Pungmårdar
| Pungmårdar | |
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovlevande pungdjur Dasyuromorphia |
| Familj | Rovpungdjur Dasyuridae |
| Släkte | Pungmårdar Dasyurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dasyurus | |
| Auktor | É. Geoffroy, 1796 |
| Arter | |
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pungmårdar (Dasyurus) är ett släkte i familjen rovpungdjur med 6 arter. Trots namnet är de inte närmare släkt med arter i familjen mårddjur. Efter tasmansk djävul är dessa djur störst i familjen. På engelska heter de quolls.
Innehåll |
Utseende[redigera]
Pälsens grundfärg är grå- eller brunaktig. Kännetecknande för alla pungmårdar är vita fläckar över hela kroppen men bara Dasyurus maculatus har tydliga fläckar på svansen. Kroppslängden (utan svans) varierar mellan 25 till 35 centimeter hos de mindre arterna å ena sidan och 75 centimeter för arten Dasyurus maculatus å andra sidan.[1] Den sistnämnda arten når en vikt mellan två och tre kilogram.[1] Svansen är hos alla arter något kortare än övriga kroppen.[1] Honor av de två minsta arterna saknar pung (marsupium) och har istället enkla hudflikar.[1]
Utbredning[redigera]
Pungmårdar förekommer över hela Australien, på Nya Guinea och Tasmanien, och på andra öar i samma område.[1]
Ekologi[redigera]
Som de flesta rovpungdjur är pungmårdar aktiva på natten. På dagen gömmer de sig i grottor, jordhålor, håligheter i träd eller människans byggnader. De vistas vanligen på marken men har bra förmåga att klättra i träd. Släktet lever i olika habitat, till exempel på torra slätter eller i klippiga regioner och skogar.[1]
Föda[redigera]
Pungmårdar livnär sig främst av animalisk föda men de äter ibland växtdelar (som frukter). Bytesdjuren utgörs till exempel av insekter, groddjur och ödlor samt av mindre däggdjur som vallaby, gnagare och hardjur.[1] Större pungmårdar äter i vissa fall as.[2]
Fortplantning[redigera]
Pungen är inte lika väl utvecklad som hos andra pungdjur. Parningen sker på vintern, alltså mellan maj och juli på södra jordklotet. Dräktigheten varar i 16 till 25 dagar. Ofta föds flera ungdjur men inte alla har chansen att överleva. Ungdjuren vistas 7 till 15 veckor i pungen. Efter 6 till 12 månader är ungarna självständiga.[1]
Hot[redigera]
Hotet utgörs av människans utbredning i arternas levnadsområde, jakt och införda konkurrenter. IUCN listar Dasyurus hallucatus som starkt hotad (EN) och alla andra arter som nära hotad (NT).[3]
Arter[redigera]
Släktet omfattar sex arter:[4][3]
- Dasyurus hallucatus - räknas med en kroppslängd av 24 till 35 centimeter till de mindre arterna i släktet.[1] Den förekommer i skogar och klippiga områden i Australiens norra del (från norra Western Australia till östra Queensland). I vissa regioner som vid Kap Yorkhalvön blev arten ganska sällsynt.
- Dasyurus viverrinus - är en mellanstor art och skiljer sig från de andra pungmårdarna genom frånvaro av stortån.[1] Idag finns arten bara på Tasmanien. På det australiska fastlandet iakttogs djuret senast 1966 men nu räknas den där som utdöd.
- Dasyurus geoffroii - fanns tidigare i stora delar av Australien men förekommer idag bara i begränsade områden som är skilda från varandra. Med 29 till 65 centimeter kroppslängd[1] räknas den till släktets större arter.
- Dasyurus spartacus - förekommer i ett mindre område i sydvästra Papua Nya Guinea med savann. Arten kännetecknas av bronsfärgad päls.
- Dasyurus albopunctatus - tillhör med 24 till 35 centimeter kroppslängd släktets mindre arter.[1] Den lever i stora delar av Nya Guinea upp till 3000 meter över havet.
- Dasyurus maculatus - är med 40 till 75 centimeter kroppslängd den största arten i släktet.[1] I motsats till hos andra arter i släktet har även djurets svans vita prickar. Djuret förekommer i östra och sydöstra Australien samt på Tasmanien.
Referenser[redigera]
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter[redigera]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Nowak, R. M. (1999) s.61/63 delvis på Google books
- ^ S. Verjinski (2013). ”spotted-tailed quoll” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Dasyurus_maculatus/. Läst 19 mars 2013.
- ^ [a b] Dasyurus på IUCN:s rödlista, läst 19 mars 2013.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Dasyurus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
Tryckta källor[redigera]
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore. ISBN 0-8018-5789-9
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Pungmårdar
