Projekt 1134 Berkut

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 1134 Berkut
Kryssaren Vitse-admiral Drozd
Kryssaren Vitse-admiral Drozd
Allmänt
Typ Robotkryssare
Före Projekt 58
Efter Projekt 1164 Atlant
Fartyg tillhörande klassen Admiral Zozulja,
Vitse-admiral Drozd,
Vladivostok, Sevastopol
Tekniska data
Deplacement 7125 ton
Längd i vattenlinjen 148 meter
Längd överallt 156,2 meter
Bredd i vattenlinjen 16,2 meter
Bredd överallt 16,8 meter
Djupgående 6,3 meter
Framdrift
Framdrift Ånga
Kraftkälla 4 × KVN 98/64 ångpannor
Huvudmaskin 2 × TV-12 ångturbiner
Maskinstyrka 90 000 hk
Propellrar 2 fyrbladiga bronspropellrar
Prestanda
Maxfart 33 knop
Marschfart 18 knop
Räckvidd 5000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning 312
Beväpning
Huvudartilleri 2×2 57 mm AK-725 luftvärnskanoner
Luftvärnsartilleri 4 × AK-630 30 mm närluftvärn
Torpeder 10 × 533 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen 2 × RBU-6000
2 × RBU-1000
Robotar 4 × P-35 Progress
2 × M-1 Volna med 64 robotar
Helikoptrar 1 × Ka-25Ts
Sensorer Radar: MR-500 Kliver och MR-310U Angara-M spaningsradar
4R44 Binom, MR-103 Bars och MR-123 Vympel eldledningsradar
Sonar: MG-311 Vytjegda

Projekt 1134 Berkut (ryska: Беркут (kungsörn), NATO-rapporteringsnamn Kresta I-klass) är en kryssarklass byggd i Sovjetunionen under 1960-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

39 december 1961 beslutade Sovjetunionens ministerråd att en ny klass kryssare skulle byggas för att ersätta kryssarna i klassen Projekt 58 som egentligen var för små för den beväpning de bar. Berkut-klassen var större, mer sjövärdiga och hade längre räckvidd, men bara fyra fartyg hann byggas innan produktionen 1966 ställdes om till den reviderade designen Projekt 1134A Berkut-A som var optimerad för ubåtsjakt snarare än ytstrid.

Det berodde på två saker; För det första hade Berkut-klassens vapensystem redan börjat bli omoderna. P-35 Progress var på väg att ersättas av P-500 Bazalt, M-1 Volna med M-11 Sjtorm och 57 mm-pjäserna var för klena för att kunna användas som allmålskanoner. Dessa brister skulle komma att åtgärdas med den redan planerade Projekt 1164 Atlant. För det andra så ledde hotet från amerikanska Polaris-bestyckade ubåtar till att behovet av kvalificerade ubåtsjaktfartyg var större än av renodlade ytstridsfartyg.

De fyra fartyg som redan påbörjats färdigställdes enligt den ursprungliga designen och tjänstgjorde i norra flottan (Admiral Zozulja och Vitse-admiral Drozd) och stillahavsflottan (Vladivostok och Sevastopol) fram till att de avrustades och skrotades i samband med Sovjetunionens fall. Vitse-admiral Drozd blev dock aldrig skrotad utan sjönk i mars 1992 på väg till skrotningen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Крейсера проекта 1134