Kungliga Sällskapet Pro Patria
Kungliga sällskapet Pro Patria (latin: för fäderneslandet) är ett svenskt välgörenhetssällskap.
Pro Patria anses leda sitt ursprung från det medeltida Svenska lantgillet, som 1766 ombildades till ett hemligt ordenssällskap med namnet Svenska Landtorden Pro Patria[1] och med syfte att verka för bevarande, efter varande tids smak, av det gamla gillets ändamål och verksamhet. Mot slutet av 1700-talet beslöt emellertid ordens ledamöter att arbeta både som en hemlig orden och som ett av allmänheten känt välgörenhetssällskap, vilket senare 1798 fick sitt nuvarande namn.
Några ledamöter av Svenska Landtorden bildade 1770–1771 ett utskott som kallade sig Svenska Patriotiska Sällskapet (sedermera, från 1772, Kongl. Patriotiska Sällskapet). År 1772 upplöstes sambandet helt mellan Pro Patria och utskottet som idag är känt som Kungliga Patriotiska Sällskapet.[1]
År 1814 nedlades ordensinrättningen. Sällskapets verksamhet avsåg därefter att upprätthålla och utvidga sina barmhärtighetsstiftelser, Barnbördshuset och den därmed förenade försörjningen av där födda späda barn, samt att genom utdelning av medaljer, uppmuntra och belöna samhällsnyttig verksamhet liksom även lång och trogen tjänst. Sällskapet styrs efter särskilda av Kungl. Maj:t 1853 stadfästa "grundregler" samt ett av sällskapet självt samma år utfärdat reglemente med sedermera gjorda ändringar och tillägg. Enligt dessa bestämmelser är vården av sällskapets angelägenheter anförtrodd åt en direktion bestående av elva ledamöter.
Barnbördshuset Pro Patria i Stockholm upprättades 1775 som Sveriges första barnbördshus på initiativ (redan 1774) av kung Gustav III, med doktor Christian Ludvig Ramström som förste föreståndare. Det var ursprungligen beläget på Rörstrandsvägen 7, nuvarande Wallingatan 7, men flyttades 1778 till Stora Badstugatan 22 (nuvarande Sveavägen 40) på Norrmalm. På inrättningen mottogs gifta eller ogifta barnaföderskor, som, efter förhållandena, antingen kostnadsfritt eller mot en låg avgift, där vårdades. Då dess läge och byggnad inte ansågs motsvara tidens krav på en dylik inrättning, flyttades inrättningen 1930 till Thorildsplan i ett nybyggd anläggning ritat av Carl Westman[2], där det fortlevde fram till årsskiftet 1951/52. Under senare tid har sällskapet lämnat bidrag till utbildning och vård av behövande.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
