Rätoromanska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rätoromanska
rumantsch
Talas i Schweiz Schweiz
Region Graubünden
Antal talare 35 095 (2000)
Status hotat
Klassificering Indoeuropeiska språk
 Italiska
  Romanska
   Rätoromanska
Officiell status
Officiellt språk i Schweiz Schweiz
Språkkoder
ISO 639-1 rm
ISO 639-2 roh
SIL ROH

Rätoromanska (rumantsch) är ett språk som talas av cirka 60 000 människor (varav cirka 35 000 som huvudspråk) i kantonen Graubünden i sydöstra Schweiz. Det är ett romanskt språk som härstammar från en folklig variant av latin som talades i provinsen Raetien (Graubünden överlappar delvis med Raetiens tidigare territorium).

Den starkt kuperade terrängen i området försvårade kommunikation mellan de olika dalarna, och i varje dal utvecklades därför språket tämligen oberoende av hur det talades i andra dalar. Därför uppstod det flera inbördes svårförståeliga dialekter av språket. Först i slutet av 1900-talet har ett standardspråk skapats, som dock inte blivit fullt accepterat.

Rätoromanska är ett av Schweiz fyra officiella språk.

Språken friuliska och ladinska i norra Italien kan räknas in i begreppet rätoromanska. För denna vidare betydelse kan benämningen rätoromanska språk användas.

Dialekter[redigera | redigera wikitext]

Språkkarta över Graubünden, där rätoromanskans fem dialekter är särskilda

Rätoromanska består av ett antal närbesläktade dialekter som alla kan räknas till gruppen rätoromanska språk. De andra språken i denna språkgrupp talas i norra Italien: Ladinska, som är närmare besläktat med rätoromanskan, talas av omkring 20 000 personer i Dolomiterna i Sydtyrolen i den italienska regionen Trentino-Alto Adige, och friuliska talas av omkring 500 000-750 000 personer i nordöstra Italien.

De fem största dialekterna inom rätoromanskan i Schweiz är (från väst till öst):

Puter och vallader brukar ibland sammanföras under benämningen engadinska, eller ibland ladin, men ordet ladin är i första hand förknippat med ladinskan i Italien.

ISO 639-språkkoderna är rm och roh.

Rätoromanskan har på tyska tidigare kallats Chur-Wälsch, "Churvälska" "det främmande språket i Chur", eftersom Chur tidigare var ett centrum för språket. Chur är dock numera tyskspråkigt.

Standardisering[redigera | redigera wikitext]

Rätoromanskan blev standardiserad 1982 av den Zürich-baserade språkforskaren Heinrich Schmid. Det standardiserade språket, som kallas Rumantsch Grischun, har inte blivit särskilt väl emottaget, och talare av de olika dialekterna tenderar att tilltala varandra på schweizertyska, då praktiskt taget alla rätoromansktalande också talar schweizer;- och standardtyska. Inom ortografin strävade Schmid efter att undvika alla stavningar som ser "underliga" ut, för att öka den allmänna acceptansen av den nya språkvarieteten och dess stavning. Därför har ord med /tɕ/ följt av /a/, /o/, /u/ <ch> (till exempel chalanda) eftersom både talare av engadinska (chalanda) och av Rhendialekterna (calanda) förväntar sig en stavning med <c>. Emellertid uttalas <che> och <chi> /ke/ och /ki/, då <k> anses vara en bokstav som inte passar i ett romanskt språk. Därför stavas ord med /tɕ/ plus /e/ eller /i/ med <tg> (till exempel tgirar) istället för <ch>. Användningen av <sch> för både /ʃ/ och /ʒ/, och av <tsch> för /tʃ/ har tagits över från tyskan, och rätoromanskans stavning är därmed en kompromiss mellan romansk (italiensk och fransk) och tysk stavning.

Officiell ställning i Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Officiell statistik över språkfördelningen i schweiziska kantonen Graubünden (2000).
  Rätoromanska
  Tyska

Rätoromanskan har varit erkänd som ett av fyra "nationella språk" i den schweiziska federala konstitutionen sedan 1938. Det blev också erkänt som ett "officiellt språk" 1996, vilket innebär att rätoromansktalare kan använda sitt språk i korrespondens med den federala regeringen och förvänta sig ett svar på rätoromanska, närmare bestämt på standardvarieteten Rumantsch Grischun, eftersom de federala myndigheterna uteslutande använder denna variant. Konstitutionen specificerar dock att enbart modersmålstalare kan kräva detta privilegium.[1]

De federala myndigheterna översätter emellanåt några officiella texter till rätoromanska och landets officiella logo innehåller alla fyra språk. I allmänhet är dock efterfrågan på rätoromanskspråkiga tjänster låg. Detta beror på att talarna ogillar det standardiserade Rumantsch Grischun och föredrar att använda tyska, då nästan samtliga är helt tvåspråkiga.

På den kantonala nivån är rätoromanskan ett officiellt språk enbart i den trespråkiga kantonen Graubünden, där kommunerna i sin tur är fria att välja sina egna officiella språk.

Officiell ställning i Italien[redigera | redigera wikitext]

I Italien saknar rätoromanskan ställning som ett officiellt språk. Språken friuliska och ladinska i norra Italien som kan räknas in i begreppet rätoromanska saknar också ställning som officiella språk. Dock kan man använda friuliska/furlanska i den nordöstra autonoma regionen Friuli-Venezia-Giuli,[2] där det även finns en regionwebbsida på språket friuliska/furlanska.[3] Inom den autonoma regionen är friuliska/furlanska ett officiellt språk.[4] Huvudorten för friulisktalande i Italien är Udine där de också har en officiell webbsida på friuliska.[5]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Rätoromanskans framträdande som litteraturspråk brukar dateras till mitten av 1500-talet. Den engadinska dialekten blev tryckt första gången 1552 i Jacob Bifruns Christiauna fuorma, en katekes. En översättning av Nya testamentet följde 1560.

Ljudsystem[redigera | redigera wikitext]

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Konsonantfonemen i rätoromanskan (Rumantsch Grischun) visas i följande tabell:

  Bilabiala Labio-
dentala
Dentala och
alveolara
Alveolo-
palatala
Post-
alveolara
Palatala Velara
Klusiler p  b   t  d       k  g
Affrikator     ts tɕ  dʑ    
Nasaler m   n     ɲ ŋ
Frikativor   f  v s  z   ʃ  ʒ    
Approximanter     r     j  
Laterala approximanter     l     ʎ  

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Rätoromanskans vokalfonem visas i tabellen nedan:

Monoftonger Främre Bakre
Sluten i u
Mellan ə
Mellanöppen ɛ ɔ
Öppen a
Diftonger Slutnare komponent
är främre
Slutnare komponent
är bakre
Fallande ai au
Stigande ie  

Schwa /ə/ förekommer enbart i obetonade stavelser. Vokallängden är förutsägbar:

  • Obetonade vokaler är korta.
  • Betonade vokaler i slutna stavelser är:
    långa före /r/
    korta i övriga fall
  • Betonade vokaler i öppna stavelser är:
    korta före tonlösa konsonanter
    långa i övriga fall

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se artikel 4 och 70 i 1999 års federala konstitution. Om rätoromanskans juridiska ställning i allmänhet, se Isobel Leybold-Johnson (21 september 2006). ”Official Romansh still has some way to go”. Swissinfo. http://www.swissinfo.org/eng/top_news/detail/Official_Romansh_still_has_some_way_to_go.html?siteSect=106&sid=7056834. Läst 2006-09-21. 
  2. ^ http://www.regione.fvg.it/rafvg/welcome.act;jsessionid=F006BCF3D9D39D9BD84C2ED535819389?dir=/rafvg/cms/RAFVG/
  3. ^ ”Furlan”. Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia. http://www.lingue.regione.fvg.it/minor/fu/homepage.aspx. 
  4. ^ Lando, Steve (2010). Europas tungomål, Del 1. sid. 460. ISBN 9789174650754. http://books.google.se/books?id=XIQ38YxR60QC&pg=PA460&lpg=PA460&dq=furlanska&source=bl&ots=b5C-R48YYp&sig=63IpyJu7TH9AgsLsurdtruyra_g&hl=sv&ei=KZ26TeL0C83wsgbDzfWRBg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=5&ved=0CDUQ6AEwBA#v=onepage&q=furlanska&f=false 
  5. ^ ”Comune di Udine”. http://www.comune.udine.it/opencms/opencms/release/ComuneUdine/index.html?style=1&lang=fi. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Rätoromanska.