Pungmes

Pungmes Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Pungmesar Remizidae
Släkte	Remiz
Art	Pungmes R. pendulinus
Vetenskapligt namn
§ Remiz pendulinus
Auktor	Linné, 1758
Bobyggande pungmes
Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Pungmes (Remiz pendulinus) är en liten eurasiatisk fågel som tillhör familjen pungmesar.

Utseende och läte

Den är cirka 11 centimeter lång. Till utseendet är den ganska lik törnskatehannen. Huvudet är grått med en karakteristisk svart ansiktsmask och spetsig näbb. Ungfåglarna har ingen mask. Ryggen är rostbrun. Könen är ganska lika, men hanen har klarare färger och oftast större ansiktsmask. Lätet är ett utdraget ziyy. Sången är tystlåten och påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.

Utbredning och taxonomi

Pungmesen häckar i stora delar av Eurasien; endast sporadiskt i västra Europa medan den är talrikare i Öst- och Sydeuropa. Österut förekommer den i ett bälte som nästan sträcker sig så långt österut som västligaste Mongoliet. Den är flyttfågel men vissa milda vintrar stannar individer kvar så långt norrut som södra Sverige. Höstflyttningen sker annars från juli till november, och den återvänder till häckningsplatserna från slutet av april till början av maj.

Taxonomi

Pungmesens taxonomi är komplicerad och omdiskuterad. Tidigare fördes alla taxa inom Remiz till den enda arten R. pendulinus. Clements et al. 2008 delar upp artkomplexet i fyra arter: pungmes (R. pendulinus), svarthuvad pungmes (R. macronyx), vitkronad pungmes (Remiz coronatus) och kinesisk pungmes (Remiz consobrinus). Arten delas sedan upp i fyra underarter:

• Remiz pendulinus pendulinus - häckar från Europa till Uralbergen, i bergen i Kaukasus och i västra Turkiet.
• Remiz pendulinus menzbieri - häckar från södra och östra Turkiet till Armenien och nordvästra Iran
• Remiz pendulinus caspius - häckar i nordvästra Kazakstan till Kaspiska havet
• Remiz pendulinus jaxarticus - häckar från östra Ural till västra Sibirien och norra Kazakstan

Förekomst i Sverige

Pungmesen observerades i Sverige första gången på 1960-talet och häckar sedan början av 1970-talet i Skåne. Dess antal och utbredning ökade starkt under 1980-talet och den häckar nu på många ställen i södra Sverige. Populationen minskade dock igen under 1990-talet men idag är stammen stabil. I 2010 års rödlista kategoriseras den som starkt hotad (EN) Tidigare var den kategoriserad som sårbar (VU). Den har tillfälligt observerats på Gotland.

Ekologi

Pungmesbo

Biotop

Den lever vid vegetationsrika stränder, sumpmarker med träd och buskage av björk och vide.

Häckning

Pungmesens bo är pungformat, ungefär 17 centimeter högt och 11 centimeter brett och helt slutet sånär som på en liten tunnelformad öppning. Hanen påbörjar bobyggandet och försöker locka till sig en hona. Paret bygger sedan tillsammans färdigt det komplicerade boet av gräs, fröhår och växtfibrer. Boet hänger på en kvist längst ut i ett träd eller en buske, gärna över vattnet. Honan lägger 3-8 ägg som ruvas i cirka två veckor. Både honan och hanen kan ruva äggen. Den av föräldrarna som inte ruvar flyttar till ett nytt ställe för att bygga nytt bo och finna en ny partner. Detta kan upprepas flera gånger under samma häckningssäsong. Ungarna är flygfärdiga efter 22-24 dagar.

Föda

Pungmesen lever av insekter, spindlar och frön som den plockar i kolvar av kaveldun, vassvippor med mera.

Referenser

Källor

• Beutelmeise i tyskspråkiga Wikipedia 2 augusti 2005
• ArtDatabankens faktablad
• Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (utgåva andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 422-423. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Pungmes
  Bilder & media