Pungmesar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pungmesar
Pungmes
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Pungmesar
Remizidae men se text
Vetenskapligt namn
§ Remizidae
Auktor Olphe-Galliard, 1891
Släkten
Hitta fler artiklar om fåglar med

Pungmesar är en grupp med tättingar, som ofta behandlas som familj Remizidae, där merparten väver utarbetade hängande päronformiga bon, vilket gett familjen dess namn.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pungmesar är mycket små tättingar, som mäter 7.5-11 cm och som påminner om mesarna i familjen Paridae men pungmesarna har finare näbbar. De har korta rundade vingar. Pungmesarnas fjäderdräkt är ofta ljust grå, gul och vit, men den europeiska pungmesen har svarta och rödbruna partier och vissa arter har också strakt gula eller röda partier.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pungmesar förekommer i Eurasien, Afrika och Nordamerika. Släktet Remiz förekommer enbart i palearktis, med ett utredningsområde som sträcker sig från Portugal och nordligaste Marocko till Sibirien och Japan. Det största släktet Anthoscopus, återfinns söder om Sahara från Sahel till Sydafrika. Av de monotypiska släktena lever verdinmesen i torra områden i sydvästra USA och norra Mexiko, medan brandkronad mes förekommer i södra och östra Asien, och meshylia i östra och centrala Afrika.

Många arter av pungmes är flyttfåglar men beteendet förekommer bara hos arter som lever i Asien och Europa, de afrikanska arterna och verdinmesen är alla stannfåglar. Den europeiska pungmesen är flyttfågel inom vissa delar av sitt utbredningsområde, där de nordliga häckpopulationerna flyttar söderut om vintern medan sydliga häckpopulationer stannar i närheten av sina häckningsområden. Kinesisk pungmes och meshylia är alla långflyttare.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Merparten pungmesar lever i öppna habitat med träd och buskar och förekommer i så olika biotoper som öken , våtmarker och skogsmarker. Skogspungmes och meshylia skiljer sig ifrån de andra genom att leva i tät regnskog. Pungmesar uppträder under merparten av året i mindre flockar.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Insekter utgör huvuddelen av pungmesarnas föda och de är mycket aktiva födosökare. De har en förhållandevis lång koniska näbb som används för att komma åt i sprickor eller bryta upp små hål för att komma åt byten. Under delar av året lever de även av nektar, frön och frukt. Deras sätt att födosöka påminner om mesarnas. De kan födosöka uppochned hängande i små kvistar, avsöka blad och grenar i jakt på insekter eller hålla fast större byten med ena tarsen samtidigt som de sliter loss delar.[2]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Familjens trivialnamn reflekterar att merparten av arterna bygger päronformade, hängande bon. Boet vävs av spindelnät, ull, djurhår, och mjuka växtmaterial och hängs från kvistar. Arterna inom det afrikanska släktet Anthoscopus bygger än mer utarbetade bon än arterna inom släktet Remiz, och bygger bland annat ovanpå huvudingången till boet en falsk ingång vilken leder till en tom kammare. Ingången till häckningskammaren har en dold flik som föräldrarna öppnar och stänger när de anländer och lämnar boet.[2] Boet hos två arter skiljer sig från de övrigas. Verdinmesen bygger ett sfäriskt bo av taggiga kvistar och brandkronad mes häckar i trädhållor som den fodrar med växtmaterial. Merparten av pungmesarna lägger småfläckiga vita ägg som ruvas i 13-14 dagara och ungarna blir flygga efter ungefär 18 dagar[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ibland placeras pungmesarna som underfamiljen Remizinae inom familjen mesfåglar (Paridae) och dess nära släktskap med mesarna är väl etablerat. En variant har också varit att placera pungmesarna som en underfamilj inom familjen stjärtmesar (Aegithalidae) som placeras nära mesfåglarna. Det mest omdiskuterade taxonomiska detaljen är placeringen av meshylia inom familjen. Tidigare har den placerats tillsammans med solfåglarna, astrilderna, honungsfåglarna och senast som närbesläktad med grön hylia (vilket är orsak till artens nuvarande svenska trivialnamn).[3]

Familjen omfattar 13 arter som delas upp i fem släkten.[4]

Familj REMIZIDAE

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Perrins, 2003
  2. ^ [a b] Madge, 2008, sid:52–75
  3. ^ Sefc et al., 2003, sid:8–17
  4. ^ Clements et al., 2011

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]