QI

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
QI (Quite Interesting)
Stephen Fry cropped.jpg
Programledaren Stephen Fry
Genre Humor
Programledare Stephen Fry
Medverkande Alan Davies, Jo Brand, Rich Hall, Phill Jupitus, Sean Lock, Bill Bailey m.fl.
Musik Howard Goodall
Antal avsnitt 121
Längd (per avsnitt) 30 minuter (XL version 45 min)
Antal säsonger 9
Land  Storbritannien
Språk Engelska
Produktion
Producent Talkback Thames
Sändning
Originalkanal BBC Two
(2003-2008)
BBC One
(från 2009)
Originalvisning 2003-
IMDb

QI (Quite Interesting, engelska rätt så intressant) är ett brittiskt komedi-frågesportsprogram skapat av John Lloyd och lett av Stephen Fry. Ständig gäst är Alan Davies. Andra gäster är kända komiker och skådespelare. Programmet hade premiär på BBC Two den 11 september 2003. De flesta frågor är extremt svåra, vilket gör att det är osannolikt att deltagarna svarar rätt. Därför ges poäng också för intressanta svar, oavsett om de är korrekta eller besvarar den ursprungliga frågan. Poäng dras bort för deltagare som ger "svar som inte bara är fel, utan löjligt uppenbara"[1], oftast faktoider och missuppfattningar. Programledaren Stephen Fry vann 2006 Guldrosen för bästa lekprogramsvärd.[2]

Format[redigera | redigera wikitext]

En panel med fyra deltagare tävlar individuellt genom att svara på frågor från programledaren som sitter med två deltagare på var sida. Tre av deltagarna varierar från avsnitt till avsnitt och den fjärde är den ständige gästen, Alan Davies, som sitter direkt till vänster om Stephen Fry (från tittarens synvinkel). De andra deltagarna är ofta komiker (antingen ståuppare eller författare), även om det har förekommit gäster från andra områden, till exempel Jeremy Clarkson (motorjournalist), Roger McGough (musiker), David Tennant (skådespelare) och Emma Thompson (skådespelare).

Frågorna är ibland medvetet felställda eller mycket svåra. När en deltagare ger ett "uppenbart men fel" svar ljuder starka varningssignaler och blinkande lampor.

Eftersom frågorna är så svåra att deltagarna inte förväntas kunna svara utan hjälp, uppmuntras istället kuriosakunskaper, vilket är det huvudsakliga sätt på vilket poäng samlas ihop. Poängställningen ges enbart i slutet av programmet. Minuspoäng är vanliga och ofta är vinnaren den som har minst minuspoäng.

Deltagarnas signaler[redigera | redigera wikitext]

Varje deltagare har en knapp för att påkalla uppmärksamhet som de demonstrerar i början av programmet. Ljuden de avger varierar för varje avsnitt, men är ofta centrerade kring ett tema där de tre första (de nya deltagarnas signaler) är vanliga medan Alan Davies signal skiljer sig från de andras.

General ignorance[redigera | redigera wikitext]

Avsnitten avslutas med en snabbomgång kallad "general ignorance" ("allmän obildning") där frågorna är särskilt vilseledande. Fry uppmanar deltagarna att hålla fingrarna på knapparna för att kunna svara snabbt, vilket brukar medföra att det är här de flesta poängen förloras. Detta drabbar ofta Davies, vars roll vanligtvis är den ständige förlorarens.

Extrauppgifter[redigera | redigera wikitext]

Under vissa avsnitt får deltagarna extrauppgifter att lösa under programmets gång, till exempel att rita eller att lista ut ett föremåls funktion.

Under hela säsong E var extrauppgiften att hitta frågor där svaret var "Elefanter" eller hade något med Elefanter att göra, och den som först identifierade frågan fick många bonuspoäng. Under säsong I var extrauppgiften att i varje program hitta den fråga vars svar var att ingen vet ("nobody knows").

Seriens tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Skaparen John Lloyd (som tidigare legat bakom såväl Svarte orm och Inte Aktuellt) hade först tänkt sig serien som ett radioprogram med honom själv som programledare, och utvecklade idén tillsammans med John Mitchinson, Peter Fincham och Alan Yentob. Därefter förvandlades förslaget till ett TV-program med Michael Palin som programledare och Stephen Fry och Alan Davies som lagledare för det intelligenta respektive det dumma laget. När Palin tackade nej gjordes konceptet om med enbart en ständig gäst och Fry i rollen som lekledare.

Tanken med programmet var enligt Lloyd att göra världens första icke-tråkiga uppslagsbok.[3]. Den information som används som grunden forskas fram av vad som kallas QI-älvorna (historikern Justin Pollard, journalisten Vitali Vitaliev och Molly Oldfield). QI-älvorna kan kontakta Fry via en öronmussla under programmet för att ge ytterligare information eller korrigera svar. Bland de källor som används för programmet finns Encyclopaedia Britannica och Wikipedia[4].

Avsnitt[redigera | redigera wikitext]

Säsongerna av QI är inte numrerade utan utgår från bokstäverna i alfabetet, med början på bokstaven "A"

Davies har vunnit 13 gånger (inklusive två delade förstaplatser), vilket är mest av alla gäster, men eftersom han deltar i alla avsnitt och andra gäster inte alls förekommer lika ofta kan det vara värt att notera att Davies har slutat sist 54 gånger (fram till säsong G, avsnitt "Gravity").

Sedan 2008 har QI visats i "XL"-versioner med en längd på 45 minuter, mot vanliga 30, där tidigare ovisat material dyker upp.

I fyra avsnitt har tävlingen vunnits av publiken: "Death" i säsong D, "England" i säsong E, "Flora & Fauna" i säsong F och "Greeks" i säsong G. I säsong G visades ett klipp från när Barack Obama felaktigt påstod att han var den 44 amerikanske presidenten (Grover Cleveland var president två mandatperioder med Benjamin Harrison emellan) och fick 10 minuspoäng. Han kom därmed på fjärde plats.

Deltagare[redigera | redigera wikitext]

Alan Davies är med i alla avsnitt.

Följande personer har deltagit i serien (fram till den 19 maj 2010, och utan att räkna det icke visade pilotavsnittet):

24 framträdanden

22 framträdanden

21 framträdanden

15 framträdanden

14 framträdanden

12 framträdanden

11 framträdanden

9 framträdanden

7 framträdanden

6 framträdanden

4 framträdanden

3 framträdanden

2 framträdanden

1 framträdande

Utanför brittisk TV[redigera | redigera wikitext]

2008 började en nederländsk version av QI att sändas med författaren Arthur Japin som programledare och Thomas van Luyn som ständig gäst.

Programmet har inte köpts in av särskilt många länder, delvis därför att bilderna som visas i bakgrunden är licensierade enbart för visning i Storbritannien.[5]

Säsong A, B & C av serien har givits ut på DVD, i region 2.

Sedan 2006 har flera böcker med innehåll från eller inspirerat av QI givits ut, inklusive The Book of General Ignorance och Advanced Banter.

8 september 2012 sändes i SVT1 det första avsnittet av Intresseklubben, en svensk version av QI, där Johan Wester är programledare och Anders Jansson ständig gäst.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Avsnittet "Atoms", säsong A, 2003
  2. ^ Wolf, Ian. ”QI - A Quite Interesting Guide”. British Comedy Guide. http://www.comedy.co.uk/guide/tv/qi/about/. Okänd parameter hämtad
  3. ^ QI säsong 1 DVD Factoids
  4. ^ ”"Thinking buddies"”. "The Times". http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/tv_and_radio/article2765200.ece. Okänd parameter hämtat
  5. ^ ”Executive producer John Lloyd explains BBC's import impasse of QI”. TV Squad. http://www.tvsquad.com/2009/08/11/executive-producer-john-lloyd-explains-bbcs-import-impasse-of-q/. Okänd parameter hämtad
  6. ^ ”Johan Wester och Anders Jansson i den svenska versionen”. SVT. http://svt.se/2.174000/sandingsinformation. Okänd parameter hämtad

Denna artikel är helt eller delvis baserad på engelska Wikipedias motsvarande artikel

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]