Qiqihar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Qiqihar
Manchuiska : Cicigar hoton.jpg
Cicigar hoton
kinesiska : 齐齐哈尔市?
pinyin: Qíqíhā'ěr shì
Den gamla japanskbyggda järvägsstationen i Qiqihar.Den gamla japanskbyggda järvägsstationen i Qiqihar.
Typ av område:
Provinsnivå 
 Prefekturnivå 
  Häradsnivå 
   Sockennivå

 Stad på prefekturnivå
Provins Heilongjiang
(prefekturer i Heilongjiang)
Areal
Totalt 42 469 km2
Stadsdistrikt 4 295 km2
Folkmängd
Totalt 5 367 003 (2010)
km² inv./km2
Stadsdistrikt 1 553 788 (2010)
361,8 inv./km2
Officiell webbplats
Qiqihars läge i Heilongjiang, Kina.
Qiqihars läge i Heilongjiang, Kina.

Qiqihar, även känd som Tsitsihar, är en stad på prefekturnivå i provinsen Heilongjiang i nordöstra Kina. Stadens sydliga förort Zhalong är känd som "de rödkrönta tranornas stad", vilket har överförts på Qiqihar som har fått smeknamnet "transtaden".

Historia[redigera]

Den gamla stadsporten i Qiqihar under den japanska kolonialtiden. På 1950-talet revs hela stadsmuren av de kommunistiska myndigheterna.

Qiqihars historia går tillbaka till 1700-talet och hette då Cicigar hotonmanchuiska.[1] Qiqihar var säte för den manchuiske militärguvernör som styrde provinsen Heilongjiang.

Mellan åren 1931 och 1945 var staden en del av den japanska lydstaten Manchukuo, där Qiqihar var huvudstad i provinsen Longjiang. Efter det att Manchuriet återlämnats till Kina 1945 blev Qiqihar huvudstad i den nyupprättade provinsen Nunkiang. När Folkrepubliken Kina bildades 1949 blev Qiqihar åter huvudstad i Heilongjiang.

Qiqihar tillhör det som en gång var ett av manchuernas ursprungsområden, men befolkningsmajorioteten består idag av hankineser. I Fuyus härad utanför Qiqihar finns en liten grupp som fortfarande talar det manchuiska språket.[2]

1954 förlorade Qiqihar sin ställning som provinshuvudstad. Staden har på senare år blivit en turistattraktion.

Administrativ indelning[redigera]

Qiqihar är indelat i sju stadsdistrikt på häradsnivå, en stad på häradsnivå och åtta härad. Staden var huvudstad i den tidigare provinsen Nenjiang. Belfolkninssiffrorna ned härrör från 2010 års folkräkning.[3]

  • Stadsdistriktet Longsha (龙沙区), 283 km², 354.987 invånare, centrum, säte för stadsfullmäktige;
  • Stadsdistriktet Jianhua (建华区), 81 km², 292.579 invånare;
  • Stadsdistriktet Tiefeng (铁峰区), 695 km², 331.951 invånare;
  • Stadsdistriktet Ang'angxi (昂昂溪区), 623 km², 80.109 invånare;
  • Stadsdistriktet Hulan Ergi (富拉尔基区), 375 km², 256.159 invånare
  • Stadsdistriktet Nianzishan (碾子山区/區), 290 km², 72.151 invånare
  • Stadsdistriktet Meilisi för daurfolket (梅里斯达斡尔族区), 1.948 km², 165.852 invånare;
  • Staden Nehe (讷河市), 6.664 km², 625.892 invånare
  • Häradet Longjiang (龙江县), 6.197 km², 572.764 invånare;
  • Häradet Yi'an (依安县), 3.780 km², 480.035 invånare;
  • Häradet Tailai (泰来县), 4.061 km², 302.027 invånare;
  • Häradet Gannan (甘南县), 4.384 km², 368.734 invånare;
  • Häradet Fuyu (富裕县), 4.335 km², 276.537 invånare;
  • Häradet Keshan (克山县/縣), 3.632 km², 403.175 invånare;
  • Häradet Kedong (克东县/克東縣), 2.083 km², 264.285 invånare;
  • Häradet Baiquan (拜泉县/縣), 3.569 km², 519.766 invånare.

Källor[redigera]

  1. ^ Erich Hauer och Oliver Corff, Handwörterbuch der Mandschusprache (Wiesbaden: Harrassowitz Verlag, 2007), ISBN 9783447055284, s. 77.
  2. ^ China's Manchu speakers struggle to save language, International Herald Tribune, 2007-03-16
  3. ^ Geohive