Rådbråkning
Rådbråkning är ett avrättningssätt där den dömde avlivades genom att lemmarna krossades. Oftast skedde detta med hjälp av ett hjul (rådbråka från tyska Rad, "hjul", och brechen, "bräcka", bryta) i vilket kroppen flätades in. Ursprungligen skall den avrättade ha placerats så medan han ännu var i livet och sedan kunnat få lida i flera dagars tid innan döden inträdde. Den dödes kropp, på hjulet, skall sedan ha ställts ut till allmänt beskådande.
Ordet används stundom synonymt med stegling, vilket i striktare mening endast avser uppfästandet, rådbråkning krossandet av lemmarna. Uttrycket stegling och rådbråkning omfattar då bägge delarna, men stegling kunde ske efter annan (mindre tortyrartad) avrättningsmetod, vanligen halshuggning, och syftade då endast att skrämma folket.
Rådbråkning var en form av skärpt dödsstraff.
I Sverige tillämpades avrättningssättet för sista gången år 1733. Fram till 1835 kunde man vid förbrytelser mot skeppsbrutna dömas till straffet.
[redigera] Källor
- Rådbråkning i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1916)
