RPK-6 Vodopad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
RPK-6 Vodopad
RPK-7 Veter
Typ Ubåtsjaktrobot
Ursprungsland  Sovjetunionen
Servicehistoria
Brukstid 1984 –
Används av Sovjetunionen/Ryssland
Produktionshistoria
Designer Designbyrån Novator
Designdatum 1976 – 1982
Varianter 86R, 88R 100RU
Specifikationer
Längd 11 meter
Vikt 5500 kg
Diameter 650 mm
Stridsspets Kärnladdad sjunkbomb (88R)
UMGT-1 400 mm målsökande torped (86R och 100RU)
Sprängkraft 10–20 kiloton (88R)
Målsökare Tröghetsnavigering
Vapenbärare Stridsfartyg (Vodopad)
Ubåtar (Veter)
Prestanda
Räckvidd 70–80 km

RPK-6 Vodopad (ryska: Водопад, ”vattenfall”) och RPK-7 Veter (ryska: Ветер, ”vind”) är två robotsystem utvecklade i Sovjetunionen under slutet av 1970-talet. NATO-rapporteringsnamn för båda är SS-N-16 Stallion.

Förkortningen RPK står för Raketnyj Protivolodotjnaja Kompleks (ubåtsjaktrobotsystem) och finns i två varianter:

  • RPK-6 Vodopad på ytfartyg
  • RPK-7 Veter på ubåtar

Båda systemen använder sig av samma robotar. Robotarna finns i tre varianter:

  • 86R – Variant med en 400 mm målsökande UMGT-1 torped. Torpeden separeras från roboten strax innan nedslag och faller de sista metrarna i fallskärm. När torpeden når vattnet lösgörs fallskärmen och torpeden påbörjar ett förprogrammerat sökmönster.
  • 88R – Variant med en atomladdad sjunkbomb.
  • 100RU – Förbättrad variant med målsökande torped. Räckvidden är ökad till 100–120 km.

Robotarna utvecklades för att ersätta RPK-3 Metel på ytfartyg och för att ge ubåtar med 650 mm torpedtuber ett alternativ till RPK-2 Vjuga.

Källor[redigera | redigera wikitext]