Prokopios

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Prokopios från Caesarea (i Palestina), (död 554?), historiker från Östromerska riket.

Han var jurist, blev Belisarius’ sekreterare och rådgivare (527) och följde honom i fälttågen mot perserna, vandalerna i Africa (533) och östgoterna i Italien (535). Om hans senare liv känner man mycket litet. Osäkert är, huruvida det var denne Prokopios, som var prefekt i Konstantinopel 562. Då man finner, att han var senator och hade titeln illustris, är det inte omöjligt, att han beklätt en stadsprefekts höga ämbete.

Hans skrifter är i både historiskt, geografiskt och etnologiskt hänseende av största vikt. De utgöras av hans 8 "böcker om krigen", som han själv kallar dem, av vilka sju beskriver ovannämnda krig och den åttonde lämnar en kort framställning av därpå följande händelser till 554, med beskrivning på Nika-upproret 532, pesten i Konstantinopel 542 och så vidare.

Prokopios, efter hans död, utgivna Anekdota (hemliga memoarer) utgör en komplettering av Böckerna om krigen. Då Prokopios ej vågade anfalla Justinianus I och Teodora, vilka han bittert hatade och lika litet mot Belisarius och dennes gemål Antonina med flera, utgavs dessa memoarer inte så länge han levde. Man har, förmodligen utan skäl, velat frånkänna Prokopios författarskapet till dem.

För Sveriges historia är Prokopios av vikt. Han berättar om en gotisk invandring, som ej långt förut ägt rum till Sverige, och om heruliska stammars överflyttning till Danmark och till "Thule", det vill säga Skandinaviska halvön. Om Thule lämnar han, troligen på grund av meddelanden från de italiska östgoterna, åtskilliga underrättelser; så till exempel om småkonungadömena, om vintermörkret, gudarna, julfesten, människooffer och andra offer.

Böcker översatta till svenska[redigera | redigera wikitext]

Källa[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Prokopios, 1904–1926.