Ragnar Hjorth
Ragnar Hjorth, född 2 maj 1887 i Stockholm, död 2 maj 1971, var en svensk arkitekt, son till Hjalmar Hjorth.
Hjorth studerade vid Tekniska högskolan och från 1912 vid Konsthögskolan, där han 1914 vann kungliga medaljen. Han var 1917-21 i flera repriser vikarierande lärare i svensk arkitekturhistoria vid Konsthögskolan, blev 1917 arkitekt i Byggnadsstyrelsen, innehade statens resestipendium 1921-22 och studerade då främst i Frankrike, England och Italien. Åren 1924-52 var han byggnadsråd och chef för kulturhistoriska byrån i Byggnadsstyrelsen.
Han gjorde ritningar till bostads- och affärshus, Idunhallen på Skansen m.fl. och deltog i samarbete med arkitekten Ture Ryberg med framgång i flera tävlingar i Stockholm och Göteborg (de erhöll första priset vid den första tävlan 1917 om anordningen av Götaplatsen i Göteborg - vid förnyad tävlan antogs till utförande det förslag, som utarbetats av andra pristagarna). Han ritade vidare bland annat i klassicistisk stil Nobelstiftelsens hus (1926) och det funktionalistiska Tekniska museet (1936), båda i Stockholm.
Karlaplans omdaning 1929 då den välbekanta dammen och vattenstrålen tillkom. Hallands museum i Halmstad 1934. Restaurering av kyrkobyggnader, och Gustav III:s paviljong på Haga. Slottsarkitekt på Haga. Ett flertal villor i bl.a. Saltsjöbaden. Fin tecknare med en svit kolteckningar från landskap till byggnader och klockstaplar.
Bilder av några verk [redigera]
-
Långshyttans gravkapell, 1926
-
Villa Solbacken, 1930
-
Tekniska museet, 1934-1936
-
Mariebergsstenen, rest 1953
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Ragnar Hjorth.
