Produktionsmedel

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln ingår i serien om
Marxism
YoungerMarx.JPG
Litterära verk
Kommunistiska manifestet
Kapitalet
Louis Bonapartes
adertonde brumaire
Grundrisse
Den tyska ideologin
Ekonomisk-filosofiska
manuskript
Teser om Feuerbach
Sociologi och antropologi
Alienation  · Bourgeoisie
Exploatering
Ideologi · Kommunism
Proletariat  · Reifikation
Socialism
Varufetischism
Ekonomi
Arbetskraft
Marxistisk ekonomi
Produktionsmedel
Produktionssätt
Produktivkrafter
Mervärde
Förvärvsarbete
Historia
Klasskamp
Proletariatets diktatur
Proletär internationalism
Filosofi
Historisk materialism
Materialistisk dialektik
Analytisk marxism
Austro-marxism
Autonomism
Marxistisk feminism
Frihetlig marxism
Marxistiska teoretiker
Karl Marx  · Friedrich Engels
Karl Kautsky  · Georgij Plechanov
Rosa Luxemburg
Anton Pannekoek
Vladimir Lenin  · Lev Trotskij
Georg Lukács  · Guy Debord
Antonio Gramsci  · Karl Korsch
Jean-Paul Sartre
Louis Althusser
Med fler ...
Marxistisk teori
Projekt Arbetarrörelsen


Produktionsmedel (tyska Produktionsmittel) är i marxistisk terminologi en sammanfattande benämning på arbetsmedel (tyska Arbeitsmittel) och arbetsföremål (tyska Arbeitsgegenstand).[1] Arbetsmedlet är ett ting eller en samling av ting, som arbetaren placerar mellan sig själv och arbetsföremålet. [2] Ett arbetsmedel kan alltså vara allt från det mest primitiva redskapet till den allra mest avancerade maskinen. Arbetsföremålet kan vara ett fysiskt objekt, men även något immateriellt.

Tillsammans med det mänskliga arbetet utgör produktionsmedlen förutsättningarna för att produktion ska kunna ske. Detta gäller för all produktion, oavsett under vilka samhälleliga former den sker. Det som enligt Karl Marx karaktäriserar produktionen under det kapitalistiska produktionssättet är att produktionsmedlen befinner sig i händerna hos en klass, kapitalisterna eller bourgeoisin, under det att en annan klass, arbetarklassen eller proletariatet, enbart äger sin egen arbetskraft. Kapitalisterna köper arbetarnas arbetskraft och låter dem arbeta med produktionmedlen. Arbetarna får lön för sitt arbetskraft, men deras arbete är värt mer än lönen de erhåller. Mellanskillnaden tillfaller kapitalisterna.

Enligt den marxistiska teorin är produktionsmedlen nödvändiga för produktionen, men de är i strikt mening inte värdeskapande. Det är bara den mänskliga arbetet som skapar värde. I och med industrins utveckling blir produktionsmedlen allt dyrare i jämförelse med arbetskraften. Detta leder på sikt till minskade vinster. Det är detta som kallas profitkvotens fallande tendens. Det finns dock motverkande faktorer, och det rör sig således om en tendens, snarare än om en nödvändighet.

Det marxistiska begreppet produktionsmedel motsvaras delvis av termen produktionsfaktorer som används inom vissa andra ekonomiska skolbildningar.

[redigera] Noter

  1. ^ Marx, Karl: Kaptialet. Första boken, Arkiv/Zenit, 1981, sid. 156. ISBN 91 86070 02 9. 
  2. ^ Marx, Karl: Kaptialet. Första boken, Arkiv/Zenit, 1981, sid. 154. ISBN 91 86070 02 9.