Rönn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rönn
Rönnbär.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Rosväxter
Rosaceae
Släkte Rönnsläktet
Sorbus
Art Rönn
S. aucuparia
Vetenskapligt namn
§ Sorbus aucuparia
Auktor Carl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Rönn, Sorbus aucuparia, är ett träd inom familjen rosväxter. Dess blomning om våren och bär på hösten är karaktäristiska och lätt identifierbara tecken. Just blomning och bär liknar släktingen oxelns.

Löven skiljer sig dock markant genom att rönnens löv är små och parbladiga på ett enda lövfäste, medan oxelns löv liknar ekens, men mörkare gröna och ludna på undersidan.

Flygrönn eller Flogrönn kallas en epifytisk rönn, det vill säga ett rönnfrö som har grott i grenklykan på ett annat träd och där börjat växa som ett eget träd i trädet. Rönnen har i folktron i sig betraktats som magiskt betydelsefull, men särskilt flogrönnar har genom sitt växtsätt anses ha haft extra kraft som skydd mot åskan, häxor och trolldom, troll och andra naturväsen, för att upptäcka skatter, eller för att användas som slagruta.[1]

Frukter och blommor[redigera | redigera wikitext]

Rönnen har helt små äpplefrukter, rönnbär, (liksom oxelns oxelbär) med endast 2 eller 3 rum med mycket tunna, mjuka hinnväggar. Bladen är flikiga och parbladigt sammansatta. Blommorna är små och talrika, bildar rikt förgrenade kvastar och utmärker sig med en mycket stark, frän eller sur lukt, en föga angenäm doft, som räknas till de s. k. aminoida luktämnena. Detta slags blomdoft är speciell för blommor som flitigt besöks av flugor (till exempel fläder, hagtorn och murgröna). Trots sin styrka brukar doften inte märkas en bit bort från växten, till skillnad från doften av till exempel nejlikornas eller kaprifolernas vällukt, som känns på ganska långt håll. Rönnblomman är av äppleblommornas typ med roslik krona, bred honungsrik disk innanför ståndarna m. m. Den har precis 20 ståndare, ställda i tre cirklar. Av talet 20 härledde Linné namnet "Icosandria", den tolfte klassen i hans sexualsystem. Man kan göra marmelad av frukterna

En rönn i Sverige
Oxellöv. Oxel är en nära släkting till rönn.

Rönnens utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rönnen är härdig i karga klimat och är vanlig i alla de nordiska länderna, även i de lägre fjälltrakterna. En inventering visar att den på 1950-talet i jämtlandsfjällen nådde 1 050 m. 2008 hade den dragit sig än högre, upp till 1 450 m. Oberoende undersökningar i Uralbergen, Alperna, Pyrenéerna och Jurabergen har gett jämförbara resultat. Anledningen till att rönnen rör sig allt högre antas vara den globala uppvärmningen.[2] Att rönnen trivs högt upp indikeras även av ett av dess engelska namn, mountain ash ("fjällask"). Vid ishavskusterna finns den ända ute på de yttersta skären, där den kan få en endast knappt 3 dm, till marken tryckt stam.

Rönnen utgör ett vanligt vårdträd vid finländska bosättningar. Den finns även på Island och Grönland (dock ej på Färöarna[källa behövs]) och åt andra hållet långt ned i Sydeuropa. Rönnen blir aldrig särskilt stor och är, som Linné skrivit, "ett träd, som icke blir gammalt". Då den står ensam på gårdar och backar, får den ofta en tämligen undersätsig växt. Men inne i skogar och hagar blir den högre och smärtare. Den klarar sig bra på mager, grusig och stenbunden mark och kan därför med lätthet planteras vid vägar och på gårdstomter. Den får en tät, rundad krona och rik fruktsättning när den står i skogsbryn. När frukterna mognat till sin fulla färgprakt och kvistarna sviktar under de täta och tunga fruktställningarna lämnar rönnarna sitt bidrag till höstens bjärta och prunkande landskapsfärger och på samma gång en frikostig tribut till djurlivet, för rönnbären utgör den viktigaste vinterfödan för många fågelarter, till exempel sidensvansen och trastarna. Genom fåglars förmedling utsås fröna på tak, murar, bergväggar och uppe i kronorna på gamla, storväxta träd.

Rönnens ved[redigera | redigera wikitext]

Rönnveden är ljusbrun. Dess fasthet och seghet är den troligaste orsaken till att detta träd i forntiden var helgat åt guden Tor och att det ofta omtalas i folksägner och sagor. Barken kan användas till garvning och löven till vinterfoder åt boskap.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Surt sa räven om rönnbären är ett uttryck som används om situationer där en person vill förminska känslan av brist när något åtråvärt inte är uppnåeligt. Ursprungsmeningen handlar om vindruvor, vilket förklarar talesättet.

Rönnbär används till rönnbärsgelé och till att krydda brännvin.

Det finns flera ortnamn i Sverige med anknytning till rönnträdet, exempelvis Rönnby och Rönnskär. I sydöstra Finland finns orten Ylipihlaja, "Övre rönnen", likaså en by i Malax i Österbotten som heter Rönnholm, vilket också är ett efternamn. Det finns även ett Rönnholm i svenska Ångermanland utanför Lögdeå.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  2. ^ Svenska Dagbladet 2008-06-27, "Nyheter" s 10

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

<'Rönnbär på livsmedeldatabasen Fineli