Radiovågor
| Strålning |
|---|
 |
| Elektromagnetisk |
| Partikelstrålning |
| Övrigt |
|
|
Radiovågor är den mest lågfrekventa formen av elektromagnetisk strålning. Radiovågor har frekvenser från 300 GHz ner till 3 kHz, och motsvarande våglängder mellan 1 millimeter och 100 kilometer.
Naturlig förekomst
På jorden uppstår radiovågor främst vid blixturladdningar.
Tillämpningar
Radiovågor används framför allt för olika former av radiokommunikation. Även storskalig radar använder radiovågor.
Långvågssändare har stor räckvidd då strålningen i viss utsträckning följer jordytan. De mycket korta våglängderna som används för t. ex. TV och frekvensmodulerad ultrakortvågsradio (FM UKV), har räckvidd som i huvudsak är densamma som den optiska sikten från sändarantenn till mottagarantenn. Mellan- och kortvåg intar en mellanställning. Vissa skikt i atmosfären kan reflektera radiovågorna och på så sätt förlänga räckvidden betydligt.[1]
Juridisk definition
Den svenska Lagen om elektronisk kommunikation (SFS 2003:389) definierar radiovågor som elektromagnetiska vågor med frekvenser från 9 kilohertz till 3 terahertz som breder ut sig utan särskilt anordnad ledare.
Elektromagnetisk strålning kan vara hälsovådlig och användningen av den behandlas därför i Strålskyddslagen.
Källor
- ^ Bra Böckers lexikon, 1979.
