Protonraket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Proton 8K82K
Protonraket under en uppskjutning i juli 2000
Protonraket under en uppskjutning i juli 2000
Fakta
Funktion
Tillverkare
Land Sovjet/Ryssland
Mått
Höjd 53 m
Diameter 7,4 m
Massa 620 000 kg
Antal steg 3/4 st
Kapacitet
Nyttolast till LEO 22 000 kg
Nyttolast till
GTO
6 000 kg
Historik
Status Aktiv
Uppskjutningsplatser Bajkonur
Uppskjutningar Minst 335 st
Misslyckade 41 st
Jungfrufärd 16 juli 1965
Noterbara nyttolaster Alla Saljut, Mir
Första steget
Motorer 6x RD-253-11D48
Kraft 10,470 kN
Bränntid 124 sek
Bränsle N2O4 / UDMH
Andra steget
Motorer 4x RD-0210
Kraft 2,399 kN
Bränntid 206 sek
Bränsle N2O4 / UDMH
Tredje steget
Motorer 1x RD-0212
Kraft 630 kN
Bränntid 238 sek
Bränsle N2O4 / UDMH
Fjärde steget
Motorer 1x RD-58
Kraft 83 kN
Bränntid 470 sek
Bränsle

Protonraket (formellt: UR-500), rysk obemannad raket avsedd för att transportera satelliter och annat som ska upp i rymden. Den första protonraketen sköts upp redan 1965 och används fortfarande (2007).

Raketen har fyra steg varav de tre första drivs med Hydrazin och det översta av flytande fotogen och flytande syre.

Ursprungligen togs den fram för att användas för att skicka kärnvapen, om den använts för det syftet hade den haft en räckvidd på 12 000 km. Man insåg dock att den var alldeles för överdimensionerad för denna uppgift, istället började man använda den för att föra upp föremål i rymden.

Denna rakettyp har använts till otaliga uppskjutningar av obemannade farkoster, och skulle förmodligen ha använts även vid ryssarnas första bemannade månfärd om inte amerikanerna kommit så långt med sitt Apolloprogram.

Barnsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1965 och 1970 var protonraketen en opålitlig rakettyp, många rymdfarkoster gick förlorade då raketerna exploderade eller havererade på något annat sätt. Under 1970-talet redde man dock ut problemen och den har sedan dess varit mycket pålitlig, vilket den är än idag.

Rymdsonder[redigera | redigera wikitext]

Raketen har varit bärraket för flera obemannade mån-, Mars- och Venussonder.

Rymdstationer[redigera | redigera wikitext]

Det var med protonraketer alla rymdstationerna i Saljut-serien skickades upp, liksom 6 av 7 delar av rymdstationen Mir och hittills 2 delar av rymdstationen ISS. En tredje uppskjutning till ISS är planerad till Maj 2012, då med den ryska modulen Nauka som last.

Proton 8K82K[redigera | redigera wikitext]

Proton M[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]