Rödsork

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rödsork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Cricetidae
Släkte Skogssorkar[2]
Clethrionomys
Art Rödsork
C. rutilus
Vetenskapligt namn
§ Clethrionomys rutilus
Auktor Pallas, 1779
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rödsork (Clethrionomys rutilus) är en art i underfamiljen sorkar och släktet skogssorkar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rödsorken är mycket lik långsvansad skogssork; dock är svansen tjockare och kortare.[3] Kroppslängden ligger mellan 80 och 115 millimeter, den mellan 20 till 40 millimeter långa svansen oräknad. Vikten är mellan 10 och 30 gram. Svansen upptar knappt halva kroppslängden. Ryggsidan är rödbrun och buken är gråvitaktig. Svansens översida är brun och dess undersida gråvitaktig.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rödsorken är en utpräglat nordlig art och förekommer i Skandinavien endast längst i norr. Vidare finns den på Kolahalvön och i norra Asien via Sibirien och norra Kazakhstan till norra Kina, Mongoliet, Nordkorea och norra Japan (Hokkaido), samt i Alaska och norra Kanada till norra British Columbia och nordöstra Manitoba.[1]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Rödsorken är en skicklig klättrare. Det klotformiga boet konstrueras av gräs och strån och placeras på markytan, eller, speciellt för sommarboet, under rötter och stenar. Rödsorken lever i skogsområden, hedmarker och i Sibirien även på tundran.[3] Den tenderar att föredra områden med kraftig. mossrik markvegetation. Den kan även, speciellt vintertid, söka sig till byggnader.[4]

Den är främst aktiv under natten, men kan även vara i rörelse på dagen. Den är emellertid mycket skygg och visar sig inte gärna.[3]

Rödsorken är i hög grad fröätare[4], men tar också gröna växtdelar, bark, bär, nötter, svamp, insekter och fågelägg. Den lägger gärna upp förråd.[1] [3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Fortplantningstiden sträcker sig från maj till september. Fortplantning kan dock även ske under vintern. Honan föder 1-9 (vanligtvis 5-8) ungar.[5] Upp till 3 kullar kan produceras per år (Curry-Lindahl har dock rapporterat om upptill 5 kullar per år för västsibiriska sorkar).[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Myodes rutilus IUCN (2008). Auktorer: Linzey, A.V., Henttonen, H., Sheftel, B. & Batsaikhan, N. (engelska) Läst 2010-01-17
  2. ^ Namnet Myodes har föreslagits för släktet. Se Skogssorkar.
  3. ^ [a b c d e] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 266-268. ISBN 91-1-864142-3 
  4. ^ [a b c] Jensen, Birger (1993). Nordens däggdjur. Stockholm: Norstedts. sid. 155-156. ISBN 91-1-933262-9 
  5. ^ Tom Belik & Link Olson, University of Alaska Fairbanks (2005). Myodes rutilus (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Myodes_rutilus.html. Läst 2010-01-17.