Rügensche Kleinbahn
| Rügensche Kleinbahn | |
Rasande Roland på ön Rügen
|
|
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats | Tyskland |
| Sträcka | Putbus – Göhren |
| Anslutande järnvägslinjer | (Lauterbach Mole)/Putbus – Bergen (normalspår) |
| Organisation | |
| Invigd | 1895 |
| Trafikoperatör | Eisenbahn- Bau- und Betriebsgesellschaft Pressnitztalbahn mbH |
| Tekniska fakta | |
| Längd | 24,1 kilometer |
| Antal spår | enkelspår |
| Spårvidd | 750 millimeter |
| Hastighet | 30 km/h |
| Elektrifierad | Nej |
Rügensche Kleinbahn är en smalspårig järnväg på ön Rügen i det tyska förbundslandet Mecklenburg-Vorpommern. Banan har spårvidden 750 mm och kallas också för Rasender Roland (svenska: rasande Roland).
Innehåll |
Sträckan [redigera]
I dag går järnvägslinjen från Putbus till Göhren (24,1 km), via orterna Binz, Sellin och Baabe. Sträckan drivs med historiska ånglok och vagn, som är delvis 100 år gammal. Sedan 2008 körs trafiken av järnvägsbolaget Eisenbahn-Bau- und Betriebsgesellschaft Pressnitztalbahn mbH (PRESS).
Historia [redigera]
1800-talet [redigera]
1893 grundades aktiebolaget Rügensche Kleinbahn AG (RüKB), som började att uppföra en järnvägslinje mellan Putbus och Binz, vilken öppnades 1895.[1] Det smalspåriga järnvägsnätet på ön Rügen byggdes ut av RüKB fram till 1899. Bland annat uppfördes en järnväg från Putbus till Altefähr vid Strelasunden (anknytning till färjan till Stralsund) och en från Bergen till Altenkirchen (nära Kap Arkona). Ytterligare förlängdes sträckan Putbus – Binz till Göhren.[2] 1899 bestod det smalspåriga järnvägsnätet på ön av 97,3 kilometer järnvägslinjer.[1]
1900-talet [redigera]
Efter andra världskriget drevs banan av Deutsche Reichbahn (1949), som nedlade järnvägslinjerna Altefähr-Putbus (1967) och Bergen-Altenkirchen (1968/69) under 1960-talet. 1967 nedlades även godstrafiken på sträckan från Putbus till Göhren.[2]
Efter den tyska återföreningen övertog Deutsche Bahn järnvägslinjen, som drev järnvägen fram till 1995.
Referenser [redigera]
- ^ [a b] Lexikon Mecklenburg-Vorpommern, Hinstorff Verlag, 1:a upplagan 2007, ISBN 978-3-356-01092-3
- ^ [a b] Järnvägsnätets historia av Achim Rickelt (2008) (tyska) Läst: 18 januari 2012
