Puts

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bortvittrad puts på Riddarholmskyrkan.
Nyuppförd villa med slätputsad fasad av kalkbruk (Södra Ängby, 1938).

Puts är ett tunt ytskikt av bruk på till exempel byggnader, invändigt och utvändigt. Putsen, putsbruket, har använts som fasadmaterial sedan antiken. Putsens syfte är att hålla ihop konstruktioner, skydda den bakomliggande väggen samt att ge en vacker yta.

Putsbruk består av bindemedel, ballast[förtydliga] och vatten. Ballasten är vanligen sand, bindemedlet är olika proportioner av till exempel cement, gips, kalk eller plast. Putsbruk delas in i hållfasthetsklasserna A-E, där A är hårdast och E mjukast. Det som avgör hårdheten i vanlig fasadputs är blandningen cement/kalk. B- och C-bruk är idag vanligast vid putsning. D och E används främst till äldre byggnader.

Olika sorters puts[redigera | redigera wikitext]

De olika sorterna av putsbruk klassas numera beroende på hårdhet från A till E där A är den starkaste varianten. Putsbruk består av bindemedel, vatten och ballast och eventuella tillsatser. Ballast kan vara allt ifrån finaste sand till grövre fraktioner beroende på vilken yta man önskar skapa. Ballastens fraktionskurva spelar sedan tillsammans med påslagsteknik och efterbehandling en stor roll för hur ytan eller fasaden ser ut. Generellt sett skiljer man i då på slätputs och spritputs.

Cementbruk[redigera | redigera wikitext]

(A-bruk). Cementbruk "brinner" (härdar/hydratiserar) snabbare än kalkbruk, har bättre vidhäftning och är starkare. Att putsa en tegelfasad eller trästomme med cementbruk är direkt olämpligt av det skäl som angivits på annan plats i denna artikel- cementputsen blir helt enkelt för stark.

Kalkcementbruk (KC-bruk)[redigera | redigera wikitext]

(B/C/D-bruk), både kalk och cement ingår. Kalkcementbruk blev vanligt på 1950-talet, och är den i dag vanligaste formen av putsbruk. Blandas 1:3 delar sand till murning samt putsning. En gammal fasad som putsats med rent kalkbruk skall inte bättringsputsas med KC- bruk då det är starkare än kalkbruket och därför riskerar att hålla emot rörelse bättre än kalkbruket vilket ger sprickor till följd.

Kalkbruk[redigera | redigera wikitext]

(E-bruk). Består av 1 del kalkpulver och 1-4 delar sand. En kalkputs är mjuk och svag och kan därför ta upp en del rörelser i underlaget utan att spricka eller lossna. Därför blir den faktiskt hållbarare än en hårdare puts. Kalkputs suger upp fukt lättare än cementbruk, men lämnar också ifrån sig fukten lätt när vädret är gynnsamt. Fram till 1900-talets mitt användes i princip alltid rent kalkbruk. Kalkbruk delas in i de två typerna

  • Lufthärdande kalkbruk
  • Hydrauliskt kalkbruk - Kh-bruk (100% hydrauliskt) eller KKh-bruk (hydraulisk/lufthärdande mix). Kan härda både i luft och i vatten. Hydrauliskt kalkbruk används vid renovering av äldre byggnader där högre hållfasthet eller frostbeständighet krävs, än vid putsning med vanligt luftkalkbruk.

Kalkpulvret som ju egentligen är ett bindemedel bland andra skapas genom att kalksten (kalciumkatbonat, CaCO3) bryts och bränns i ugnar. Produkten man erhåller kallas för osläckt kalk och har den kemiska formeln CaO. Denna relativt aggressiva produkt hanteras sällan utan "släcks" genom att vatten tillförs i överskott. Vid släckningen avgår värme varför man säger att reaktionen är exoterm. Förr i världen skedde våtsläckng genom att osläckt kalk lades i gropar på frostfritt djup och täcktes med vatten under flera år på den framtida byggarbetsplatsen. En annan variant är att tillräckligt vatten tillförs för att bilda en pasta som sedan kan malas eller hamras så att kalkpulvret i sin helhet omvandlas till släckt s.k. Hammarkalk. Oavsett våtsläckng eller mekanisk bearbetning så bildas samma produkt med den kemiska formeln Ca(OH)2. Efter putsning omvandlas denna produkt över tid och i kontakt med koldioxid i luften till kalciumkarbonat på nytt (= kalksten).

Lerbruk[redigera | redigera wikitext]

Består av lera som förr togs upp i närheten av det ställe den skulle användas och därför var mer eller mindre ren. Kan numera köpas i säck hos välsorterade butiker. Leran eller lerpulvret blöts upp på samma sätt som cement eller kalk. Lerbruket når snabbt hög vidhäftning men är endast lämpat för inomhusbruk av förklarliga skäl. I kontakt med vatten löses det snabbt upp. Lerbruk användes och kan användas både för murning och putsning. Schamotteleran är en variant som har särskilda värmetåliga egenskaper och därför bland annat är huvudingrediens i eldfast tegel som används vid kakelugnsmurning.

Gipsputs[redigera | redigera wikitext]

För invändig putsning. En fördel med gipsputs är att man kan få väggytan helt färdig vid själva putsningen, till exempel behövs ingen bredspackling efteråt.

Lerklining[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lerklining

En äldre form av puts, bestående av lera, sand och växtmaterial. Lerklining användes invändigt på trähus för att täta mot drag och ge ett jämnt underlag för målning eller tapetsering med papper eller linne.

Terrasitputs[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Terrasit

Ett varunamn för en typ av genomfärgad fasadputs. Den kännetecknas av en grov, bräddriven yta med inslag av glänsande glimmerkorn.

Organisk tunnputs[redigera | redigera wikitext]

Plastfärg, med sand inblandat, som läggs på i ett tunt skikt. Se [[en och tvåstegs stegstätad fasad]].

Putsning[redigera | redigera wikitext]

Vid lagning av en putsad vägg eller fasad är att det viktigt att använda liknande puts som den ursprungliga. Huvudregeln är att putsen inte får vara starkare än underlaget vid allt putsningsarbete. Rent cementbruk får aldrig användas för att bättringsputsa en fasad med kalkputs.

Cement innehåller kromföreningar som oxiderats till sexvärt krom, vilket är mycket hälsovådligt (cancerogent och allergiframkallande) vid själva putsningen. Sedan 1980-talet tillsätts därför järn(II)sulfat till cementprodukter, detta reducerar kromet till en betydligt ofarligare form. Denna reducering är effektiv i omkring 1 år i oblandat bruk. Bruk där cement ingår ska man därför inte använda om det lagrats längre tid än 1 år.

En nyputsad yta ska härda cirka 4-8 veckor innan den kan målas.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]