Quokka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Quokka
Status i världen: Sårbar[1]
Quokka (Setonix brachyurus)
Quokka (Setonix brachyurus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Familj Kängurudjur
Macropodidae
Släkte Setonix
Art Quokka
S. brachyurus
Vetenskapligt namn
§ Setonix brachyurus
Auktor Quoy & Gaimard 1830
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Quokka, quocca eller kortsvansvallaby (Setonix brachyurus) är ett pungdjur i familjen kängurudjur och den enda arten i sitt släkte.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Djuret når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 48 och 60 cm och därtill kommer en 25 till 35 cm lång svans. Vikten ligger vanligen mellan 2 och 5 kg.[3] Den korta grova pälsen har en gråbrun färg, ibland med nyanser i rött. Svansen är jämförelsevis kort och bara glest täckt med hår. Påfallande är djurets korta avrundade öron.[3] Som hos flera andra kängurudjur är de bakre extremiteterna långa och kraftiga.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Quokkan förekommer i Australien. Artens utbredningsområde ligger i sydvästra Western Australia samt på öar i närheten som Bald Island och Rottnest Island.[1] De sistnämnda öarna har fått sitt namn efter dessa djur (råttornas näste) då quokkan i början ansågs som ett stort råttdjur.

Arten förekommer i olika habitat men behöver områden med tät undervegetation. På Australiens fastland lever de ofta nära träskmarker eller vattenansamlingar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Quokkan är vanligen aktiv på natten och sover på dagen gömd i den täta undervegetationen. För att komma fram skapar den stigar genom att trampa ner växtligheten. Vid snabbare rörelser hoppar djuret på sina bakre extremiteter, annars går den på fyra fötter och använder inte svansen som stöd, vilket är vanligt hos jättekänguruer och vallaby.[3] På ön Rottnest är arten i viss mån aktiv under dagen då den kan tigga mat från människor.

På Rottnest har quokkan ett socialt beteende och lever i grupper. Hannarna är där dominanta och de har upprättat en hierarki. Populationen i ett visst område bestäms efter antalet gömställen och inte efter tillgång till föda.[3]

Grupperna består av 25 till 150 individer och deras revir kan överlappa varandra. Under sommaren samlas ofta många individer vid ett fåtal vattenansamlingar.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten är liksom andra kängurudjur växtätare och livnär sig på bland annat gräs, blad och örter.[3] De kan klättra på upp till 1,5 meter höga träd eller buskar för att komma åt födan.[4] För en bättre matspjälkning är quokkans magsäck delad i flera segment och där finns även en nyttig bakterieflora.[3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Individer i fångenskap kan para sig hela året men i naturen föds ungarna vanligen mellan januari och mars. Dräktigheten varar i 26 till 28 dagar och vanligen föds bara ett ungdjur åt gången. Liksom hos flera andra kängurudjur parar sig honan kort efter födelsen på nytt. Embryot vilar så länge det äldre syskonet dias eller tills det dör.[3]

Sina första månader tillbringar ungen i moderns pung (marsupium). Efter 175 till 195 dagar lämnar ungdjuret pungen för första gången men återvänder vid fara eller kyla. Efter cirka tio månader slutar honan att ge di. Ungdjur blir vanligen könsmogna vid början av sitt andra levnadsår. Livslängden uppgår till något över tio år.[3]

Quokka och människor[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1930-talet var populationen på fastlandet jämförelsevis stor och utbredningsområdet var då också större. Sedan minskade beståndet dramatiskt. Orsaken var främst införda fiender som katter och rävar samt nya konkurrenter om samma föda, som till exempel vildsvinet.[1]

Idag kontrolleras rävarnas population på fastlandet och numera är quokkans bestånd relativt stabilt.[1] På Rottnest har det aldrig funnits rävar och därför finns här det största antalet quokkor. Individerna där har snarare blivit en turistattraktion och det befaras att de kan bli sjuka på grund av felaktig föda.[5]

IUCN uppskattar beståndet till mellan 8 000 och 17 000 individer, däribland 4 000 till 8 000 på Rottnest. Arten listas som sårbar (vulnerable).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 3 november 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Setonix brachyurusIUCN:s rödlista, auktor: de Tores, P., Burbidge, A., Morris, K. & Friend, T. 2008, besökt 15 november 2009.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Setonix (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d e f g h i] Nowak, R. M. (1999) s.110/11 Google books
  4. ^ W. Nocon (1999). Setonix brachyurus (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Setonix_brachyurus/. Läst 16 september 2013. 
  5. ^ R. Edwards (2003). ”Quokka”. ARKive. http://www.arkive.org/quokka/setonix-brachyurus/. Läst 16 september 2013. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak (1999): Walker’s mammals of the world. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]