Ragtime

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Joplin's "The Entertainer" - A Ragtime Two Step" från 1902

Ragtime är en musikgenre som uppstod i USA i slutet på 1800-talet och hade sin storhetstid mellan 1897 och 1918. En rag är ett starkt synkoperat musikstycke, vanligen i 2/4-takt och kan vara rent instrumental- vanligen för piano eller orkester - eller ha formen av en sång med ackompanjemang.

Bland kända ragtimekompositörer av instrumentalstycken märks Scott Joplin, James Scott, Joseph Lamb, Tom Turpin, Percy Wenrich, George Botsford, Charles L. Johnson, Henry Lodge, Charles Hunter, Arthur Marshall, Luckey Roberts och J.Russel Robinson,

Joplins ”Maple Leaf Rag” komponerades redan 1899 och blev stilbildande för senare kompositörer.

Dåtidens ragtimeorkestrar bestod normalt av flöjt/piccolaflöjt, en eller två klarinetter, en eller två kornetter, trombone, trummor, piano, två violiner, viola, cello och kontrabas. Orkesterarrangemangen gjordes oftast av andra än kompositören och de mest kända arrangörerna av ragtimemusik var Jens Bodewalt Lampe, Harry L.Alford och William Schulz.

Mest framgångsrika som kompositörer av ragtimesånger var Irving Berlin och Percy Wenrich.

Ragtimepianostilen transformerades från 1914 successivt till s.k. stridepiano genom pianister som James P. Johnson, Jelly Roll Morton och Fats Waller samtidigt som ragtimeorkestermusiken transformerades till jazz. Skillnaden mellan ragtime och tidig jazz bestod främst i att ragtime spelades som den var skriven medan jazz i allt högre utsträckning bestod av improviserade partier.

Ragtime har aldrig helt tappat sin popularitet och även i dag spelas de gamla klassikerna och skrivs det ny ragtimemusik.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]