Pygmékaskelot
| Pygmékaskelot Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 storleksjämförelse mellan pygmékaskelot och människa | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Tandvalar Odontoceti |
| Familj | Kaskeloter Physeteridae |
| Släkte | Kogia |
| Art | Pygmékaskelot K. breviceps |
| Vetenskapligt namn | |
| § Kogia breviceps | |
| Auktor | Blainville, 1838 |
| Utbredning | |
 Pygmékaskelotens utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pygmékaskelot (Kogia breviceps) är den näst minsta arten i familjen kaskeloter. Den minsta är dvärgkaskelot. Den har, som kaskeloten och dvärgkaskeloten, en olja som kallas valrav (spermaceti) i huvudet.
Artepitetet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de latinska orden brevis (kort) och ceps (huvud).[2]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Pygmèkaskeloten blir ca 3,5 meter lång. Den väger cirka 400 kg. Pygmékaskeloten är mer lik kaskeloten än dvärgkaskeloten, då huvudet är fyrkantigare. Ryggfenan är mycket liten. Pygmékaskeloten är egendomligt färgad, den är blågrå på ryggen men rosa på magen.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Pygmekaskeloter lever huvudsakligen ensamma, men ibland bildar de grupper med upp till sex individer. Parningssäsongen är vanligtvis på sommaren. Valen hittas i tempererade hav, och ganska kustnära. Födan består av bläckfisk. Den klassas av IUCN under kunskapsbrist.
Släktskap[redigera | redigera wikitext]
Pygmékaskeloten är en tandval som tillsammans med dvärgkaskeloten tillhör släktet Kogia.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pygmy sperm whale, 8 oktober 2008.
- ^ Kogia breviceps på IUCN:s rödlista, auktor: Kiszka, J. & Braulik, G. (2019), besökt 8 april 2023.
- ^ Conder & Strahan, red (2007). ”Kogia breviceps”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 62. ISBN 978-0-643-10006-0
|