Ram air turbine

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En RAT monterad på en F-105 Thunderchief.
Schema över en RAT.

Ram air turbine, även kallad RAT, är en fartvindsdriven nödturbin som ger hydraultryck och elkraft till ett flygplan när flygplanets motorer stannat under flygning. Nödturbinen sitter bakom en lucka under flygplanskroppen eller under en vinge och fälls ut vid strömbortfall. Fartvinden får turbinen att rotera och driver en hydraulpump, som ger tryck till delar av planets hydraulsystem. Hydraulpumpen driver även en generator som förser planet med elektricitet. En ram air turbine klarar inte driva alla el- och hydraulsystem på ett flygplan, utan ger bara tillräckligt med kraft för att planet ska kunna genomföra en nödlandning. Ofta används en APU för att förse planet med el och hydraultryck vid motorbortfall, men den tar allt från några sekunder till flera minuter att starta och fungerar bara om planet har bränsle kvar.

Vid ett par olyckor har detta förmodligen varit räddningen för många ombord, bl.a. vid en nödlandning på Azorerna med en Airbus A330, en Boeing 767 i Kanada (Air Canada Flight 143) som flögs av piloten Bob Pearson och under en flygplanskapning med en Boeing 767 utanför Komorerna, vid alla tre tillfällen tog bränslet slut. Även Boeing 787 använde sin RAT under nödlandningen som hände i november 2010 där man landade i Laredo, Texas.

På vissa militära flygplan, exempelvis Saab 37 Viggen, används nödturbinen vid start och landning för att piloten ska kunna manövrera planet vid motorbortfall på låg höjd.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]