Prosopopoeia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stilfigurer
Allegori
Allitteration
Anafor
Anastrof
Descriptio
Divisio
Dysfemism
Ellips
Epifor
Eufemism
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Hypofor
Katakres
Kiasm
Liknelse
Litotes
Malapropism
Metafor
Metonymi
Oxymoron
Parallellism
Paratax
Paronomasi
Pars pro toto
Pleonasm
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Stegring
Symploke
Synekdoke
Tautologi
Trikolon
Zeugma

Prosopopoeia, grekiska προσωποποιία, även prosopoea eller prosopopeia, latin confirmatio, är en figur inom retoriken som innebär att man, för att stödja sin åsikt, åberopar ett vittne som inte finns tillgängligt. Det kan vara en icke närvarande person till exempel en anfader, en folkgrupp, kommande generationer, eller ett djur eller ett ting till exempel naturen.[1] Prosopopoeia kan vara en underavdelning till alla retorikens fyra huvudtroper eftersom den bygger på både kvantitet, motsats, likhet och närhet.[2]

Vissa retoriker har genom tiderna gjort skillnad mellan att å ena sidan ge själ åt ett djur eller ett ting och låta det tala och få mänskliga egenskaper och å andra sidan att ge röst åt en person som inte är närvarande. I de fall prosopopoeia innebär att karakterisera en person som inte är närvarande används ofta antingen en person som är främmande för den egna kulturen och som därmed kan bidra med ett annat perspektiv eller en person som är död.[3]

Besläktade stilfigurer[redigera | redigera wikitext]

Prosopopoeia är i de fall en viss person åberopas besläktad med andra stilfigurer såsom citat som innebär att det någon sagt exakt återges och ethopeia som innebär att någon härmas. Den skiljer sig från dessa genom möjligheten att de ord som läggs i den icke närvarande personens mun inte behöver vara något exakt citat, så länge det anpassas till personens karaktär.[3]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Prosopopoeia används bland annat för att vädja om medlidande.[4] eller att väcka en känsla. Figuren kan också användas för att ta upp motpartens argument i en debatt eller ett övertygande tal.[2]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

  • Besjälning av döda föremål eller djur
    1. Om dessa väggar kunde tala skulle de….
    2. Plantorna vill ha vatten
    3. Älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog[5]
  • Icke närvarande personer eller grupper
    1. Om din pappa var här skulle han …
    2. Vad skulle de fattiga barnen i Afrika säga om de såg att du inte äter upp maten
    3. hon (Anna Lindh) skulle ha stått upp för demokratin också en dag som denna [6]
    4. men om den store Lucius Brutus skulle återuppstå och här träda fram inför er skulle han då inte yttra följande ord. Jag fördrev kungar ni inför tyranner.[7]
    5. Vi är de döda. Vi har lett och gråtit, kärlek fått och gett. Nu ligger vi i denna vrå på Flanderns fält. Tag upp vår kamp för fred och rätt, tag mot vår fackla: en stafett.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rhetorica Ad Herennium i Översättning av Birger Bergh, år 2005. Rhetor förlag & Birger Bergh. 4.66
  2. ^ [a b] Klassisk retorik för vår tid Jan Lindqvist Grinde, år 2009. Studentlitteratur s. 269
  3. ^ [a b] Sourcebook on Rhetoric. Key Concepts in Contemporary Studies. Jasinski, James. (2001).Thousands Oaks, California, Sage Publications.
  4. ^ Rhetorica Ad Herennium i Översättning av Birger Bergh, år 2005. Rhetor förlag & Birger Bergh. 4:68
  5. ^ citat från James Hollingworths barnvisa "Älgarna demonstrerar"
  6. ^ Göran Persons tal till Anna Linds minne, 11 september 2005
  7. ^ 'citat från 'Rhetorica Ad Herennium i Översättning av Birger Bergh, år 2005. Rhetor förlag & Birger Bergh. 4:68
  8. ^ 'citat från dikten På Flanderns fält av John McCrae (1872-1918). Översättning Bo Ericson