Projekt 705 Lira

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 705 Lira
Alfa class submarine.jpg
Allmänt
Typ jaktubåt
Varv Sevmasj i Severodvinsk
Admiralteiskije verfi i Leningrad
Före Projekt 661 Antjar
Fartyg tillhörande klassen K-64, K-123, K-316, K-432, K-373, K-493, K-463
Tekniska data
Deplacement 2300 ton
Deplacement i u-läge 3180 ton
Längd 81,4 meter
Bredd 10,0 meter
Djupgående 7,6 meter
Framdrift
Framdrift Atomdrift
Kraftkälla 1 × BM-40A blykyld snabbreaktor
Huvudmaskin 1 × ångturbin
Maskinstyrka 40 000 hk
Propellrar 1
Prestanda
Hastighet 14 knop
Fart i u-läge 41 knop
Dykdjup 450 meter
Aktionstid 50 dygn
Lastförmåga
Besättning 32
Beväpning
Bestyckning 6 × 533 mm torpedtuber
Torpeder 20 torpeder
Minor 24 minor
Sensorer Radar: Topol, Sozh
Sonar: Ocean

Projekt 705 Lira (ryska: Лира, ”lyra”) eller Alfa-klass var en serie om sju atomubåtar byggda i Sovjetunionen under 1970-talet. Lira-klassen var de snabbaste ubåtar som serieproducerats, överträffade enbart av den enda ubåten i klassen Projekt 661 Antjar (Papa-klass).

Lira-klassen var unik såtillvida att de var de enda ubåtar som drevs av en blykyld snabbreaktor vilket gav möjlighet till ett högt effektuttag i en liten ubåt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Redan i maj 1960 började designbyrån Malachit i Leningrad att studera möjligheten att bygga en liten och mycket snabb ubåt som skulle kunna genskjuta och förstöra fientliga fartyg och ubåtar. Ubåten skulle kunna köra fortare och dyka djupare än alla andra ubåtar och därmed undgå att bekämpas. Ubåten skulle ha ett deplacement på 1500 ton och en besättning på 16 man.

Djupet och farten lyckades man uppnå med hjälp av ett skrov av titan och en blykyld snabbreaktor, men de praktiska problemen blev svårbemästrade och 1963 bestämde man sig för att öka deplacementet med 800 ton för att kunna fördubbla besättningen till 32 man.

Det första fartyget började byggas i Leningrad i juni 1968 och sjösattes 22 april 1969.

Den extrema prestandan hos Lira- och Antjar-klasserna gjorde att västländerna började utveckla nya vapen för att möta hotet från dem. Detta ledde bland annat till den amerikanska Mark 48 och den brittiska Spearfish torpederna.

1972 drabbades ubåten K-64 av en reaktorläcka. När trycket i reaktorn sjönk stelnade kylmedlet och hindrade vidare läckage, vilket räddade besättningen från strålskador, men reaktorn totalförstördes. K-64 avrustades och kapades i två delar. Den främre delen transporterades till Leningrad där den användes för utbildning av ubåtsbesättningar. Den aktre delen fylldes med epoxi och sänktes 1980 utanför ubåtsbasen PoljarnyjKolahalvön.

Övriga ubåtar avrustades 19 april 1990 utom K-123 som behölls i tjänst fram till 1996.

Principen för en blykyld snabbreaktor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Alfa class submarine
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Подводные лодки проекта 705(К) «Лира»