Rödvingad vadarsvala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rödvingad vadarsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult rödvingad vadarsvala i sommardräkt.
Adult rödvingad vadarsvala i sommardräkt.
Systematik[2]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Glareolidae
Släkte Vadarsvalor
Glareola
Art Rödvingad vadarsvala
G. pratincola
Vetenskapligt namn
§ Glareola pratincola
Auktor Linné, 1766
En "felflugen" adult rödvingad vadarsvala i sommardräkt fotograferad den 30 maj 2005 i Stockholm.
En "felflugen" adult rödvingad vadarsvala i sommardräkt fotograferad den 30 maj 2005 i Stockholm.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rödvingad vadarsvala (Glareola pratincola) är en vadare i familjen vadarsvalor.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Adult i sommardräkt i Kenya.

Rödvingad vadarsvala häckar i de varmare delarna av Europa, sydvästra Asien och i Afrika. Nominatformen pratincola som lever i Eurasien är flyttfågel och övervintrar i tropiska Afrika medan många av de afrikanska häckningspopulationerna är partiella flyttfåglar och andra är stannfåglar.[1]

Rödvingad vadarsvala delas ofta upp i tre underarter:[3]

  • G. p. pratincola - nominatformen är en flyttfågel som häckar från Europa och österut till Balkhashsjön och Pakistan. Den övervintrar söder om Sahara men norr om 5°N.
  • G. p. fuelleborni (Neumann, 1910), inkl. limbata - förekommer från Senegal och österut till Etiopien och Eritrea, och söderut till Kenya, Namibia och Sydafrika.
  • G. p. erlangeri (Neumann, 1920) - häckar utmed kusten av södra Somalia och norra Kenya.

Den hybridiserar sällsynt med svartvingad vadarsvala (G. nordmanni) och orientalisk vadarsvala (G. maldivarum) behandlades tidigare ofta som underart till rödvingad vadarsvala.[3]

Förekomst utanför utbredningsområdet[redigera | redigera wikitext]

Den är en ovanlig besökare norr om sitt utbredningsområde och har exempelvis observerats på Island, i Norge, Sverige, Danmark, Storbritannien, Irland, Estland och Lettland. Den har även observerats på öar som Madeira, Kap Verde, Barbados. Maskarenerna, Mauritius, Seychellerna och Sri Lanka, men även i Kina och vid ett tillfälle i Brasilien.[3] I Sverige observerades den första gången 1962 och fram till 2006 hade 19 individer observerats i landet.[4]

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den är 24–28 cm lång med ett vingspann på 60–70 cm, och ungefär stor som en kustpipare, men med kortare ben och längre vingar.[5] Den har korta ben, långa spetsiga vingar, kluven stjärt och kort näbb, vilket är anpassningar för att fånga föda i flykten. På en stående fågel sticker stjärten oftast ut bakom de svarta vingspetsarna. Ovansidan, huvudet och haka och bukens främre del är matt mellanbruna. De övre vingtäckarna är också mellanbruna vilket kontrasterar tydligt gentemot de mörkare pennorna. Bakkanten på vingen är vit. Buken, över- och undergump är vita och stjärten svart. Vingarnas undre täckare är rödbruna men kan ofta se helmörka ut i skugga. Den har ett vitt streck under de proportionellt ganska stora svarta ögat.

I sommardräkt har den adulta fågeln en tydligt röd näbbrot och en ljust gulvit haklapp som avgränsas av ett tydligt svart streck. Vintertid saknas det röda på den mörka näbben och likaså det svarta strecket runt haklappen. Juvenilen är kraftigt vattrad och ter sig mer grå i färgen. Den har även ett brett mörkare vattrat bröstband. Könen är lika.[5]

I fält krävs det goda observationer av arten för att kunna skilja den ifrån andra vadarsvalor, som svartvingad vadarsvala och orientalisk vadarsvala, som båda kan förekomma i samma utbredningsområde. Den senare arten har också rödbrun undervinge men är mer korstjärtad.[5]

Den ses ofta i flock nära vatten i skymningen på jakt efter insekter.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

De rödvingade vadarsvalorna lever i öppna landskap med låg vegetation och tillgång på sötvatten, som slättlandskap som genomkorsas av kanaler, fuktig ängsmark, åkermark med diken eller områden invid vassträsk.[5] I Afrika förekommer den vid upplöjd åkermark, nyligen avbränt slättlandskap, oftast i närheten av större floder.[1] Under flytten uppträder de i oaser, utmed kuster och vid vattenreservoarer.

Häckning och beteende[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i glesa kolonier på 10-20 par, eller upp till 100,[1] och boet är en uppskrapad grop, direkt på marken. Den lägger i genomsnitt 3 ägg, men kullar med 1-4 ägg förekommer.[3] Båda föräldrarna ruvar äggen i 17-19 dagar och de tar också hand om ungarna tillsammans. Ungarna bli flygga efter 25-30 dagar.[3] Den är en utpräglad flockfågel året runt och flockar på mer än 1000 individer observeras under flytten.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Vadarsvalorna är ovanliga bland vadarna eftersom de vanligtvis fångar insekter i luften, likt svalor, men de födosöker även på marken. Födan består främst av stora insekter som hopprätvingar, skalbaggar, tvåvingar och termiter, men även spindlar och mollusker.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Rödvingad vadarsvala har ett stort utbredningsområde som uppskattas till 1.000.000-10.000.000 km² och en global populationen på 170.000-600.000 individer. Någon global populationstrend är inte genomförd men IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] BirdLife International 2012 Glareola pratincola Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Fauna Europaea. Läst 20061207.
  3. ^ [a b c d e] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ SOF (2008) Rödvingad vadarsvala, <www.sofnet.org>, läst 2009-08-02
  5. ^ [a b c d] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 126-127. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]