seglingssport. I maj 1939 gick prins Philip in i Storbritanniens flotta, och meriterade sig väl under sin kadettjänstgöring. Från 1940 tjänstgjorde han som kadett på ett slagskeppIndiska oceanen; i januari 1941 förflyttades han till Medelhavsflottan.

Efter att ha kvalificerat sig för befordran till officer, med Sub-Lieutenants grad, återvände prinsen till Storbritannien. Han läste in ett antal tekniska kurser och tjänstgjorde därefter på jagaren HMS Wallace, som eskorterade konvojer längs den brittiska östkusten. I juli 1942 befordrades han till Lieutenant; i oktober samma år blev han First Lieutenant och därmed andra man i befälsordningen på HMS Wallace. Han var då en av flottans yngsta officerare i denna ställning.

I juli 1943 återvände han till Medelhavet, där HMS Wallace deltog i landstigningen på Sicilien. Efter ytterligare kurser fick prinsen en ny befattning som First Lieutenant och andreman på en större jagare, HMS Whelp, som anslöt till brittiska Stillahavsflottan. Prinsen kom därför att närvara i Tokyo hamn när Japan kapitulerade den 2 september 1945.

Efter andra världskrigets slut undervisade han vid en underofficersskola och studerade själv vidare vid Naval Staff College i Greenwich. År 1949 fick han ny stationering som First LieutenantHMS Chequers, flaggskepp i första jagarflottiljen i Medelhavsflottan. Han befordrades till Lieutenant-Commander 1950 och fick då befäl över fregatt HMS Magpie. Två år senare, 1952, blev han Commander, innan hans marina karriär fick ett abrupt slut i samband med svärfaderns död och hustruns trontillträde samma år.

Yrkesverksamhet efter 1952[redigera | redigera wikitext]

Prinsens militära karriär har i någon grad fortsatt efter drottningens trontillträde, om än på en helt annan nivå. Då drottningen avstått de militära hederstitlar som normalt tillkommer den brittiske monarken har prins Philip utnämnts till Admiral of the Fleet, Field Marshal och Marshal of the Royal Air Force, samt Captain-General i Storbritanniens marinkår. Prinsen innehar även flera liknande honorära befälhavarskap inom andra länder i Samväldet och försöker upprätthålla en aktiv roll; senast i oktober 2006 besökte prinsen, iklädd uniform, brittiska trupper i Basra i Irak.

Hans huvudsakliga verksamhet utgörs dock av att stödja statschefen i fullföljandet av hennes uppgifter. Prinsen följer drottningen under statsbesök, de gör enskilt och gemensamt ett stort antal besök i Storbritannien. Han är också en av fem Councillors of State (’statsråd’) och som, två i förening, kan träda in i regentens ställe i samband med att denne är frånvarande på grund av längre utlandsvistelser eller sjukdom. Först 1973 uppstod en situation där prinsen inte följde med på drottningens resa, och där han alltså aktivt agerade i Council of State.

Prins Philip är beskyddare för över 800 organisationer, främst inom områdena teknisk forskning och utveckling, ungdomars villkor samt miljövård och naturskydd. Under 1956/57 och 1959 företog prinsen två världsomseglingar, under vilka han blev uppmärksam på effekterna av mänsklig påverkan på naturen. Inte minst besöken vid Antarktis har haft stor betydelse för prinsen. Från dess bildande och under 35 års tid var han aktiv i Världsnaturfonden (WWF), först som styrelseordförande för den brittiska avdelningen (1961–1982) och sedan för fondens internationella verksamhet (1981–1996).

Prinsen är universitetskansler för universiteten i Cambridge och Edinburgh, han har också framträdande beskyddaruppdrag vid King's College London och London Guildhall University.

The Duke of Edinburgh’s Award[redigera | redigera wikitext]

Prins Philip har inrättat The Duke of Edinburgh's Award för ungdomar mellan 14 och 25 år. Priset utdelas i tre klasser – brons, silver och guld – för vilka det krävs motsvarande insatser inom fyra olika områden: samhällstjänst (exempelvis stöd till frivilligorganisationer), färdigheter (exempelvis inom en hobby, musikinstrument, intresse), fysisk träning (exempelvis idrott, dans, konditionsträning) samt expedition (exempelvis cykelutflykter, ridturer, ofta vandringshajker).

Priset skall, enligt dess stadgar, inte vara en tävling utan göras tillgängligt för alla som uppnår kriterierna. Det ska vara ett frivilligt, flexibelt, balanserat, progressivt, resultatinriktat maratonlopp (snarare än en sprintdistans), som syftar till personlig utveckling och att vara roligt för deltagarna. Priset utdelas även i många länder utanför Storbritannien.

Dyrkan[redigera | redigera wikitext]

Yaohnanen-män med bilder på prins Philip.

Prins Philip är föremål för en typ av cargokult bland Yaohnanen-stammen på ön Tanna i Vanuatu, vars anhängare ser honom som gudomlig.[2][3]

Titlar[redigera | redigera wikitext]

Prins Philip tillhör det danska kungliga huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburgs grekiska gren och föddes som prins av Grekland och Danmark. Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg är en gren av huset Oldenburg. I samband med sin tjänstgöring i Royal Navy undvek prinsen att använda sina grekiska och danska titlar, men det var först 1947, när han blev naturaliserad brittisk medborgare, som han avsade sig anspråk på dessa titlar och därmed också eventuellt anspråk på såväl den grekiska som den danska kronan. (Hans beslut framställs ofta som ett led i förberedelserna för prinsens vigsel med dåvarande prinsessan Elizabeth, men vilket av vigsel och medborgarskap som utgör orsak och verkan är oklart.)

Under en kort tid hade prinsen alltså enbart titel som löjtnant i brittiska flottan. Strax före bröllopet gav hans blivande svärfar kung Georg VI honom titeln hertig av Edinburgh, earl av Merioneth och baron Greenwich, med epitetet ”Hans Kungliga Höghet”, och hertigtiteln har sedan dess varit hans mest använda titel. I stället för att använda sitt gamla efternamn, Oldenburg (förslag fanns att han skulle anglisera det till ”Oldcastle”), bytte han till sin morfars efternamn, Mountbatten. Först tio år senare, 1957, fick Philip åter en prinstitel, när drottning Elizabeth efter långa diskussioner inom Samväldet gjorde honom till prins av Förenade Kungariket.

Sedan 1960 skall alla hertigens och drottningens manliga ättlingar som inte är kungliga högheter, prinsar eller prinsessor använda efternamnet Mountbatten-Windsor. I praktiken har dock samtliga parets barn använt efternamnet, prins Charles angav det exempelvis när han och prinsessan Diana tog ut lysning.

Prinsen är barnbarns barnbarn till drottning Viktoria, och kan därmed i egen rätt göra anspråk på den brittiska tronen. Dock står omkring sjuhundra personer före honom i den brittiska tronföljden (1 januari 2011).

Formella titlar[redigera | redigera wikitext]

Formellt skrivs prinsens namn His Royal Highness The Prince Philip, Duke of Edinburgh, eller Hans Kunglig Höghet Prins Philip, hertig av Edinburgh. Bland prinsens förnämsta utmärkelser återfinns riddare av Strumpebandsorden, riddare av Tistelorden, ledamot av förtjänstorden, stormästare samt förste och mest framträdande riddare av Brittiska Imperieorden (av klassen Storkors) samt ledamot av Kronrådet (Her Majesty’s Most Honourable Privy Council).

Prins Philips vapen med klubbman, kattdjur, kaskett, motto och strumpebandsordens band.
Skölden i prins Philips vapen.

Vapensköld[redigera | redigera wikitext]

Prinsens vapen skapades 19 november 1947 och är det enda i kungafamiljen som inte innehåller Förenade Kungadömets kungliga vapensköldar.

Skölden är kvadrerad: i första fältet på fält av guld, omgivna av nio röda hjärtan, tre gående blå lejon med beväring i rött (Danmark); i andra fältet ett silverne genomgående kors i blått fält (Grekland); i tredje fältet på silverfält två svarta stolpar (en förkortning av ätten Mountbattens vapen); i fjärde fältet ett svart slott med rött tak (staden Edinburghs vapen). Det bör noteras att det grekiska statsvapnet ändrats från ett svävande kors under monarkin till ett genomgående kors under republiken. Till skillnad från det grekiska kungahuset i exil använder Prins Philip den republikanska, genomgående varianten i sitt vapen.

Sköldhållare är till vänster en Herakles (hämtad från det grekiska kungliga vapnet) och till höger ett gyllene lejon med hertigkrona (traditionell engelsk symbol). Skölden är krönt med en sluten hjälm klädd med hertigkrona, samt fem strutsfjädrar som spegelvänt återger de svartvita fälten i ätten Mountbattens vapen. Under skölden återfinns mottot God is my help (Gud är min hjälp). Strumpebandsordens blå strumpeband med ordens motto, Honi soit qui mal y pense (Skam den, som tänker illa därom), omger skölden.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Christian IX av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Georg I av Grekland, prins av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lantgrevinnan Louise av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Andreas av Grekland och Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storfurst Konstantin Nikolayevich av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storfurstinnan Olga Konstantinovna av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Alexandra av Sachsen-Altenburg
 
 
 
Hertig Philip av Edinburgh
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Alexander av Hessen und bei Rhein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Markis Louis of Milford Haven
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Julia von Haucke, Prinsessa av Battenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Alice av Battenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Ludwig IV av Hessen und bei Rhein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Victoria av Hessen und bei Rhein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Alice av Storbritannien-Irland
 
 
 

Avkomma[redigera | redigera wikitext]

  1. Charles, prins av Wales (född 14 november 1948) tidigare g.m. Lady Diana, två barn: William (1982) och Harry (1984). Sedan 2005 gift med Camilla Shand, hertiginna av Cornwall.
  2. Anne, prinsessa av Storbritannien (född 15 augusti 1950), två barn: Peter (1977) och Zara (1981).
  3. Andrew, hertig av York (född 19 februari 1960), två barn: Beatrice (1988), Eugenie (1990).
  4. Edward, earl av Wessex (född 10 mars 1964), två barn: Louise (2003), James (2007).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Leask, David (19 April 2009). ”Prince Philip beats the record for longest-serving consort”. The Scotsman (Edinburgh). http://news.scotsman.com/uk/Prince-Philip-beats-the-record.5183865.jp. 
  2. ^ Nick Squires, Prince Philip, they hardly know ye, The Christian Science Monitor
  3. ^ Nick Squires, Is Prince Philip an island god?, BBC

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Elizabeth Bowes-Lyon
Drottning av Storbritannien
Brittisk prinsgemål
1952–
Efterträdare: