Ränteparitetsvillkoret

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Det finns ett starkt samband mellan penningpolitiken och valutapolitiken. Sambandet dem emellan bestäms av det så kallade ränteparitetsvillkoret.

Ränteparitetsvillkoret förklarat i formel[redigera | redigera wikitext]

  • R = svensk ränta
  • Rw = utländsk ränta
  • E = dagens växelkurs uttryck i antal kronor per enhet utländsk valuta
  • Ee = förväntade växelkursen vid investeringens slut (till exempel om man placerar i ett års löptid så står E för den förväntade växelkursen vid periodens slut.)
  • P = Är en riskpremie som kan vara både positiv och negativ.

EDIT: Bilden på formeln för villkoret är fel. Med samma beteckningar som ovanför så ska formeln vara: R = Rw - ((Ee - E) / E) + p.

Ränteparitetsvillkoret förklarat i ord[redigera | redigera wikitext]

Ränteparitetsvillkoret säger att den avkastning en placerare kan få av att sätta in i sina pengar i en bank i Sverige måste vara ungefär lika stor som den avkastning samma placerare kan få genom att sätta in pengarna i en bank i utlandet (förutsatt att de två bankerna är jämförbara vad gäller; tillgänglighet, konkursrisk, mm.).

Avkastningen man får genom att sätta in pengar i utlandet beror dels på den utländska räntan, dels på den växelkursförändring som äger rum medan pengarna är placerade i utlandet.

  • Om kronan deprecieras kommer E att öka: vilket betyder att det behövs fler kronor för att köpa en enhet av den utländska valutan.
  • Om kronan apprecieras kommer E att sjunka, det behövs då färre kronor för att köpa den utländska valutan.
  • Om kronan förväntas falla är (Ee–E) ett positivt tal och det motsatta ett negativt tal om kronan förväntas stiga.

Ekvationen säger alltså att om kronan förväntas falla med 2% (det vill säga Ee-E/E) är 2% , måste den svenska räntan (R) vara 2% högre än den utländska räntan, R*, om placerare ska vilja placera sina pengar i Sverige snarare än utlandet.