Qatar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 25°20′N 51°10′Ö / 25.333°N 51.167°Ö / 25.333; 51.167

Staten Qatar
دولة قطر
Dawlat Qatar
Flagga Statsvapen
Valspråkinget
Nationalsång: As Salam al Amiri
Huvudstad
(och största stad)
Doha
Officiellt språk Arabiska
Statsskick Absolut monarki
 -  Emir Tamim bin Hamad Al Thani
 -  Premiärminister Hamad bin Jaber Al Thani
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 3 september 1971 
Area
 -  Totalt 11 437 km² (157:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 1 699 435[1] 
 -  Befolkningstäthet 148,6/km² (95:e)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $173 847milj[2] (52:a)
 -  Per capita $102 943[2] 
Valuta Qatarisk rial (QAR)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Qurayn Abu al Bawl, 103 m ö.h.
Nationaldag 3 september
Nationalitetsmärke Q
Landskod QA, QAT
Landsnummer 974

Qatar, även Katar[3], svenskt uttal [katɑ:'r][4] (arabiska: قطر, ˈqɑtˤɑr) formellt Staten Qatar, är ett emirat som består av en halvö belägen i Persiska vikenArabiska halvöns nordöstkust. Landet gränsar i söder till Saudiarabien och har även maritim gräns mot Bahrain.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidig mänsklig bosättning i området har dokumenterats från 7500 år sedan.[5] Arkeologiska utgrävningar indikerar att invånarna hade kontakt med Ubaidcivilisationen i Tvåflodslandet kring 5000-4000 år f.Kr. Området utgjorde en del av ett stort handelsnätverk kring Persiska viken från 3000 år f.Kr och framåt.[6] Qatar var en del av det sassanidiska Perserriket kring 200-talet men i början av 600-talet lät den sista hedniske härskaren av angränsande Bahrain områdets invånare konvertera till islam.

Mot slutet av 1700-talet annekterades Qatar i stort av Bahrain men år 1871 pressade guvernören av Bagdad, Midhat Pascha, den inhemska härskarfamiljen Al Thani att underkasta sig turkisk överhöghet och Qatar införlivades i Osmanska riket.[7] Qatar hamnade gradvis i Storbritanniens inflytandesfär från år 1892 men förblev formellt en del av Osmanska riket till 1913. 1916 blev landet ett brittiskt protektorat.[8] Landet blev självständigt den 3 september 1971 och valde, tillsammans med Bahrain, att inte ingå i Förenade Arabemiraten som de andra fördragsstaterna vilka fick sin självständighet samtidigt.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Qatar består av en 160 km lång halvö som sticker ut i Persiska viken från Arabiska halvöns östkust samt några mindre öar runt omkring denna. Hawaröarna strax väst om halvön tillhör dock Bahrain. Landet gränsar enbart till Saudiarabien. Mycket av landet består av lågt slättland som täckts med sand. I sydöst ligger "Inlandshavet", ett område täckt av sanddyner som omger vikens inströmning.

Den högsta punkten i Qatar finns i Jebel Dukhan, som är en låg kedja av kalkstenskullar, från Zikrit genom Umm Bab till den södra gränsen. Den högsta punkten når ungefär 100 meter över havet. Det här området innehåller också Qatars huvudsakliga oljetillgångar på land.

Engelskspråkig karta över Qatar

Politik[redigera | redigera wikitext]

Qatar är en absolut monarki där den verkställande, lagstiftande och dömande makten i stort utövas av emiren. Landet har ett enkammarparlament, Rådgivande församlingen, där samtliga ledamöter utses av emiren. Enligt 2003 års författning ska 30 av totalt 45 ledamöter vara folkvalda men i juni 2013 meddelades att det planerade parlamentsvalet skjuts upp på obestämd tid.[9][10] Regeringen, Ministerrådet, utses av emiren och har befogenhet att föreslå lagar som parlamentet har begränsat inflytande att påverka.[11]

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Sedan självständigheten 1971 har Qatar haft en västvänlig utrikespolitik men expanderat sina diplomatiska relationer till andra regioner och varit aktivt deltagande i många internationella organisationer såsom Opec, Arabförbundet och Gulfrådet. Landet har på senare år haft en allt mer framträdande roll i regional politik som medlare i konflikter och finansiär av projekt i utlandet. Bildandet av tv-kanalen Al-Jazira 1996 var ett stort steg för Qatars internationella prägel. Al Udeid flygbas väster om huvudstaden är en av USA:s främsta militärposteringar i regionen och landet samarbetade med amerikanerna i deras krig i Irak och Afghanistan.[12]

Rättsväsende[redigera | redigera wikitext]

Qatars rättssystem består främst av två instanser för brottmål respektive civilmål samt ett mindre antal särskilda domstolar. Allmänna shariadomstolar avskaffades 2003 men religiösa normer och traditioner utgör fortfarande grunden för all lagstiftning och tillämpas i synnerhet i familjerätt, arvsrätt och straffrätt.[13]

Jämfört med de mest konservativa arabländerna, såsom Saudiarabien och Kuwait, har Qatar förhållandevis liberala lagar. Efter att den förre emiren i Qatar, Hamad bin Khalifa, kom till makten 1995 har landet genomgått en liberalisering och modernisering. Exempelvis finns det inte längre några klädeslagar för vare sig kvinnor eller män. Qatars lagar tillåter också alkoholhaltiga drycker i viss utsträckning, men barer och pubar förekommer enbart på dyra hotell, till skillnad från Dubai (Förenade arabemiraten) och Bahrain, där nattklubbar och liknande företeelser är helt lagliga.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Innan oljan i landet upptäcktes fokuserade de ekonomiska aktiviteterna i landet runt fiske och pärljakt. Efter att den japanska pärlan lanserades på marknaden under 1920- och 1930-talen sjönk dock Qatars pärleindustri. Under 1940-talet upptäcktes oljan, vilken helt och hållet förändrade landets ekonomi.

Qatars nationalinkomst kommer främst från olje- och naturgasexport. Landet har ytterligare 2,4 km³ olja att ge. Qatars levnadsstandard och rikedom går att jämföra med den i Västeuropa, och landet har högst BNP per capita i tredje världen. I Qatar finns heller ingen inkomstskatt, och är ett av de två länder i världen som har lägst skatter.

Qatar försöker i dagsläget stimulera den privata sektorn, för att utveckla en "vetenskapsekonomi", som inte ska vara lika beroende av oljan och naturgasen. 2004 etablerades en vetenskapspark som ska attrahera teknologibaserade företag och entreprenörer från både andra länder och inom Qatar.

Tv-kanalen al-Jazira har sin bas i Qatar. Qatar Airways är Qatars internationella flygbolag. Det flyger till 71 destinationer (2007) över hela världen, bland annat med Airbus A340-600.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av Qatars invånare är arbetskraft från andra länder, tack vare oljeindustrin. Många av arbetarna kommer från Sydasien och från fattigare angränsande arabländer. Eftersom dessa främst är män har Qatar en mycket skev könsfördelning, med 3,10 män per kvinna (folkräkning 2010).[1] Folkmängden har mer än fördubblats mellan folkräkningarna 2004 och 2010. Invånarantalet uppgick 2010 till 1 699 435 invånare, varav nästan hälften i huvudstaden Doha och den största delen av de övriga invånarna bosatta i Dohas förorter. Andelen män var nästan 76 procent 2010.[1] År 2011 utgjorde qatariska medborgare endast 15% av landets totala befolkning.[14]

Arabiska är officiellt språk men många förstår engelska.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Islam är statsreligion i landet och den tro som nästan alla qatarier bekänner sig till, den övervägande delen är sunnimuslimer och hör till den ortodoxa och puritanska riktningen wahhabismen.[15][16] Det stora antalet gästarbetare i landet har resulterat i betydliga religiösa minoriteter; en uppskattning gjord av Pew Research Center 2010 visar att cirka 67,7% av den totala befolkningen är muslimer, 13,8% kristna, 13,8% hinduer, 3,1% buddhister och resterande övriga.[17]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Idrott[redigera | redigera wikitext]

2010 blev Qatar vinnare i omröstningen om vilket land som skulle anordna fotbolls-VM 2022. 2011 blev det klart att Qatar även skall arrangera handbolls-VM 2015. [18] Qatar höll WTA Tour Championships 2008 och 2010, samt Asiatiska mästerskapet i fotboll 2011. Doha lämnade bud på Olympiska sommarspelen 2016 och 2020, men fick inte det.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Statistics Authority, Qatar; Population by sex and municipality, Census 2010. (pdf-fil) Läst 2 november 2010.
  2. ^ [a b] ”Qatar”. International Monetary Fund. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2012/01/weodata/weorept.aspx?pr.x=27&pr.y=8&sy=2009&ey=2012&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=453&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=. Läst 1 augusti 2012. 
  3. ^ ”Katar”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/katar. Läst 30 december 2011. 
  4. ^ ”Qatar”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/qatar. Läst 4 oktober 2013. 
  5. ^ ”Archaeological dig in Qatar reveals fascinating material”. gulf-times.com. Arkiverad från originalet den 9 november 2011. http://web.archive.org/web/20111109022827/http://gulf-times.com/site/topics/article.asp?cu_no=2&item_no=468921&version=1&template_id=36&parent_id=16. Läst 2 mars 2011. 
  6. ^ ”Deeprooted History – Qatar Tourism Authority”. qatartourism.gov.qa. http://www.qatartourism.gov.qa/discover/index/1/205. Läst 2 mars 2012. 
  7. ^ Rogan, Eugene; Murphey, Rhoads; Masalha, Nur; Durac, Vincent; Hinnebusch, Raymond (Nov 1999). ”Review of The Ottoman Gulf: The Creation of Kuwait, Saudi Arabia and Qatar by Frederick F.Anscombe; The Blood-Red Arab Flag: An Investigation into Qasimi Piracy, 1797–1820 by Charles E. Davies; The Politics of Regional Trade in Iraq, Arabia and the Gulf, 1745–1900 by Hala Fattah”. British Journal of Middle Eastern Studies "26" (2): sid. 339–342. doi:10.1080/13530199908705688. 
  8. ^ Toth, Anthony. "Qatar: Historical Background." A Country Study: Qatar (Helen Chapin Metz, editor). Library of Congress Federal Research Division (January 1993). This article incorporates text from this source, which is in the public domain.
  9. ^ http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-15537725
  10. ^ http://www.electionguide.org/country-events.php?ID=176
  11. ^ ”Council of Ministers”. Embassy of the State of Qatar in Washington DC. http://www.qatarembassy.net/council.asp. Läst 4 mars 2012. 
  12. ^ Zacharia, Janine (4 March 2008). ”For Qatar, relations with West are a balancing act”. New York Times. http://www.nytimes.com/2008/03/04/world/africa/04iht-letter5.1.10686376.html. Läst 30 januari 2011. 
  13. ^ Hamzeh, A Nizar (1994). ”Qatar: The Duality of the Legal System”. Middle Eastern Studies "30" (1): sid. 79–90. doi:10.1080/00263209408700984. http://ddc.aub.edu.lb/projects/pspa/qatar.html. 
  14. ^ ”Qatar's delicate balancing act”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-21029018. Läst 23 maj 2013. 
  15. ^ ”Qatar”. State. 2006-06-29. http://www.state.gov/g/drl/rls/irf/2007/90219.htm. Läst 4 september 2012. 
  16. ^ Utrikespolitiska institutet
  17. ^ ”Religious Composition by Country”. Global Religious Landscape. Pew Forum. http://www.pewforum.org/uploadedFiles/Topics/Religious_Affiliation/globalReligion-tables.pdf. Läst 9 juli 2013. 
  18. ^ ”Ännu ett mästerskap till Qatar”. Radiosporten/TT. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3995&artikel=4315759. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]