Prins Wilhelm, hertig av Södermanland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För linjeskeppet, se Prins Wilhelm (fartyg).
Wilhelm
Prins Wilhelm i början av 1940-talet.
Prins av Sverige och Norge[1]
Hertig av Södermanland
Gemål Maria Pavlovna av Ryssland
Barn
Lennart
Personnamn Carl Wilhelm Ludvig
Ätt Bernadotte
Far Gustaf V
Mor Viktoria av Baden
Född 17 juni 1884
Tullgarns slott, Södertälje
Död 5 juni 1965 (80 år)
Stenhammars slott, Flen
Begravd Flens kyrkogård

Carl Wilhelm Ludvig, född 17 juni 1884Tullgarns slott, död 5 juni 1965Stenhammars slott i Flen, var prins av Sverige och Norge (från 1905 prins av Sverige) och hertig av Södermanland. Wilhelm var son till Gustaf V och drottning Victoria samt bror till Gustaf VI Adolf och prins Erik och var känd som författare under namnet Prins Wilhelm.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Prins Wilhelm tjänstgjorde 1898-1904 som kadett, avlade 1904 sjöofficersexamen och utnämndes samma år till underlöjtnant, 1906 till löjtnant och 1913 till kapten samt tjänstgjorde från 1914 som fartygschef på torpedbåten Castor och som divisionschef för torpedbåtsdivision.

Prins Wilhelm av Sverige, hertig av Södermanland, med hustrun Maria och sonen Lennart, Hofatelier Jaeger 1911.
Prins Wilhelm i Skanör 1916, tillsammans med tre lokala flickor.

Konung Oscar II skriver den 25 oktober 1907 ett brev till tsar Nikolaj II[2] där han framhåller lämpligheten av en förening mellan sin sonson och tsar Nikolajs kusin, storfurstinnan Maria Pavlovna. Han vigdes 3 maj 1908 i Sankt Petersburg vid ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Deras son Lennart föddes 1909. Familjen bodde i villan Oakhill på Djurgården i Stockholm. Äktenskapet, som blev mycket olyckligt, upplöstes 1914. Maria Pavlovna fick den 2 juli samma år tillbaka sin titel som storfurstinna.[3]

Wilhelm bodde till sin död på godset Stenhammar nära Flen. Där levde han under mer än 30 år tillsammans med Jeanne de Tramcourt. Jeanne de Tramcourt kallades "värdinna" på Stenhammar. Den 2 januari 1952 omkom hon i en bilolycka i närheten av Stjärnhov i Södermanland, när de var på väg till Stenhammar efter att ha besökt sonen Lennart. Wilhelm körde själv vid olyckan, som inträffade i en snöstorm. Efter denna tragedi sägs han aldrig ha återhämtat sig.

Under åren 1920 till 1949 producerade han ett trettiotal filmer, främst expeditionsfilmer och reseskildringar i exempelvis Afrika och Centralamerika men främst i Sverige där han för SF också gjorde en mängd journalfilmer. Han gjorde flera landskapsfilmer tillsammans med Gustaf Boge. Dessutom författade han reseskildringar och var från 1936 medarbetare i Svenska Dagbladet.

Prins Wilhelm erhöll 14 februari 1947 frihetskorset av den norske kungen Håkon VII. Motiveringen löd: "for fremragende fortjenester av Norges sak under krigen". Han var från 27 maj 1908 hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Prinsen avled i sömnen av en hjärtinfarkt[4].

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Lennart (1909-2004) hertig av Småland till 1932, gift 1932-1971 med Karin Nissvandt (1911-1991), gift 1972 med Sonja Haunz (1944-2008)

Resor[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm reste till USA i augusti 1907, då han livligt hyllades av svenskamerikanerna. 1911 reste han till Siam, och han genomförde en jakt- och forskningsresa till södra Afrika mellan november 1913 till april 1914. En annan expedition, i etnografisk-arkeologiskt syfte, gick till Centralamerika januari-juni 1920 och i november samma år gjorde han en zoologisk forskningsfärd till Centralafrika.

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska

Riddare och kommendör av Kunglig Majestäts orden, innehavare av Oscar II:s och Drottning Sofias guldbröllopsminnestecken; innehavare av det till Oscar II:s 35-åriga regeringsjubileum instiftade minnestecknet; innehavare av det med anledning av Hans Majestät Konung Gustaf V:s 70-årsdag instiftade minnestecknet; innehavare av den med anledning av DD. KK. HH. Kronprins Gustafs och Kronprinsessan Victorias silverbröllop utdelade medalj samt riddare av konung Carl XIII:s orden.

Utländska

Storhertigliga Badiska husorden Fidelitas; Jubileumsmedalj och Guldbröllopstecken; kommendör av Belgiska Leopoldsorden; kommendör av Danska Elefantorden; Egyptiska Mohammed Ali-orden; Finlands Vita Ros; Franska Hederslegionsorden; kommendör av Italienska Annunziataorden; kommendör av Nederländska Lejonorden (1901)[5]; kommendör av Norska Löveorden och S:t Olavsorden; kommendör av Preussiska Svarta örns orden och Röda örns orden; kommendör av Rumäniska Konung Carol I :s orden; kommendör av Ryska S:t Andreas-, S:t Alexander Nevskys-, Vita örns-, S:t Anna- och S:t Stanislaiordnarna; kommendör av Siamesiska orden Maha Chakri; kommendör av Storbritanniska Victoriaorden (1905); Tunesiska Amanorden; kommendör av Turkiska Osmaniéorden och Liakatmedaljen i guld; hans höghet Furstens av Monaco orden S:t Carlo; kommendör av Engelsk Kröningsmedalj; kommendör av Siamesisk Kröningsmedalj samt Kejsar Wilhelm I:s Minnesmedalj.[6]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm skrev främst prosa och hans första arbeten var reseskildringen Där solen lyser (1913), som handlar om besöket i Siam. År 1912 utkom "Indisk erotik. Fritt efter L. HOPE: The garden of Karna" som han skrev under pseudonymen L. Wica. Därpå följde diktsamlingarna Släckta fyrar (1916) och Svart och vitt (3 uppl. 1918), novellsamlingen Den gamla tallen (1919) och reseskildringen Mellan två kontinenter (1920), ägnad besöket i Centralamerika. 1933 utkom Nära öknen, västerländsk skildring av en rundresa i Tunisien. Han skrev även flera sjömansvisor, till exempel En sjömansvisa.

Så här beskrevs hans författarskap i Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926:

Wilhelms resebeskrivningar är friska och flärdlösa turistböcker, där scenerier och händelser framställs med färg och fart. Hans dikter visar ett otvetydigt poetkynne, till sitt uttryckssätt påverkat av nittiotalets mästare, ett varmblodigt begär att njuta av livet, personlig öppenhet, naturlig lätthet för landskaps- och situationsmålning - särskilt är hans sjöstämningar verkningsfulla - och en kärnlyrisk åder, som strömmar rikare i hans andra samling.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Wilhelms enkla grav på Flens södra kyrkogård.
  • Indisk erotik 1912
  • Torpedchapparnas visa 1912
  • Där solen lyser 1913
  • Jagarevisa 1913
  • Vet du...? 1913
  • Släckta fyrar 1916 (lyrik)
  • Svart och vitt 1918 (lyrik)
  • Den gamla tallen jämte andra berättelser 1919
  • Lundes omvändelse 1920
  • Mellan två kontinenter 1920
  • Bland dvärgar och gorillor 1922
  • Selene 1922 (lyrik)
  • Magegi 1923
  • Vid vattenhålen 1923
  • Kinangozi 1924 (drama)
  • Svarta noveller 1924
  • Personligheten och tiden 1925
  • Ombord 1926 (skådespel)
  • Amerika från estraden 1928
  • Berättelser från byn 1929
  • Kantat 1929
  • Amelia 1930
  • Bara en gumma och andra berättelser 1930
  • Korsikanskt och annat 1932
  • Nära öknen 1933
  • Den andre 1934 (drama)
  • Av denna jord 1935
  • Glimtar från ett blått hav 1936
  • Höstdagar därhemma 1937
  • Alle mans katt 1938
  • Fritt land 1941
  • Ond tid 1942
  • Kungaboken 1943
  • Svensk valborgsmässa 1943
  • Ekhult heter gården 1944
  • Fransysk visit 1946
  • Svenskt land 1947
  • Röda jordens svenskar 1948
  • Skärvor från fyra världsdelar 1949
  • Känner du landet? 1950
  • Episoder 1951
  • Stockholms skärgård 1951
  • Blick tillbaka 1952
  • Min bästa resa 1952
  • Värmlandsbruket som blev världsindustri 1953
  • Noveller i urval 1954
  • Verklighetens skuggbilder 1955 (lyrik)
  • Tropik 1959
  • Dikter i urval 1964
  • Obekant stad och andra berättelser 1964
  • Breven till Jeanne 1971

Dokumentärfilmer[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 1920 och 1949 medverkade Prins Wilhelm i närmare 250 journalfilmer. Under samma period producerade han ett trettiotal filmer av dokumentär prägel. Dessa filmer har kommit att förkortas PeWe-filmer. Han framträder alltid själv i bild då han berättar om de olika platser han besöker i en sorts populäretnografisk reseskildring. Några av filmerna är inspelade i exempelvis Afrika och Centralamerika men huvudparten är gjorda i Sverige. I dessa filmer om Sverige skildras ett nationalromantiskt rike med strävsamma gamla gubbar och snälla gummor. Filmerna präglas av nationella idylliska klichéer och propagerar för ett bevarande av det som varit. Man ska ha i åtanke att detta är samtidigt som Ludvig "Lubbe" Nordström gjorde sina dokumentära radioreportage om Lort-Sverige, en tid då Per Albin Hanssons folkhem tog sin form. Samtidigt var Prins Wilhelms insikt om filmens genomslagskraft, att mediet var ett utmärkt verktyg för att föra fram sina åsikter, en för sin tid mycket radikal och modern uppfattning.

Regi[redigera | redigera wikitext]

Manus[redigera | redigera wikitext]

  • 1947 - Skärkarlar och sälar på Harstena
  • 1946 - Uddeholm
  • 1946 - Skånsk bygd (Från Hallandsåsen till Ven)

Prins Wilhelms arkiv[redigera | redigera wikitext]

Prins Wilhelms arkiv är underställt Bernadotteska arkivet och tillträde till detta arkiv ges av HM Konungen.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Joséphine av Leuchtenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf V
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Wilhelm I av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Pauline av Württemberg
 
 
 
Prins Wilhelm
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Leopold av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Friedrich I av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sofia av Sverige, prinsessa av Vasa
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kejsar Wilhelm I av Tyskland, kung av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Augusta av Sachsen-Weimar
 
 
 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Efter unionsupplösningen 1905 prins av Sverige
  2. ^ [1]
  3. ^ Lindorm, Erik (1979). Gustaf V och hans tid: en bokfilm. 1907-1918. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 347. ISBN 91-46-13376-3 
  4. ^ Anno 65, [Årskalender], red. Gösta Åkerholm & Tage Ekstedt, Förlagshuset Norden & Svenska Dagbladet, Malmö 1966, s. 139
  5. ^ I anlednig et besök i Nederländerna - The Times 6 juli 1901, nummer 36500, 'Court Circular', s. 12
  6. ^ Kungl. svenska riddarordnarna I : Historisk översikt ; Kungl. Serafimerorden ; Kungl. Svärdsorden ; Kungl. Nordstjärneorden, Johan Kleberg, Skandinaviska Biografiska förlaget, Stockholm 1935 s. 98

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, prins Vilhelm, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]