R-29R
| R-29R | |
| Typ | SLBM |
|---|---|
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1979 – |
| Används av | Sovjetunionen/Ryssland |
| Produktionshistoria | |
| Designdatum | 1973 – 1976 |
| Varianter | R-29R, R-29RK, R-29RL |
| Specifikationer | |
| Längd | 14,1 meter |
| Vikt | 35,3 ton |
| Diameter | 1800 mm |
| Stridsspets | 3 (R-29R) 7 (R-29RK) 1 (R-29RL) |
| Sprängkraft | 3 × 200 kt (R-29R) 7 × 100 kt (R-29RK) 1 × 450 kt (R-29RL) |
| Motor | Tvåstegsraket |
| Bränsle | Kvävetetroxid och dimetylhydrazin |
| Styrsystem | Tröghetsnavigering |
| Vapenbärare | Projekt 667BDR Kalmar |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 6500 km (R-29R och R-29RK) 8000 km (R-29RL) |
| Precision | CEP 900 meter |
R-29R (NATO-rapporteringsnamn SS-N-18 Stingray) var Sovjetunionens första ubåtsbaserade ballistiska robot med multipla stridsspetsar (MIRV).
Historia[redigera | redigera wikitext]
R-29R började utvecklas i mitten av 1970-talet av konstruktionsbyrån Makejev. Utvecklingen skedde parallellt med utvecklingen av R-39 och byggde på den beprövade raketdelen från R-29 till skillnad från R-39 som hade en nyutvecklad raket med fast bränsle.
Provskjutningarna påbörjades i november 1976 och fortsatte året därpå från K-441 (den första ubåten i Kalmar-klassen). Robotsystemet togs officiellt i tjänst 1979.
Under 1990-talet minskades antalet robotubåtar och de robotar som blev över konverterades till bärraketer under namnet Volna (ryska: Волна, ”våg”).
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”R-29R / SS-N-18 STINGRAY” (på engelska). Federation of American Scientists. 13 juli 2000. http://www.fas.org/nuke/guide/russia/slbm/r29r_r2s.htm. Läst 15 november 2011.
- ”Баллистическая ракета подводных лодок Р-29Р (РСМ-50)” (på ryska). Ракетная техника. http://rbase.new-factoria.ru/missile/wobb/r29p/r29p.shtml. Läst 15 november 2011.