Rödbandad geting

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rödbandad geting
Rödbandad geting på smalbladig harört
Rödbandad geting på smalbladig harört
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
Överfamilj Vespoidea
Familj Getingar
Vespidae
Släkte Vespula
Art Rödbandad geting
V. rufa
Vetenskapligt namn
§ Vespula rufa
Auktor Linné 1758
Rödbandad geting, drottning
Rödbandad geting, drottning
Hitta fler artiklar om djur med

Rödbandad geting (Vespula rufa, röd geting, rödgeting) tillhör familjen getingar inom insektsordningen steklar.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Bakkroppen är färgad i svart och blekgult; dessutom har den brunröda band på tergit (ovansidans bakkropssegment) 1 och 2; ibland finns brunröda fläckar även på tergit 3 och 4. Arbetarna har i regel mer rött på bakkroppen än drottningar och hanar.[1] Drottningen blir 17 till 20 mm lång, hanarna 13 till 17 mm och arbetarna 12 till 16 mm.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den rödbandade getingen förekommer i habitat som glesa skogar, hedar, häcklandskap och även, inte lika vanligt, i stadsbebyggelse. Arten samlar leddjur som insekter och spindlar som de på sedvanligt socialt getingsmaner tuggar sönder och matar larverna med. De vuxna djuren besöker dessutom ett stort antal blommor för att dricka nektar, som bland andra persilja, svarta vinbär, flenörter, ärttörne och oxbär.[3]

Bobyggnad och fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Den övervintrande drottningen lämnar sitt vinterviste i skiftet mars / april[2] och börjar bygga ett bo. Detta förläggs oftast underjordiskt på en torr, vanligen skuggig plats, i regel på mycket grunt djup. Det förekommer emellertid också att hon bygger det ovan jord, som ihåliga stubbar, täta buskar, fågelholkar och vindsutrymmen. De första arbetarna kommer fram i början på sommaren, och könsdjur (hanar och drottningar) sent i juli. Som mest kan ett bo innehålla omkring 450 arbetare, 200 drottningar och 180 hanar. Efter parningen dör hanarna och de unga drottningarna söker upp vintervisten. Den gamla kolonin dör i regel ut under september.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i stora delar av det norra halvklotet. Arten finns i större delen av Europa utom längst i söder; österut sträcker sig utbredningsområdet via Turkiet och Ryssland till Kamtjatka, Japan, Kina, Taiwan, Uzbekistan och Nepal. I Nordamerika finns den i hela Kanada utom i Nunavut; dessutom förekommer den i de amerikanska delstaterna Alaska, Vermont och New York.[1] I Sverige finns den över hela landet[4].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Matthias Buck, Stephen A. Marshall & David K.B. Cheung (2008). Vespula rufa (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Biological Survey of Canada. http://www.biology.ualberta.ca/bsc/ejournal/bmc_05/95v_rufa.html. Läst 30 juli 2014. 
  2. ^ [a b] ”Red Wasp Vespula rufa” (på engelska). The Garden Safari. http://www.gardensafari.net/en_picpages/vespula_rufa.htm. Läst 30 juli 2014. 
  3. ^ [a b] M E Archer (2001). Vespula rufa (Linnaeus,1758)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=wasp/vespidae/vespinae/vespula-rufa. Läst 30 juli 2014. 
  4. ^ I Ljungström (2004). ”Småkryp”. Entomologi.se. http://www.entomologi.se/cgi-bin/enter.cgi?iljwhat=17001. Läst 31 juli 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]