Ragnar Edenman

Från Wikipedia
Version från den 25 maj 2017 kl. 18.43 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2.3))
Ragnar Edenman

Statsrådet Ragnar Edenman invigningstalar, Upplandsmuseet, Uppsala 13 juni 1959
Sveriges konsultativa statsråd
Tid i befattningen
1951–1957
Statsminister Tage Erlander
Företrädare Ingvar Lindell
Efterträdare Björn Kjellin
Tid i befattningen
1957–1967
Statsminister Tage Erlander
Företrädare Ivar Persson
Efterträdare Olof Palme
Född 1 april 1914
Uppsala, Sverige Sverige
Död 27 januari 1998 (83 år)
Uppsala, Sverige Sverige
Gravplats Uppsala gamla kyrkogård[1]
kartor
Nationalitet Sverige Svensk
Politiskt parti Sveriges socialdemokratiska arbetareparti

Ragnar Hilding Leonard Edenman, ursprungligen Eriksson, född 1 april 1914 i Uppsala, död 27 januari 1998 i Uppsala, var en svensk politiker (s), konsultativt statsråd 1957, ecklesiastikminister 1957-1967, landshövding i Uppsala län 1967-1980.

Ragnar Edenman blev fil.lic. 1944 och disputerade i statsvetenskap 1946 med avhandlingen Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903-43, varefter han anlitades som ordförande i studiesociala utredningen 1946-48. 1943 hade han blivit invald i stadsfullmäktige i Uppsala, där han satt tills han blev invald i Andra kammaren 1949. Hans socialdemokratiska engagemang hade emellertid börjat lång dessförinnan; redan 1939 blev han ordförande i Socialdemokraternas studentförbund, vilket han förblev till 1943, då han blev studieledare i ungdomsförbundet. Under studenttiden vid Uppsala universitet tillhörde han den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus, och mötte bland andra konservativa Heimdals Olof Rydbeck i en debatt; senare skulle han bli Rydbecks överordnade, då Rydbeck blev radiochef.[2] Vid det så kallade bollhusmötet 1939 talade han, i polemik med heimdalaren Arvid Fredborg, för svenskt mottagande av judiska flyktingar från Nazityskland.[3]

1946 hade han sitt första uppdrag som sakkunnig, och under de närmaste årtiondena fortsatte han spela en betydande roll i statliga utredningar om utbildningsfrågor. 1948-50 var han sekreterare i statens samhällsvetenskapliga forskningsråd. Han blev den ledande inom socialdemokratin i frågor som berörde antagning till såväl utbildning som statliga befattningar, och ingick i Utrikesdepartementets antagningskommission 1953-57. En förändring han genomförde var biblioteksersättning 1954 till författare, och han deltog i arbetet med betänkandet om det första socialdemokratiska kulturprogrammet Människan och nutiden (1952) som innebar att kulturen inbegreps i ”demokratiseringsarbetet” och sågs som en central del av samhället.[4]

Edenman värvades av Ecklesiastikdepartementet 1950 som statssekreterare, och var konsultativt statsråd oktober månad 1957 med ansvar bl.a. för undervisningsfrågor, ett ämbete han innehade när han 1 november 1957 tillträdde som ecklesiastikminister; Ecklesiastikdepartementet hade då även skolväsen och utbildning på sitt bord. Hans första proposition handlade om att avskaffa skolagan, vilket drevs igenom.[5]Posten innehade han i tio år, innan Olof Palme efterträdde honom. Under Edenman förändrades departementets inriktning och fick ett ökat fokus på utbildning och ett minskat på kyrkliga frågor. Några månader efter hans avgång bytte departementet namn till Utbildningsdepartementet, men i praktiken hade det haft denna profil redan under Edenman. På hans initiativ påbörjades en utredning om att skilja stat och kyrka 1958,[6] en viktig principfråga för socialdemokraterna som drivits särskilt av Arthur Engberg. I egenskap av ecklesiastikminister införde han grundskolan genom riksdagsbeslut 1962, som så småningom ersatte folkskolan, realskolan, kommunala flickskolan och fortsättningsskolan, och som var indelad i tre stadier, examensfri och gemensam för flickor och pojkar. Tage Erlander beskrev införandet: ”Ragnar Edenmans grundskolereform öppnade möjligheterna till en jämlikare skola.”[7]

1968 utsågs han till medicine hedersdoktor vid Umeå universitet. 1973 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han blev efter sin avgång som ecklesiastikminister landshövding i Uppsala län. Han hade senare posten som ordförande i den Palmekommission som utredde arbetet med att lösa mordgåtan på Olof Palme.

Ragnar Edenman är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[8]

Företrädare:
Ingvar Lindell 		Konsultativt statsråd
1957–1957 		Efterträdare:
Björn Kjellin
Företrädare:
Ivar Persson 		Sveriges ecklesiastikminister
1957–1967 		Efterträdare:
Olof Palme
Företrädare:
Olov Rylander 		Landshövding i Uppsala län
1967–1980 		Efterträdare:
Ingemar Mundebo


Noter

  1. ^ Svenskagravar.se, Edenman, Ragnar Hilding Leonard, läs online, läst: 20 juni 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ Olof Rydbeck, I maktens närhet, Bonniers 1990, s.48
  3. ^ Ola Larsmo, Djävulssonaten, Bonniers 2007, s. 80
  4. ^ Tage Erlander, 1949-1954, s. 328ff (Sthlm 1974)
  5. ^ Lars H Gustafsson, "Vi måste börja utgå ifrån barnen ", Svenska Skolläkareföreningen
  6. ^ Ingmar Brohed, Fri att vara kyrka Arkiverad 30 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Tage Erlander, Samtal med Arvid Lagercrantz, 1960-talet, s. 64 (Sthlm 1982)
  8. ^ Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Edenman, Ragnar Hilding Leonard

Källor

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ragnar_Edenman&oldid=39918301”